Med den ytfinishen behöver du knappt installera segel för att den majestätiskt ska glida fram genom vattnet! Jag har nog sagt det tidigare, när du höll på med puffern, att jag önskar det hade gått att önska mig lite av ditt tålamod i julklapp! 😃
Starkt jobb! 👍
#1 Tusen tack skall du ha! 🙂 Nota bene: det finns givetvis ett antal, förhoppningsvis inte alltför iögonenfallande men ändå mistor och småskavanker i det åstadkomna ytskiktet – de syns bara inte på de foton jag tar. Hur nu det kan komma sig. 😇
Och visst finns det roligare sysselsättningar här i världen än att vänta på att färg skall torka, men det är ändå bra mycket tråkigare med färg som fastnar i maskeringstejpen med flera potentialla malörer, så det är bara att ta skeden i vacker tass, och betrakta väntans tider som karaktärsdanande … 🤪
Hur som helst: i går plockade jag ner skrovet i hobbyrummet igen och blåste, medan det ännu var rättvänt, på ett skikt grundfärg samt några skikt blå täckfärg på röstjärnens insidor, som ju inte är åtkomliga för airbrush-målning när det sedan är upp- och ner.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Upp- och ner var dock hur det hela hamnade sedan röstjärnen blivit yttorra. Efter att ha torrputsat den vita färgen en sistavända med 2500-papper lade jag ensista hand vid maskeringstejpen kring fören, i akt och mening att få så mjuka och jämna kurvor som möjligt i såväl över- som underkant.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Därefter försågs skrovet ovanför vattenlinjen (som ju nu förstås är längst ner) med maskering i form av kopieringspapperskjolar, varpå rödfärgen plockades fram.
Täckfärgerna täcker (ha!) betydligt bättre än vad grundfärgen gör – bilden här är tagen redan efter första skiktet …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
I dag har jag så i omgåmngar blåst på ytterligare sex skikt, vilket jag tror kommer vara tillräckligt. Jag får se i morgon när det är ordentligt yttorrt – så länge delar av färgen är synbart våtare än andra är det svårt att avgöra precis hur jämn i tonen den är.
Jag får också se i morgon om det hela behöver torrslipas ytterligare en gång, och i så fall också om det därefter är läge att blåsa på ytterligare ett eller två skikt.
Oavsett vilket är det sedan på nytt dags att låta det hela genomtorka fram till nästa helg – innan jag ger mig på att maskera kölen inför målningen av övre skrovhalvan vill jag vara säker på att färgen sitter som berget, så att den inte sedan följer med maskeringstejpen … 🤓
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Stiligt, stiligt 👍
Inget är omöjligt, bara mer eller mindre svårt!
#7 Tusen tack skall du ha! 🙂
I slutändan bestämde jag mig för att lägga på ytterligare några skikt, varvid det inte bar sig bättre än att jag fick för mycket färg för fort på ett par ställen på styrbordsidan av kölen, med ty åtföljande rinn i färgen! 😡
Efter att det hela fått torka i två dygn gjorde jag ett första förök att slipa ner misstaget, med måttligt resultat – färgen var torr men inte genomhärdad, och smälte således en smula under friktionen från slippappret …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Stiligt… blått & rött passar riktigt bra ihop 👍😍
Inget är omöjligt, bara mer eller mindre svårt!
#8. Rinningar eller gardiner som de också kallas, är inte roliga. Då jag lackade bilar blev det en o annan. Togs bort med en lite tapet -hyvel eller ett i handen yrkesrakblad. Funkade bättre är slippapper.
Håller med Skalski, stiligt värre
#13 & #14 Tusen tack skall ni ha! 🙂
#14 Tack för tipset! Nu kommer det nog inte bli aktuellt på just det här bygget, men det är nogsamt noterat för framtida behov … ☝️
Den koboltblå färgen täcker så det står härliga till, och redan efter gårdagens tre skikt såg det hela riktigt bra ut …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… men för att få en snäppet bättre yta gick jag i dag över det hela, först med 2500-papper och därefter ett par varv med vanligt hushållspapper, vars slipkvaliteter inte bör underskattas.
Jag konstaterade för övrigt att de senaste veckornas airbrushmålande har genererat en hel del färgdamm i hobbyrummet, och när jag tittade närmare på såväl grov- som partikelfiltret i andningsmasken får jag tillstå att jag är rätt glad att jag alltid använder en sådan – detta är inget jag skulle vilja få ner i lungorna i några större kvantiteter … 😮
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Hur som haver: efter ytterligare två skikt blå färg klassade jag det hela som färdigmålat, och plockade bort maskeringen av kölen.
Vattenlinjemaskeringen kommer dock få sitta kvar tillframåt nästa helg nå'n gång – kan man inte dra bort maskeringstejpen medan färgen ännu är våt är det bättre att vänta till dess den garanterat är helt genomtorr! 🤓 Jag funderar också på om jag sedan eventuellt också borde gå över tejpkanterna helt lätt med spetsen på ett nytt och vasst skalpellblad … 🤔 Det vore ju minst sagt ganska segt om färgskikten där de överlappar tejpkanten inte läte sig separareras, utan delar av täckfärgen droges med …
Dags, alltså, för ännu en veckas beskådande av färg som torkar – spänningen är närmast outhärdlig … 😎 Och under tiden kan jag ju alltid roa mig med att torka färgdamm från alla tänk- och otänkbara ytor i hobbyrummet … 🤪
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Redan i förrgår gjorde jag den alldeles riktiga bedömningen att färgen på kölen nu var torr nog för att slipas, så alla uppstickande knöligheter avlägsnades med 400 respektive 600-kornigt papper, varfeter kvarvarande grunda smågropar "spacklades" med varsin klutt penselapplicerad färg.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
På ett par ställen hade det krupit in lite blå rspektive röd färg under tejpen, och på ytterligare ett par andra var färgöverlappningen an aning för tjock för att låta sig skäras av tejpen.
Ingetdera är dock någon katastrof – det förra kommer åtgärdas med pensel och vit färg de kommande kvällarna, och det senare lät sig utan större bevär rättas till med hjälp av ett alldeles nytt och knivskarpt (ha!) blad i skalpellen.
Sammanfattningvis är jag dock fullt tillräckligt nöjd med resultatet: linjen är samtidigt både skarp nog och tillfyllest mjuk i kurvaturen. 🥵
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… liksom ytterligare några småmistor längs vattenlinjen.
Nu skalld allt detta defintivt lämnas att torka i en vecka innan jag vänder skrovet rätt, och tacklar det likaledes spännande (i bemärkelsen nervösa) jobbet att avmaskera även kanten på däcket.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Mkt bra jobb….samt mellanslipa…det är grejjen….. Man får då resultat därefter. Våtslipar mina modeller under målning.. Dock finare papper…2000, 2500, 3000…men en annan sak då det är modelplan…. Men det gör sjuk stor skillnad på slutresultatat….även det du nämde om tunna lager o spä så den blir självutjämnande…och mindre risk för apelsinskals effekt…. Petar i retarder som säkerhet…. Grymt fint jobb du gjort….fackmässigt mkt mkt snyggt.
Snyggt jobbat!! 😍👍
Inget är omöjligt, bara mer eller mindre svårt!
#29 & #30 Tusen tack skall ni ha för era alltför vänliga ord!
#29 Det är alldeles sant att det inte finns några genvägar till en väl målad yta! På den här har jag kört omväxlande vått och torrt, från 220 ner till 2500 korn på papper och ner till 8000 på kudde; dessutom har jag mellanslipat en hel del med vanligt hushållspapper, som är en i sammanhanget ofta förbisedd produkt! 🤓 Slipefekten är begränsad men perfekt för att klippa toppar i färgytan och överhuvudtaget jämna till det hela.
Se'n är det naturligtvis inte för ett ögonblick jämförbart med de ytor du åstadkommer – mitt slutresultat är mycket grövre på alla sätt och vis, men det är ju också fråga om vad målet med övningen är. En skalamodell av det slag du bygger skall tåla att tittas på på mycket nära håll, och har en väldig massa detaljer som skall både bevaras och lyftas fram, liksom målningen måste kännas skalariktig. Mitt båtskrov är å andra sidan en semi-skalehistoria som framförallt skall ha en passabelt slät yta som ser bra ut på avstånd från en meter upp till hundra, och som skall tåla att utsättas för väder, vind, vatten och allmän hantering.
Det hade givetvis gått att få bättre och framförallt slitstarkare yta om man hade varit beredd att måla med lösningsmedelsbaserade färger, men av diverse skäl är jag inte så pigg på den saken, och de vattenbaserade polyuretanfärger jag använder blir starka nog när de väl genomhärdat.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Jag kommer ha bygguppehåll några dagar nu, av diverse rutiga såväl som randiga, men innan dess ville jag i alla fall se hur det ser ut med även däcket avmaskerat.
Sagt och gjort: först tog jag bort pappret i mitten, och sedan bit för bit all maskeringstejp …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… till dess bara 2 den sista 2 mm washitejpremsan återstod mot vars kant målningen skett. Som alltid är det lite nervöst att dra loss sista tejpremsan, men det gick på det stora hela riktigt bra; några smärre ställen att fixa återstår, men färggränsen hade blivit tillräckligt skarp för att duga.
Däremot insåg jag att jag begått ett misstag genom att lägga på vit grundfärg över precis hela skrovet. 😮 Det är så lätt att glömma bort att även färg har en tjocklek, och som synes lyser kanten på grundfärgen vackert vit innanför den blå täckfärgen. Det är inte fråga om mycket – kanske 0,2 mm eller så – men syns, det gör det! 😡
Rätt tillvägagångssätt hade förstås varit att sätta en tejpkjol runt hela ovankanten när jag lade på grundfärgen, så att de översta säg 3 mm av skrovet bara hade varit målade i blått utan något vitt inunder. Man lever och man lär. 🤓
Nå, foten i kläm, och allt det där – det blir helt enkelt till att plocka fram den allra minsta penseln och så gå runt hela kanten med en riktigt liten gnutta blå färg och måla över den vita randen. 😎
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
snygggt arbetat och målat
#37 Tusen tack skall du ha! 🙂
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Ja detta är ett sjukt snyggt bygge! Vilket oerhört arbete du lägger, men så jobbar proffs:) /Erik
Exceptionellt stiligt!! 👍🥳
Inget är omöjligt, bara mer eller mindre svårt!
#39 & #40 Tusen varma tack för era blott alltför vänliga ord! 🙂
I dag blev det ånyo tid att bygga lite, så efter det att jag gått runt färgkanten med skalpellen och trimmat bort diverse överskjutande färgflikar lade jag en 1 mm washi-tejp runt hela skrovkanten …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… och helt OK på normalt betraktelseavstånd.
Jag har skickat efter trimline i blått, vit och rött, och skall, när denna har anlänt, se hur det blir om man lägger en halvmillimterbred remsa sådan längs kanten också; om det visar sig inte bli så snyggt som önskvärt är kommer det nuvarande resultatet få lov att duga.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Glömde säga, även om det säkert framgick mellan raderna, att det faktum att färgkanten nu duger förstås innebär att jag inte kommer bry mig om att testa med trimline också …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"