Det är ett intressant initiativ av konsthallen. Hoppas nu bara att de inte tokvinklar det på något konstigt sätt.

Kul initiativ, Nu är vår hobby inte en lek längre utan seriös konst. Har tillbrinat kvällen i min ateljé arbetandes på två av mina senaste konstprojekt.

#2: Just så :-)

Jag tog mej en titt på deras hemsida och jag måste nog säja att jag passar på den utställningen efter att ha läst följande citat:

 "En amoralisk utställning om krig, modeller och landskap. Om pojkars skapande mellan konst och dioramor och kärleken till kriget."

Vad är egentligen målsättningen? Att åskådliggöra krigets fasor i tredimensionell form? Knappast… Jag upplever det snarare som nån form av kulturell freakshow där man vill förevisa tveksamma alster av medelålders män som har en förenklad livssyn ihop med ett begränsat, infantilt känsloliv och måste få utlopp för detta någonstans… Vem vet, det kanske är en korrekt beskrivning av mej men jag hoppas att det inte är på det viset.

Jag vet inte hur inblandad du är Hasse i detta, men det hela ger mej tyvärr tämligen dåliga vibbar.

Jag lutar åt samma håll som JaguarMkVII. Jag anar att det finns något slags "Konst-ambition" att "spegla samhället" och "väcka debatt" dvs provocera pacifister, kultur-debattörer och alla andra media-tyckare till att reagera mot vår äckliga hobby.

Jag tänkte ett tag att man istället för att tipsa om denna utställning, skulle hissa svartflagg istället. Och det kanske man också skall.

Sen kom jag på en annan ide: Dra dit med civila modeller istället, bilar, motorcyklar, järnvägsmodeller (hus, dioraman). Det står nämligen inte nån stans på inbjudan att bara militär modeller är inbjudna. Sen kan de stå där med sin skylt: "Leka med döden".

Mycket bra ide med att ta dit civila modeller, så står dom där med skägget i brevlådan

kärlek till kriget?????

Håller helt med förslaget i #5. Jag skulle ge en hel del för att se den utställningsintendentens min då… Fast de kanske redan har bestämt sig för att bara ta emot alster med militär anknytning för att "programförklaringens" syfte skall uppnås? Det är ju så underbart att emellanåt få sticka hål på folks fördomar!

Ett litet förtydligande bara, jag använde ordet passar i betydelsen står över och inget annat. Jag tror inte jag skulle funka så bra på det där stället….

#8 Lol, jo jag förstod dig rätt första gången.

Ja det är ju liksom inte vilka nyckelord o fraser som helst som de använder:

"Amoralisk", "Pojkar", "Leka", "Kärlek till kriget", "Leka med döden".

Det framgår väl rätt klart hur arrangörerna tänker sig det hela.

Lek? Jag säger som Stig-Helmer sa om sina modelltåg "det är faktiskt en väldigt stimulerande hobby"

Man får inte känslan av att de inte vill framställa vår hobby som något positivt!

Så redan där säger jag nej för min del…

Om de ändå hade varit så att de var ute efter barn/vuxna som varit med om ett krig och ville visa hur de kan utrycka sina känslor och tankar genom sitt byggande "om sina minnen från kriget" då hade det varit något annat.

Det som retar mig är att så få kulturmänniskor förstår vad det hela handlar om. Plasten är en duk för många, där målningen har minst lika högt ställda tekniska krav som ställs på andra konstnärer. Scratchbyggare är dessutom skulptörer. Samtliga av oss granskas både ur hantverksmässigt och historisk korrekthet. Det sista görs visserligen inte på tävlingarna, men modeller helt utan bakgrundsforskning har svårt att få uppskattning, tävling eller inte. 99% av oss är amatörer, som gör det här enbart som en hobby. Jag tror aldrig jag har träffat på en byggare som på allvar har hävdat sitt byggande som en finare eller bättre hobby än någon annan. Den ödmjukheten ser man ofta hos folk som håller på med hobby och folkkonst, oavsett vilken nivå de befinner sig på. Det är dock inte något man är bortskämd med hos "erkända" konstnärer, särskilt inte om de gått och utbildat sig. Konstfack verkar vara en skola i att bete sig egocentrerat, säga dumma saker och skapa tveksam konst.

Det som eventuellt en utbildad konstnär skulle vara bättre på är kreativitet och förmåga att förmedla ett intressant budskap. Men med tanke på den skit som visas på vernissage idag, så kan man ju fråga som om det alls ställs krav på varken kreativitet eller tekniskt kunnande. Dessutom så är svensk kulturelit så politiskt korrekt, att t.o.m. när de försöker chockera, så blir det bara plumpt och burdust.

Tanken att bara plocka fram civila modeller föll mig också in, men då är ju frågan om dom stoppas redan i dörren, programförklaringen antyder ju det

Är det någon som pratat med Carolina Jonsson? Personligen tycker jag att deras (Virserum Konsthall) formuleringen är rätt "luddig".

Som lite kuriosa, så väcker Virserum vissa minne till liv. Övernattade på Hotell Dacke i början på 90-talet och av någon anledning kommer jag ihåg denna vistelse mer än andra. Inte den mest upplyftande resan jag gjort, om man säger så. Hotellet finns kvar än idag och deras presentation av Virserum (på deras hemsida) är fantastisk: "Virserum är central beläget, omringat av städer som Jönköping, Linköping, Växjö, Göteborg".

Ursäkta alla Virserumsbor, ta det inte så allvarligt. Men vissa hotellövernattningar glömmer jag bara inte.

Så så så, ta det lugnt nu!

Här kommer svar från initiativtagaren själv:

Hej Hasse!

Jag såg ditt mail till Carolina. Utställningsidén till Leka med Döden kommer från mig. En av utgångspunkterna var att framförallt manliga konstnärer i sin ungdom ofta har pysslat med många olika sorters visuell kreativitet. Själv ritade jag enormt mycket, jag ritade serier, jag målade, jag byggde plastmodeller, jag byggde modeller av papper och kartong, jag byggde linbanor och jag sysslade med modelljärnväg. Sedan någonstans på vägen råkade det bli konstnär som jag blev – efter sju års utbildning.

Men väldigt mycket av modellerna handlade om krig. Liksom en hel del av tecknandet. Plastmodellerna och gubbarna handlade alltid om krig. Jag byggde enorma mängder stridsvagnar och flygplan till stora krig vi planerade. Och om jag tittar på dioramor idag handlar de nästan alltid om krig de också. Warhammer som en flickväns äldsta son pysslar om, handlar också om krig.

Egentligen är det lite svårt att förstå. För det är ju så att modellbyggare är väldigt fredliga av sig. Liksom sonen ovan är den mest fredliga person man kan tänka sig, (Liksom jag på min tid), så är modellbyggare det. Själv kan jag egentligen inte reda ut det där med att modellbyggarna är så förtjusta i modeller med krig när de är så fredliga människor. Det är också därför vi säger att det är en “amoralisk” utställning, alltså utan moral. Vi struntar i problemet helt enkelt. Det handlar om skapandets glädje och att bygga tredimensionella fysiska världar. (Inte ettor och nollor, utan grejer man kan ta på. Med händerna). Sedan tror jag att 99% av alla som bygger warhammer och modeller och dioramor är killar/män. Jag var för ett tag sedan på en dioramatävling och det var en tjej av ett tjugotal deltagande. Men ju fler kvinnliga deltagare vi får, desto gladare blir jag!

I slutändan handlar utställningen om lusten till tredimensionell gestaltning, att få saker riktigt tredimensionella och “verkliga”. Och tanken är att få en spänning mellan modellbyggarnas och de deltagande konstnärernas verk.

Vi upplevde att texten på hemsidan var lite slarvig och har idag bytt ut den mot följande:

“Leka med döden
Leka med Döden är en utställning fylld av skaparglädje. Detta är en utställning av och för modellbyggare. En helt fysisk utställning utan ettor och nollor. En del unga modellbyggare blir bildkonstnärer, men fortsätter att skapa utifrån sina tidiga erfarenheter. Andra fortsätter hela livet med att bygga modeller eller hela landskap med tanks, sönderskjutna hus och framryckande soldater. Tusentals timmar lägger dagens tonåringar ner på Warhammer-scener och de myriader av figurer som befolkar dem. I Leka med Döden deltar några av våra bästa konstnärer. Några av Sveriges finaste dioramor kommer att visas upp. Men det är klart. I denna sinnliga och tredimensionella värld kommer man inte undan vare sig döden eller kriget…”

Vi har klart ett med ett gäng mycket kända och kompetenta bildkonstnärer. Själv vore jag glad om vi kunde presentera det bästa av svenska dioramor. Där byggandet går över gränsen mellan byggande till gestaltning! Utställningen kommer att vara i vår stora sal på 240 kvm, med konstfärdig ljussättning som kommer att ta fram det bästa av modellerna.  

Det vore också roligt att presentera modellbyggarkåren. Vad som driver den. Titeln tycker vi är bra, eftersom den är spetsig och därmed väcker intresse. Vidarebefordra gärna det här brevet, till de som känt sig tveksamma. Kontakta mig gärna om det är något mer. De får de också gärna göra!

Idag bygger jag aldrig modeller. Däremot jobbar jag i stort sett alltid tredimensionellt när jag jobbar med konst.

Med Vänlig Hälsning
Henrik Teleman
Konsthallschef
0495/315 80

#15 Hasse, det förändrar hela bilden av detta evenemang. Tack för informationen.

/Stefan

PS

Kanske blir en övernattning på Hotell Dacke, trots allt..?

#15: Se där, ett mycket bra förtydligande av vad det hela handlar om. Nu förstår jag bättre vad man far efter och det har jag förståelse för.

En eloge till konsthallschef H. Teleman för att ha tagit sig tid att besvara forumdeltagarnas frågor och förtydligat utställningens syfte. Även jag fick en betydligt mer postitiv bild av arrangemanget efter att ha läst brevet. En betydande del av faschinationen för "militaria" inom modellbygge (liksom det stora intresset för tex militärhistorisk litteratur) tror jag personligen är kopplat dels till de dramatiska omständigheter som byggsatsernas förlagor deltagit i, men också till intresset för själva tekniken och designen hos förebilderna. Det går inte att sticka under stol med att (tyvärr) har mycket av såväl dagens som gårdagens "spjutspetsteknologi" frammanats och finansierats av militära behov.

Den nya texten ger utställningen en helt ny betydelse. Kan kanske funka, men jag är dock djupt misstänksam. Bränt barn skyr elden o.s.v.

Jag tror att man från galleriets håll har haft ett gott syfte från början men inte insett den underutvecklade syn som den stora breda dumma svenska allmänheten har på modellbygge. Handen på hjärtat, har ni någon gång använt en referens till ert modellbygge som raggreplik på krogen? Inte ni heller? Eller berättat inför gruppen när ni presenterat er i jobbkurs-sammanhang där ingen känner nån annan? Inte det heller? Märkligt.

Det är bara att inse mina vänner att vår hobby nog aldrig kommer att nå samma sociala status som golf, segling eller vinprovning i allmänhetens ögon, men vem bryr sej? Jag kommer också osökt att tänka på komedin "Den 40-årige oskulden" som jag såg häromåret. Jag tyckte den var kul fram till den sekvens där man en gång för alla skall slå fast för publiken att han är en socialt handikappad nörd. Vad gör karln? Jo, hans hobby i filmen är att måla figurer i 1:35… Även i många andra filmer så är det bara byfånar, psykopatiska styckmördare och socialt underutvecklade som ägnar sej åt modellbygge.

Men vad gör allt detta egentligen? Behöver vi bry oss om vad folk tycker? Nej, jag tycker inte det. Jag gör inte det i alla fall men det kan ha att göra med stigande ålder. För min del tänker jag i alla fall även i fortsättningen dra upp brallorna till armhålorna och nörda loss med den senaste utgåvan av något trevligt kortserie örlogsfartyg.

Jättebra synpunkter, och balanserade alla, ni är klippor!

Jämför med ett för oss alla känt annat forum, där allt bara blir oresonligt och löjligt. Därför jag föredrar iFocus, måste jag säga!!

Önskar nästan jag aldrig gått ut med detta men va fan, nu är det gjort. All skit på mig!

#21 Oj, Hasse…där gjöt du lite olja i elden, som min förre chef brukade säga (han är av tysk börd). Förstår precis vad du menar…

Jag tänker absolut göra ett återbesök i Virserum. Förhoppningsvis kommer det att finnas en massa fina diorama att beskåda.

Låter som en trevlig hel omvändning!

Vad en knasig titel kan ställa till det hela…

Apropå #20: Jag har faktiskt tagit upp modellbyggarhobbyn i ett antal jobbansökningar och nyligen även på intervju inför en eventuellt ny tjänst -och det togs emot mycket positivt! Fast då handlar det förstås om jobb inom musei-sektorn…Och där är vi väl alla lite mer eller mindre nördar…

Apropå psykopater kopplat till modellbyggare: Visst finns det ett antal avsnitt i CSI-Miami (de tidigare avsnitten) där jakten på en dioramabyggande psykopatmördare går som en röd tråd genom flera avsnitt? fast det handlade nog i det fallet mer om "dockhusdioramor".

Sedan minns jag nåt avsntt från gamla hederliga (och oftast ruskigt bra) "Law and Order -criminal intent" där gärningmannen var en förolämpad bilmodellbyggare (förolämpad bl.a därför att hans far hade gett honom en simpel "snap" byggsats i present).

Jag skäms inte för att tala om vad jag helst gör på fritiden. Visst möts man av frågor då de oftast tror man håller på med någon form av R/C, men jag brukar förklara lite närmare och då får man ofta positiva reaktioner (de som tycker annat kanske inte säger något!)

Kalla mig gärna nörd, men jag trivs oerhört mycket med min hobby. Det enda som kommer att hindra en i framtiden är väl när synen inte räcker till eller händerna blir för stela, men dit har jag inte kommit än och just nu håller jag på att få ordning på ett nytt hobbyrum och beräknar att vara klar nu i sommar. Det är mitt stora projekt just nu utöver nödvändiga renoveringar på huset i övrigt och förhoppningsvis så kommer det att leda till mycket byggande till höst och vinter (har just nu svår abstinens då jag inte byggt något på länge)

Jo för tusan, mitt modellbygge brukar komma på tal under arbetsintervjuer, där jag än så länge bara fått positiva reaktioner. Och om någon frågar vad jag gör på fritiden så sticker jag inte under stol med min hobby.

Vad skönt att höra lite andra och positivare reaktioner från yrkeslivet. De positiva reaktioner jag fått är från de redan frälsta men andra, mer oupplysta personer har varit rätt nedlåtande.

Eftersom denna tråden åkt upp igen, kan jag lika gärna fälla ytterligare en kommentar.

Oavsett syfte med utställningen, kommer hur utställningen speglas i media antagligen reflektera  utställningens rybrik och beskrivning. Oavsett avsikt, är ordval som 'lek med döden', 'kärlek till kriget', tom 'amoralisk' ett recept för dumheter från kulturjournalister. Jag förstår att texten nu är ändrad. Vilket är bra. Frågan är om den är ändrad tillräckligt?

Min personliga åsikt är att man aldrig skall utgå från en känsla av att man behöver 'förklara sig', eller ens röra vid begrepp som 'moral' i sammanhanget.

Det är inget konstigt. Modellbygge bara.

Jag har aldrig talat direkt om modellbygge vid ansökan till arbete, det kom upp ibland på arbetet, min närmaste chef föreslog att man skulle hoppa på modellen och sen lägga bitarna i en glasburk och sätta på en fin etikett, det hela föll nog tillbaka på det faktum att hans lillebror var en skicklig modellbyggare medan han själv inte lyckades få ihop nåt. En annan "arbetskamrat" utropade förtjust "aha du bygger fortfarande modeller, det skall jag reta dig för" något retande blev det inte från hennes håll, det enda hon kunnat bidra med var sin egen okunnighet

Jag har haft med modellbygge som intresse i mina jobbansökningar, och aldrig träffat någon som har sagt något negativt, tvärtom. Precis som för StefanW så tror de flesta att det handlar om radiostyrt, men när jag förklarat vidare så brukar de flesta fråga mer ingående om vad jag bygger, favoritobjekt och skalor m m.

Och jag har inte mött några negativa kommentarer på jobbet heller.