Bygglogg: Moonbeam -- del 7

Bygget går vidare.

Banjoman bygger vidare på sitt fartyg.

Länkar till tidigare tråddelar:

• del 1 
• del 2 
• del 3 
• del 4 
• del 5 
• del 6 

Roderarbetena fortsätter så med ditlödande av ett övre axellager, samt tillkapande av en ny axelhylsa ...

... varefter gängorna på såväl axeln ...

... som invändigt i roderoket och dess bägge låsmuttrar förtennades med lödtenn i avvaktan på slutmonteringen.

Innan något kan slutmonteras måste dock roderbladet göras färdigt, så jag började med att föra över bladbågens kurvatur till mittenbitten i den styrensandwich ur vilken roderbladet kommer att formas.

Ytterkurvan sågades därefter ut på bandsågen ...

... och innerkurvan klipptes geschwindt bort med en avbitartång, och det hela finputsades till dess de bägge bitarna passade snyggt och prydligt runt bågen.

Framkanterna på de bägge ytterbitarna fasades också, för att ge bättre anslutningen mot roderaxeln. Sedan var det bara att plocka fram det trögflytande Tamiyalimmet, och börja bre styrensmörgås ...

... till dess alla delar limmats samman, varefter de sattes i press under drygt fem kilo blyhagel, där de skall få stanna till i morgon.

Medan roderlimningen härdade klart stack jag emellan med att fästa ringar på vinschlinan, i vilka skoten så småningom skall hakas fast.

Jag hittade härförleden lagom stora ringar i ett stycke (dvs. utan öppning i ringen) i form av ringbultar av Aeronauts tillverkning; att öppna bultögonen och ta loss två ringar var förstås ett ögonblicks verk ...

I syskrinet hittade jag sedan en rulle extra kraftig polyestersytråd av Mölnlyckes lika klassiska som förträffliga  tillverkning ...

... vilken jag med hjälp av en synål stack igenom vinschlinan – det är ju av allra största vikt att fästpunkterna för skoten inte kan glida längs linan, utan sitter ordentligt fast där de är satta! 

Ett antal stygn och knutar senare satt den första ringen (i vilken försegelskoten kommer hakas fast) stadigt på plats, till yttermera visso säkrad med några droppar CA-lim.

Även i andra änden av vinschlinan fästes en ring med samma teknik, i vilken storskotet så småningom kommer fästas.

Bägge ringarna placerades så att de kan röra sig tillräckligt långt för att klara 100% servoutslag; utifrån vad bygginstrukserna säger om behövlig grad av skotrörelse räknar jag dock med att i slutändan köra med +/- 65% servoutslag.

Jag har också fortsatt med rodret i dag: sedan det hela fått härda ordentligt hade jag ett solitt och starkt nytt roder ...

... som jag filade och slipade ...

... till en lagom strömlinjeform.

Dagens id rundades sedan av med att applicera Milliput i de springor som återstod i skarven mellan blad och axel ...

... varefter det hela lades åt sidan för att låta Milliput-spacklingen härda.

Snyggt jobbat

#19 Tack skall du ha! 

Efter att ha slutpustat det färdiga rodret med allt finare torra och våta papper, gav jag mig på att innan det monteras också slipa bort skarven mellan skrovhalvorna under kölen.

Sedan var det dags att montera det nya rodret på riktigt!

Jag hakade således i det i skäddan, och hängde sedan en tyngd i bladet för att hjälpa till att hålla det hela i läge ...

... varefter jag sköt ner axelhylsan uppifrån så långt det gick att få den med mjuk fingerkraft.

Därefter lade jag – högst försiktigt! – en klutt 24 timmars-epoxy runt hylsans fot, satte an en längre bit 4 mm-rör och knackade likaledes mjukt och försiktigt ner hylsan ...

... till dess den mötte det övre lagret på roderaxeln.

Monteringen avslutade jag sedan med att bädda in axelhylsan i Milliput där den kommer ut ur skrovet. Det återstår alltämt att montera oket, men det får anstå till dess såväl epoxy som Milliput har härdat. 

Med rodret monterat och et hela att åt sidan för att härda tog jag som nästa moment ity med att rigga skoten till vinschlinan.

I detta syfte satte jag en kaus i en säkerhetskrok, och spände sedan upp det hela med en skotlina i lövsågsbågen.

Jag stack sedan en synål med björntråd genom bägge tamparna alldeles intill kausen ...

och lade en bändsling med den teknik som rekommenderas av Harold A. Underhill i vol. 2 av hans förträffliga bok om fartygsmodellbygge.

Bändslingen säkrades därefter med en dos tunn-CA, varefter det hela – i det här fallet storskotet – kunde hakas i en av ringarna på på vinschlinan.

På storskotet följde i rask takt de bägge försegelskoten, bägge för övrigt hakade i samma ring ...

... varefter även denna del av den tekniska installationen var klar.

Sedan de i går applicerade fogmedlen härdat var det i dag dgas att runda av jobbet med ett nytt roder genom att montera även roderoket.

För att skydda axel och hylsa mot eventuellt krypande lödtenn lindade jag först maskeringstejp runt axeln precis ovanför hylsans mynning ...

... varefter roderk samt låsmuttrar skruvades på plats och justerades i förhållande till servooket.

Sedan drogs låsmuttrarna åt ...

... applicerades en värmeabsorbator ...

... och löddes det hela samman till en fungerande styrinrättning!

Innan jag lämnade hobbyrummet för att njuta av dagens varma sommarväder i skön förening med en flaska geuze från Drie Fonteinen och en portion mixte () städade jag undan de sista dagarnas röra från arbetsbordet, så att allt står klart för nästa moment: däcket ...

Som vanligt übersnyggt och informativt, alla tummar i vädret

Som vanligt übersnyggt och informativt, alla tummar i vädret

#37 & #38 Tusen tack skall du ha!

Jag har vi närmare eftertanke just insett att jag begått ett litet men dock misstag när jag lödde dit roderoket, såtillvida att jag genom att löda fast låsmuttrarna i oket förvandlat dem från att vara just låsmuttrar till att bli en integrerad del av oket.

Det blir ju så, nämligen, om man skruvar på lösa delar på en gängad stång, och sedan fäster dessa lösa delar i varandra – om de då rör sig rör de sig ju tillsammans, eftersom de verkar i relation till varandra på samma gänga. Vill man uppnå en låseffekt skall den del som skall låsas inte hänga samman med de omgivande låsdelarna.

Som det nu är så är det alltså bara lödningen som håller fast oket mot axeln, så skulle lödningen släppa kommer rodret sluta fungera, eftersom oket då bara kommer åka upp och ner i gängorna när det vrides. Ergo: en får hoppas att lödningen inte släpper! 

Vad jag skrev i mitt förra inlägg har det senaste dygnet snurrat runt i skallen på mig, och efter en del funderande bestämde jag mig för att inte sätta all min tillit till ovanförmälda lödförband.

Sagt och gjort: jag plockade fram en handborr med 0,7 mm borr och borrade ett hål i +/- 45 graders vinkel rakt genom såväl de bägge muttrarna närmast oket, själva oket samt roderaxeln ...

... varefter jag bytte borrstål till 1,2 mm och vidgade hålet till denna diameter.

Genom hålet satte jag sedan en bult i form av en 1,2 mm skruv och mutter ...

... som jag sedan säkrade med lite ytterligare lödtenn.

Även om den är av relativt klen dimension har jag på detta vis skapat en mekanisk förbindelse mellan roderok och roderaxel, och sålunda i vad jag bedömer bör vara tillräcklig utsträckning eliminerat risken att rodret skall sluta fungera på grund av att lödförbandet släpper. Med bulten på plats kan nämligen oket och dess muttrar, om lödningen släpper,  inte längre röra sig i gängorna på axeln.

Jag fick i dag också satt dit en bit elastisk tråd för att säkra batteripaketet på dess plats i sin hållare ...

... liksom jag säkrade sprinten til vinschhuven med ytterligare en bit elastisk tråd.

I och med detta var allt innanmäte färdigt, och tordes jag äntligen lägga locket på, dvs. limma dit däcket!

Först skyddade jag den etekniska installationen mot limspill med gladpack, trädde skoten genom de därför avsedda hålen i däcket samt började applicera 24-timmarsepoxy på alla fogar.

Därefter lade jag däcket på plats, justerade in det samt fäste ned det mot däcksbalkarna med tejp, klämmor och blyvikter.

När epoxyn härdat tillräckligt för att kunna ta bort tejp med mera såg det hela ut så här. Som synes passar det förtryckta däcket inte särdeles bra samman med skrovet, men det gör som tidigare nämnts ingenting; skarvarna kommer jag spackla igen, och det förtryckta däcket kommer bara tjäna som underlag för det lösplankade däck jag planerar att lägga.