
GB 26: Martin Maryland
Ganska fantastiskt! En injektionsgjuten Martin Maryland i 1:48. Detta bara visar hur mycket den här hobbyn har förändrats. Det är nästan vanligt med sådana här lågvolym mixed media byggsatser av hög kvalitet nuförtiden.
Maryland'en brukar väl vara ganska styvmoderligt behandlad i div populära flygböcker. Den sorten som citerar varandra…
Det är alltså ett tresitsigt lätt bomb/spanings-plan. Aningen större än en P-38 Lightning, aningen mindre än en Ju-88. Det är ett plan från början av WW2. Fransmännen beställde ursprungligen först planet. Sen kom kriget och Frankrikes nederlag emellan. Innan dess hann faktiskt Maryland'en strida lite (418 uppdrag, 18 förluster). Franska namnet är dock "Glenn". Britterna tog alltså över resterande franska beställningar (50) plus beställde några till (182), under Lend-Lease.
För sin tid, och klass, hade Maryland goda prestanda. Särskilt marchfarten var hög. USAs invändning mot typen tycks ha varit att piloten inte kunde byta plats under flygning, (samma med efterföljande Baltimore'en). Den defensiva beväpningen var också väldigt lätt. Britternas "invändning" var att de ansåg att den (liksom alla andra typer) var olämplig för dagbombning över Frankrike/Tyskland. Istället kom Maryland att användas lite i Nordafrika och Medelhavet (Malta) där den ersatte Blenheim. Men framför allt mycket för spaningsuppdrag.
Som spaningsplan skulle Maryland komma att uträtta en hel del. Med både Bismarck i Atlanten och Italienska flottan och konvojer i medelhavet på samvetet.
En besynnerlig not är också att Maryland är det enda bomplan som en pilot blivit "äss" i, med över 5 segrar i luften. (4 framåtmonterade finkalibriga kulsprutor .30) Piloten som lyckades med detta hette alltså Warburton, och denna byggsatsen firar detta genom att ha markeringar till 2 av de maskiner som flugits av Warburton. Jag har sett en kort uppgift om att Warburtons besättning (nu inkluderande skytten) totalt sköt ner 10 flygplan, men har inte sett nåt utförligare, så jag är tills vidare osäker på detta.
Under 1942 hade Maryland tjänat ut i större sammanhang. Den ersattes av Baltimore, Boston och Beufort. Beufort i Malta, Baltimore i Nordafrika. Totalt byggdes väl betydligt mindre än 1000 st, gissningsvis runt 600. Icke desto mindre tjänstgjorde Maryland i såväl RAF, som FAA. Franska flygvapnet, och därefter i både Vichy-Frankrike och Fria Frankrikes styrkor. Slutligen även SAAF, Sydafrika. Och som sagt, som spaningsplan var typen inblandad i mycket betydelsefullt.


Byggsatsen är ganska typisk för moderna lågvolym+högkvalitet byggsatser. Större delar är alltså gjorda i injectionsgjuten plast som vanligt, men i verktyg med kortare livslängd, som dock är lättare och billigare att göra. Detaljer är gjorda i resin-gjutningar.
Finishen är svagt sidenmatt, inte Tamiyas polerade, men t.ex. panellinjer är mycket tunna och snygga. Bakkanter på vingar och andra aerodynamiska ytor är inte lika vassa och tunna som på t.ex Tamiyas F-84G, men enligt min mening ändå bättre än bara "OK". Överhuvud snygga plastdetaljer som inte står stora tillverkare mycket efter annat än i pyttedetaljer och passform, där man nog kanske får snickra lite. Men finishen är ren, snygg o elegant.





Lådan var faktiskt ganska liten, och det här är faktiskt en sån byggsats som inte går ner i lådan igen
, efter man har haft den uppe och tittat på bitarna. Så det skall faktiskt byggas lite här. Så fort jag får tid.
Det finns faktiskt ett litet ark med fotoets också. Bara en del verkligt små detaljer. Jag glömde dock fota det, så det får vi ta senare.
Trevlig modell och trevlig presentation Vermil
Håkan, medarbetare på Modellbygge iFokus!

Roligt att läsa det här och se bilderna. Special Hobby är okänt för mig. Nu med bilder och text så blir jag intresserad av att bygga en och uppleva själv. Har hört att Special Hobby är bra, och på fotografierna så ser det fint ut.


Delarna är små o pilliga, fantastiskt fint o smått detaljerade. Och resinet verkar skört o bräckligt. På nåt sätt måste jag lyckas såga loss o rensa dessa fantastiska bitar. Jag vet inte riktigt hur det skall gå till än. Jag bör nog jobba vått, eftersom resinet släpper ifrån sig spår av härdare när man filare i det. Det här innebär rimligtvis att jag inte kan använda mina älskade schweitziska verktygsmakar-filar. Jag får ta mina billigare kinesiska nålfilar istället. Jag saknar däremot en lämplig såg.

P.S. (mellanupdate) Eftersom resindelarna ger ifrån sig en känsla av att vara hårda o sköra när man hanterar dem, kom det som en stor överaskning när det visade sig att resinet hade en ganska stor, tillräckligt stor, portion seghet i sig. Det gick alltså utmärkt att skära med en skarp skalpell. Detta kommer att bli betydligt lättare än jag trott. Min rädsla för att skada de "ömtåliga" resindetaljerna var också helt obefogad.


Som jag sa, gick det bra att tälja i resinet. Så rensa alla 28 cylindrarna från flash var bara tidskrävande. Att skilja dem från gjutblocket gick också bra bara genom att försiktigt skära runtom så nära blocket som möjligt. Detta gjorde jag dock inuti en plastpåse, …efter det att jag äntligen hade hittat den första cylindern igen.
Så jag började intressera mig för hur motorerna skulle fästas. Så här är ju en möjlighet:
Men jag gillade inte tanken på att motorerna skulle sitta utsatta på vingen medan jag härjade med spackling och målning. Jag ville kunna sätta dit dem i efterhand. Så jag täljde bort utsticket på kragen, så jag fick en mindre diameter att föra rakt in i hålet på den färdiga vingen.


Motorerna var väldigt pilliga att bygga. Men det är ju lika bra att vänja sig vid det här. Såna här motorer förekommer ju ofta nuförtiden i lågvolymbyggsatser. Jag anade ju från början att cylindrarna kunde komma att peka lite hursomhelst, så jag valde epoxilim. Det tål att vrida och vicka på väldigt länge. Jag använde jättegammalt 4-minuters epoxi. Till den första motorn behövde jag blanda 5 ggr. Till den andra 2 ggr. Så övning ger färdighet.
Jag tycker epoxi var rätt val. Där finns rätt gott om plats för klacken på cylindrarna att gå ner i lokaliseringshålet, så det behövs lite seg utfyllnad. Och få cylindrarna att sitta jämnt o snyggt är faktiskt lite pilligt. Varning: man bör rensa klackarna lite innan, så inget sticker ut eller ner, och tar emot.
Jag torrpassade/filade också hålet i vingarnas motorgondoler. Det behövs. Nästan allt på den här modellen måste torrpassas.

Så satte jag mig att rensa delar ett tag. I min Tamiya F-84 är delarna och monteringen ganska idiotsäker. Så är emellertid inte fallet här. Många detaljer på B och C spruen går att förväxla, utan möjlighet att reda ut vilken som är vad. Så jag valde att lämna C-spruen tillsvidare, utom för vingar och ett par cockpit detaljer. Jag lämnade också en mängd andra smådetaljer kvar på andra sprues, då den bästa möjligheten att identifiera dem tycks vara via spruen o byggbeskrivningens redovisning av spruen. …Men lite arbete blev det.

#9 Det är en lågvolym-byggsats, med allt vad det innebär. Däremot är det en bra lågvolymbyggsats, som verkligen ger en en sjyst chans att bygga nåt fint och korrekt.
Man måste dock hålla på med alla gamla klassiska flygbyggtekniker från 60-70-tal: Torrpassa, fila, etc. Man måste också "räkna ut" hur man tänker sig att sätta ihop det hela. Jag har t.ex redan sett att vingen innehåller några frågetecken, Svar tänker jag erhålla genom att först hårt tejpa ihop vingdelarna så som jag tänker mig, så får jag se hur warpad den blir, eller om dihedral blir rätt o symmetrisk på det sättet.
Och här något annat typiskt litet pyssel. Gjutningen av propellrarna. Det tog mig faktiskt en timme att snygga till propellrarna. Och där är ändå lite "sjunk" i navet som jag måste ta ställning till senare om jag skall försöka göra något åt.
Under tiden har väl spacklet på Thunderjeten hårdnat färdigt…
Mycket knåpande, men det ser ju bra ut så långt!
Håkan, medarbetare på Modellbygge iFokus!
Beundrar ditt tålamod med alla detaljer! Mycket intressant maskin och du kommer med all säkerhet att göra den heder. Har för mig att jag i boken MALTA läste att RAF hade sådana Marylands stationerade där? Kan det stämma?

#19 #20 Tack.
Ja, No. 431 Flight aka No. 69 Squadron flög Marylands från Malta, i sk. strategic reconnaissance. Och gjorde det mycket framgångsrikt, dvs de ställde till med mycket sorg o elände för tyskar o italienare. Förutom att kartlägga ställningar i Libyen, Sicilien och Italien spårade man italienska flottan (bla vid Taranto) och blottlade konvojer till Rommel i Afrika. Man avslöjade också naturligtvis lufttransporter så Fulmars o annan jakt kunde ställa till med massakers på Ju52or. Och när dessa transportflygningar gjordes nattetid, använde man tom Maryland'en som nattjaktplan. Som bombare var den väl ingen jättehöjdare: 3 man o underhåll för ett 2-motorigt plan, för bara 500kg bomber. Men 450Km/h och 10,000m 1941 gjorde det till ett lyckat spaningsplan. I norr flög FAAs 771 Squadron Maryland i en liknande roll, och spårade alltså bla Bismarck. Ytterligare ett spaningsförband flög från Aden. Andra Maryland förband flög i NordAfrika, då även bombar-roll.
Totala produktionen var ca 450st (jag gissade tidigare runt 600).
Mellanupdate: (utan bilder) Jag har byggt lite cockpit men också tagit en rejäl titt på vingarna. Jag var nyfiken på hur vingarna skulle se ut om detaljerna på halvorna tvångspassades mot varandra. Jag gjorde detta med hård tejpning. Tyvärr visade det sig väl att den ena vingen böjde lite neråt och den andra uppåt. Jag var väl inte jätteförvånad. Roligare var väl att båda vingarna visade upp en vacker och korrekt skränkning. Jag kollade också om motorerna fick plats inuti motorkåporna. Det gjorde de ju naturligtvis inte. Motorerna är ju i skala och det är de tättslutande kåporna också. Det är bara det att de är millimetern, eller över, tjocka. På insidan. Det här är inget att vara rädd för. Det är inte så svårt att fixa. Man får bara vara uppmärksam på sånt här. Det kan verka synd på de fina resin-motorerna, men det enklaste är att trimma toppen på några cylindrar. Det kommer inte att synas och det är vad jag tänker göra. Vingarna kommer jag sammanfoga stegvis med start från gondolerna. Om det räcker med att bara släppa vingspetsarna några tiondelar för att få dem raka, så kommer jag att göra det. Annars blir det hett vatten och riktning, efter det att vingarna är sammanfogade.
Tack för uttömmande och intressant info om de Maltabaserade Marylandplanen. Som nattjakt också minsann -inte dåligt!
Kan man rikta skeva detaljer/delar med hett vatten alltså? Bra att veta, för det problemet stöter man ju på emellanåt även som "bilbyggare". Men hur går man till väga rent praktiskt?
Nyfiken gul…

Att försöka rikta ihåliga eller välvda delar är väldigt riskabelt. Därför gick jag till sist annorlunda tillväga med vingarna. Felen visade sig inte vara särskilt stora. Jag har bara blivit lite "Tamiya-bländad" av min F-84 och tappat fotfästet lite. Jag *kompromissade* vid sammanfogningen så att vingarna blev raka, gondolerna hyfsat bra, och vingspets och vingrot däremot lite spackel o snickeri-objekt. Vingarna blev väldigt bra på det sättet, tycker jag.
Ja, det går att rikta med hett vatten. Bästa sättet är att ha nån sorts fixtur/form som man sätter plastbiten i. Tvinga alltså först plasten till rätt form. Sen dopp i kastrull med uppkokat vatten. Den behöver inte vara i längre än att den hinner bli ordentligt varm. Sen ta upp och låt svalna långsamt.
Som "form" har jag tidigare använt bitar av balsaträ som plasten klämts mellan och surrats med tråd.

Jaha, här har man varit lat och inte uppdaterat på länge. Det har iofs inte hänt så mycket heller. Det blev, precis som många förutspått, inte mycket byggt under sommaren/semestern. De gånger jag försökte ge mig på det var det faktiskt så varmt att det inte gick. Jag bara oupphörligen droppade svett på allting, inklusive glasögon.
Men lite har jag ju gjort. Faktiskt också en hel del tid i det, även om det inte syns så mycket. Smådetaljer tar tid för mig. Men nu är iaf cockpit-sektionerna nästan färdiga. Saknas gör skyttens stol och pilotens instrumentbräda. Stolen är snart färdig, men instrumentbrädan misslyckades jag med i första försöket, så den får jag gå en rond till med senare.



Ser mycket snyggt ut så långt Vermil!
Håkan, medarbetare på Modellbygge iFokus!
Fantastisk detaljering!! Inredningen ser verkligen välgjord ut! Nästan synd att insynen blir så begränsad när flygkroppen är hoplimmad…

#28, #29 Tack ska ni ha! För mig ser det ut som lite för mycket smutsat på bilderna. Men jag tror det är åtminstone lite beroende på kamerans automatik med blixten och färgbalansen. Översta bilden i #25 är mest representativ hur det ser ut i verkligheten. Och jag har ingen aning om varför just den bilden blev sådan. Det är blixt där också. Ändå drev bilderna mig till att börja torka av lite. Men jag har slutat och låter det vara nu. Det skadar nog inte med den kraftigare smutsningen när glaset kommer på. Det blir ju mörkare då och insynen mindre.
#29 Ja, ha, ha, Moderna 1:48 byggsatser är ju "hemska".
Man bygger o bygger, och ändå är man fortfarande bara på cockpiten. 