#0 Får jag förslå en truppmina 12 i förrådet eller lite eltråd med 380 volt som man säkrar upp till 50 amp runt sakerna.

#0: Tråkigt! Tänk att man inte kan få ha någonting ifred! Det är sådana ligister och slynglar som gör att man vill ta saken i egna händer om man får veta vilka det är. Stefans förslag är bra men det kanske blir lite för klafsigt!

#1: Nu snackar vi! Jag ville sätta in en björnsax med kedja till väggen i garaget + videokamera för att kunna avnjuta skådespelet i efterhand men det fick jag inte för frun. :-( Glädjedödare….

Samhället är fasen ur led. Alla vet att det är löjligt stor skillnad mot för bara 20 år sedan, men ändå står våra ploitiker och säger att allt är bra. Man blir ju bara förbannad….

Mycke tråkigt att höra
Att folk inte kan ger sjutton i andras saker

Dom kränger väl av prylarna och får pengar så dom kan köpa ett par Alvedon. Moget!

Hade inbrott i min gamla älskade Mazda 323F när den stod vi S:a Förstadsgatan i Malmö för ett gäng år sedan. Mitt i lunchrusningen slår nå'n jäkel sönder bakrutan och snor:

EN SKURHINK OCH EN STÄDDUK!

Varningstriangeln hade det dubbla värdet, men den låg kvar. Förbannade amatörknarkare!!!

Ingenting är heligt längre… Ingenting!

/ GeeKen

Folk fattar inte begreppet mitt är mitt och ditt är ditt..

Det är då själva ######att man inte kan få ha något i fred för alla långfingrade individer , skjut dom med hönsskit .

BAAAHAHHAHAAA!!!

(skrattar självfallet åt Gigas avslutningskläm, inget annat)

/ GeeKen

Attans tråkigt när sånt händer, Denstore! Just saker med affektionsvärde är ju jobbigast, allt annat brukar ju gå att ersätta!

Azgaron

Inget kul sånt där, hände något liknande i Märsta för många år sedan. En bekant som samlat på sig en hel del udda och svårfångade modeller fick förfrågan från polisen om det försvunnit något ur hans förråd.

Nej, sade han eftersom dörren var hel. Senare, noggrannare kontroll gav vid handen att hönsnätet mellan förråden var sönderklippt och en hel drös med modeller försvunna. Bl.a. flera av Tamiyas 1/12-bilar.

Lider med dig, vet precis hur det känns när grejer försvinner för en. Letade själv som besatt efter bilen på en parkering i Kungälv utan resultat. Fick åka tåg hem dagen efter, tog 12 timmar med byten och väntetider istället för 5 timmar i bil.

Att de sedan hittade på skrället inom utsatt tid så jag fick åka tåg ned och hämta hem bilen igen gjorde ju inte saken bättre.

Niclas, som laddar bössan med hönsskit.

Fasen vad trist! Jag skulle bli skogstokig och inte nöja mig med hönsskit. Där är det faktiskt det enda jag håller med islamen: hugg händerna av folk som stjäl!

När vi bodde i Hagsätra hade vi inbrott i källarförrådet, nån snodde ett trasigt TV-spel och en crosscykelsadel, det var sånt där eländigt hönsnät, vem som helst kan ta sig igenom med en avbitare, numera har vi plankförråd så ingen ser vad man har i förrådet, mycket bättre!

Nä ladda inte med hönsskit, saltflingor tar mycket bättre

Hemma hade vi småungar som hade som hobby att böja upp nederkanten på gallergrindarna och krypa in i förråden och rota runt lite.
Jag smorde in nederdelen på grinden med svart guckigt molybdenfett och då var det inte lika roligt att krypa in längre.

#14 Hahaha… f*n vad bra. Undra om de fick bort fettet från kläderna… hehe… Mera bra förslag som man kan använda sig av.

Jag har ett par begagnade björn/vargsaxar på Nynäs slott som komplement till inbrottslarmet… Ja, hörni, vad är det för samhälle vi lever i egentligen. Tänk om alla istället kunde skaffa sig en utmanande o kreativ hobby istället för att bara dra omkring o sabba. Modellbygge är väl utmärkt! Ett STORT problem idag (i Sverige inte minst) är att knappt någon idag (speciellt bland yngre) nånsin får lära sig att ta konsekvenserna av att man gör nåt sattyg.

Pontus

Min minsta grabb och en kompis till han kladda ner en lekplats för ett antal år sedan. De fick vackert tvätta bort allt det dem hade gjort, och det framför ögonen på alla andra.

Usshh fy va tråkit sånt här är att folk inte kan låta bli andras saker..
Blir så trött av att höra sånt här..

Henke

Jag blev av med nästan hela mitt trumset en gång, då la jag av att spela, blev för dyrt att skaffa nytt set
Surt sa räven

våran nya barnvagn var grannen på,som tur så hade jag köpt ett riktigt cykellås och den kom han igenom,han hittade 2st fanta flaskor som han säkert pantade…………………

#7: Så sant… bara alltför sant…

Jag hade själv inbrott i mitt vindsförråd när jag bodde i vad jag kallar ett riktigt ghetto i mitten av 1990-talet. Huset "frekventerades" då och då av diverse skumma typer… några gånger i veckan(!) var jag uppe på vinden för att kolla så att allt var som det skulle. En dag var dörren till mitt förråd öppet, och där inne stod en kille och lyste med en ficklampa. Jag ställde mig i öppningen till förrådet, frågade vad han gjorde där. "Ingenting" svarade han. "Det ser jag väl att du gör!" svarade jag. Så frågade jag vad han heter. Han sade sitt namn, och så sade jag "Försvinn härifrån, och kom inte tillbaka mer". Och det gjorde han inte heller.

När jag slutade en kortare civilanställning på Malmen fick jag en täljd målad trägubbe som föreställde en officer av de jag jobbade tillsammans med. Efter en flytten till ovan nämnda hus blev gubben kvar i en flyttkartong jag förvarade i förrådet, och döm om min förvåning (men egentligen blev jag inte förvånad) när jag hittade just min trägubbe på hallbordet hos en granne jag blev hembjuden till ibland. "Den här tar jag" sade jag avmätt och bestämt när jag identifierade den genom mina initaler jag brännt in på sockelns undersida.

Attans trist sånt! Kul att du hittade gubben men lite trist att det var på fel ställe!

#21 Vicken pajas, borde förbjudas att delta i den allmänna genpoolen.

Först stjäla av sin granne sen bjuda in densamma för att kolla på sin med stulna prylar prydda lya. Han lär väl inte ha arbetat med raketforskning?

Trist med folk som saknar baskunskap om "mitt och ditt"

Fick du någon skamsen ursäkt av grannen senare?

#22: Ja, det känndes på ett sätt som att han hade "smutsat ner" min fina trägubbe…

#23: Ja, det var ju klart klumpigt gjort av den där grannen. Men jag vet att han inte direkt "spottade i glaset" med allt vad det innebär, och han tänkte nog aldrig på att kolla efter de där initialerna jag bränt in på sockelns undersida, så han fattade säkert aldrig att gubben tillhör mig. Och frågan är ju hur han alls fick tag i den… antingen var han själv uppe och rotade bland mina saker i förrådet, eller också så hade han fått tag i den via någon inbrottstjuv.

Men hur som helst så log jag när jag hittade den, både av glädje av att ha hittat den igen, och också för att grannen avslöjats "med fingrarna i syltburken".

Men en sak jag inte greppar riktigt… "sysslat med raketforskning"… hur menar du? Det var på en värmepanncentral jag jobbade.

#24: Nej, inte vad jag minns, och det räknade jag inte med att få. Kanske fick jag det ändå, men den godtog jag isåfall inte, trots att grannen egentligen var oförarglig av sig. Men stjäl någon en sak av mig så är jag inte snäll eller "medgörlig" mot den personen. Så mycket respekt mot andra människor har jag inte.

Relativt kort tid efter den händelsen flyttade jag, och samma dag som jag hittade min trägubbe bröt jag medvetet kontakten med grannen…

#25 "inte arbetat med raketforskning" syftar på att personen inte är vidare smart, för att utrycka sig snällt. Samma innebörd som: "hissen går inte enda upp", "alla hästarna är inte i stallet" o.s.v.

#26: Aha, det var en "ny" variant på det uttrycket. "Hissen går inte ända upp" och "inte ha allting på plats" är ett par av mina favorituttryck, för övrigt. "Inte den vassaste kniven i lådan" känns inte riktigt som något riktigt "svenskt" uttryck. Men nu börjar visst tråden glida över på avd. språk…

Det med att jag tolkade in "inte sysslat med raketforskning" som jag gjorde var att "autisten" inom mig "knackade på dörren".