Beror helt på sammanhanget. En stor entusiasm för något kan bidra till en mycket god arbetsmiljö. Den svenske har annars väldigt nära till något slags gemensamt gnäll. Ofta jobb/politik relaterat-som tenderar till tjatigt och det lyfter egentligen aldrig folk. Fram med hobbyn så tror jag folk hade blivit gladare =)

Fungerar här iallafall

Tjoho sponny , nej jag skämms inte för min hobby, fast det är väl inte det första man nämner vare sig vid första träffen eller i ett cv precis, men skämms nej , har nämnt denna hobby vid en anställnings intervju. om jag fick jobbet?? nä tusingen heller, fast de skrattade litet åt mig! Och de flesta Tjejer tycks tro att man leker fortfarande! åtminstone tills man förklara vad det verkligen handlar om, då brukar det bli anorlunda!

så lätt är det väl inte alltid!!?

#0 Personligen tror jag nästan det är tvärt om. Jag har svårt att tänka mig att det finns något land där folk är så oroliga för att deras "konstiga och avvikande" hobbies ska komma fram, som i Sverige. Image är otroligt viktigt i Sverige, skulle jag tro. Och även om vi tror att vi är öppna och toleranta, så är vi ofattbart fixerade vid att ha korrekt beteende och rätt uppfattningar. Jämför med annars så knasiga amerikanerna. Där är det väldigt sällan att någon hymlar med sina hobbies. I alla fall märkte jag det inte när jag var där. Snarare var det självklart att man höll på med något.

I stort sett de enda fritidssysselsättningarna som är accepterade i Sverige är ju idrott, musik eller saker med mycket pengar involverat. Just inkomsten av hobby är något som man faktiskt kan komma på folk med att ursäkta sig med. För många år sedan jobbade jag med en man som var tokig i fiske. Hela hans semestrar kretsade kring fiske, han läste fisketidningar hela tiden, och ifall man smörjde honom lite, så kunde han prata fiske och flugbindning hela dagen. Men så fort någon som inte var invigd frågade honom om hans tidningar o.s.v. så handlade det hela tiden om att han tjänade si och så på sina sålda flugor. Tragiskt faktiskt. Och jag har sett det hos andra också.

En annan sak som inte direkt hjälper är att många hobbies i Sverige är rakt förknippade med barn och ungdom. Man hör folk gnälla om att fotbollsspelare har kort karriär. Ändå är det OK för män i alla åldrar att jaga boll varje helg. Antingen fysiskt eller som åskådare. Och hur ofta har man hört någon säga till en fotbollsspelare att sluta upp med barnsligheterna och börja med någon vuxen sysselsättning? Eller min personliga favorit. Varför är det helt OK att kliva in på en fest och förutsätta att alla är intressade att höra en massa sportsnack? Hampus nämner att man pratar politik på arbetsplatser? Jämför med sportsnacket? På det senaste jobbet jag hade fanns det en man som envisades att prata sport med mig. Varje dag. Trots att jag klart och tydligt förklarade för honom att jag inte var intresserad av sport, så fick jag ett referat till lunch. Det var som om poletten aldrig hittade ner. Han kunde helt enkelt inte acceptera att man kunde vara ointresserad av så viktiga saker som fotboll. Jag hade föredragit politik i alla lägen…..

Om vi ska rangordna hobbies, så ligger ju modellbygge hyfsat långt ner. Kan knappt tänka mig att något funkar sämre som raggningsreplik. En så pass stor hobby som modeljärnvägar har troligen fått lida oerhört p.g.a. av Lars Åbergs totala sågning av den hobbien via rollfiguren Stig-Helmer. Andra totala bottennapp är väl sportskytte och rollspel. Bingo. Jag har sysslat med de också…..

Tack denstore, du skriver precis som jag tycker och menar, fast jag klara inte av att beskriva det så bra som dig, fasiken att man ibland ska behöva känna och även höra att man är "barnslig" (är litte lulig just nu) men vad fattas för att denna fina hobby ska bli accepterad? hoppas bara vi är några få som upplever det så här

Jag skäms nog lite för min hobby… I alla fall i vissa sammanhang. Det är lite töntigt att jag gör det, men det är sanningen.

Jag känner så för att folk i allmänhet verkar tycka att man är lite löjlig om man håller på och bygger "leksaker".

Dock ska man väl inte bry sig så mycket om vad andra tycker och tänker, men det är ju inte alltid så lätt…

Det är lite konstigt när man tänker efter varför vissa hobbies anses mer töntiga än andra… T.ex tror jag att frimärkssamling och till viss del modellbygge hamnar inom den mer töntigare kategorin, medan exempelvis bilbyggen i skala 1:1 och fotografi anses mer "coolt" eller hur man nu ska uttrycka det

Varför det nu är så kan man ju fråga sig, eftersom jag tror syftet och utbytet man får av sin hobby är det samma oavsett vad det är man gör…

Hursomhelst så håller jag med Tails om att mer hobbies nog gör folk gladare… Om det enligt Tails teorier också minskar det svenska gnället så vore det ju kanon

/J

#5 Anledningen att bilbygge och fotografi är mer "coolt" är för att det är förknippat med pengar. Du kan bygga bilar åt andra, och du kan jobba som fotograf. Du lär inte komma undan med att du samlar frimärken för inkomsterna, eller att du har blivit miljonär på modellbygge. Det är ju bara leksaker…

Pengar pengar pengar.

Allra mest accepterat är kombinationer. Golf-proffs är superfräckt. Fotbollsproffs ännu bättre. Pop eller rockstjärna? Oerhört fräckt. De sakerna är så fräckt att man till på köpet kan vara värdelöst fotbollsproffs, eller avdankad rocknrollare. Man är accepterad i alla fall. Och håller man på med de grejerna när man är ung, så är det ju underbart att man satsar på sin dröm, även om man är kass eller låter skit. Satsar man på modellbygge som tonåring så är du ju bara dum i huvudet.

Pengar pengar pengar.

#6 pengar pengar pengar håller med dig. just nu är jag förhoppningvis lycklig, då jag står helt utan inkomst, men med ett väldigt plastberg! kan det bli bättre hoho! nä jag har sommarlov i mitt pluggande, sen att fack och en #¤%%regering tro att man inte har utgifter, jojo!!!

#3 Japp!

För min del har denstore talat för mig också. (utom det där om rollspel , jag svär o bedyrar att jag aldrig hållit på med rollspel! )           …(det är ett ironiserande skämt, denstore, jag kunde inte låta bli.)

 Så ser jag det och upplever det. Det som kanske är värt att tillägga är att jag tycker det blir lite lättare ju äldre man blir.

Håller med i mycket av det som framkommit ovan, det är inte alltid lätt att få acceptans för det som man gör på sin fritid. Något som jag märkt är att man fått diverse "förtroende uppdrag" när någon behöver hjälp med något som är "pilligt" och tålamodskrävande och det känns positivt då de verkar som om de har förstått något av det man gör. När man sedan får tillfälle att tala mer om det man gör och förklarar att mycket grundar sig i ett genuint teknikintresse med historia, då många fortfarande tror att vi bara bygger "krigsmaskiner" så blir det många gånger ett "aha" och det är kul, till skillnad från de som lägger huvudet på sned och tror att man har en viss politisk åsikt bara för att ett fordon har ett hakkors.

Skäms, nej!

Stolt, ja!

#9 Gasar man bara lite på hur pass intresserad man är så kan man faktiskt få skeptikerna på fall..

Min fd Kapten i Lumpen asade ut hela stridsfordon90gruppen på en visning av sitt stora modellbygge i maskinhallen(jävligt bra byggt!) och förklarade hur han gjort allt, hur tanken var och hur jävla tacksamma vi skulle vara över att jobba med så smidiga saker.

Han hade byggt ett stort diorama med en tiger som skulle byta torn. I bakgrunden var ytterliggare ett torn, en bergepanther, en halvbadare, och en verkstad och säkert mer. Men det var så detaljerat. Allting. Grästuvor på banden och det fanns väl ingen som ifrågasatte hans skicklighet och kunskap i området. När han förklarade hur han jobbat med fruilbanden och interiören så kunde man bara tappa hakan. Alla blev intresserade. Även hans kollegor.

Vill tillägga att han var ganska färgblind! Så när han målade camo på stridsvagnar använde han blank på matt för att se vart han målade

Att käna pengar kan vara imponerande men jag tror att starkt engagemang varar längre. Man känar dessutom mer pengar på det Finns ju faktikst inget värre i Sverige än att käna pengar, det sticker för mycket i andras ögon.

Pengar, ja! Gud vad less jag är på folk som alltid undrar "men är inte det dyrt" när de får reda på min hobby som är hästar. Särskilt mina arbetskamrater och då är det alltid de mer välbetalda (själv är jag längst ner på näringskedjan) som undrar. Men nu har jag hittat svaret: "jag tjänar ju så bra här så jag måste ju göra av med alla pengar på något". Då är det plötsligt slut på frågorna .

Jag är oerhört stolt över min hobby, men har slutat ödsla tid på förklaringar till folk som ändå inte vill begripa :)

Jag tror det handlar mycket om i vilket sammanhang man marknadsför sin hobby. Min arbetsplats är ohyggligt tekniktung och där finns det ett uppriktigt intresse för vad jag sysslar med på fritiden. Jag har till och med hört röster i stil med "Har du inget nytt spännande i modellväg att ställa upp på ditt kontor?", "Har du fått tag i allt du behöver för Locostens framvagn än?" osv, osv. Om man sen ser på släkten så är det en helt annan och mycket sorgligare historia. Min syster tycker att det jag hålls med är rent slöseri och att jag borde skärpa mig och göra nåt vettigt i stället. (Vi pratar om ett i mitt tycke rätt begränsat synsätt…)

Ett annat av mina intressen är gamla bilar och där har jag fått höra saker från en annan släkting som "Ja, men räknar du verkligen hem den där renoveringen?" Jag frågade då om han räknade hem senaste semesterresan till Kanarieöarna men det har jag inte fått nåt bra svar på än.

Kontentan av det hela är att man skall hålla på med det som man själv mår bra av och strunta i omgivningen om de har en annan åsikt. (Såvida det inte handlar om styckmord eller dylikt…)

Hej i sommarvärmen!

Här sitter en som inte skäms för något jag tycker är skoj att syssla med, tvärt om för jag så fort chansen ges fram vad jag sysslar med och får många positiva reaktioner. De som inte fattar vad jag pratar om är inte värda att ödsla varken spott eller spe på, de får gå i sin inskränkta lilla värld och tycka vad de vill för mig.

För det mesta så tinar de flesta upp och kan se/förstå (?) det sköna i min hobby. Allra helst när jag berättar om vad jag använder deras "vardagssaker" till istället för att skura golv, sy, tejpa, måla naglarna eller vad det nu kan vara och de reaktioner som kommer från vissa av inköpsrundorna. Allra helst fågelholken som brukar uppstå när jag berättar att jag ska ha nagellacket själv och att min samling är större än frugans. När jag dessutom nekar till att få dessa saker inslagna med förklaringen att jag ska måla en bil med det är effekten oslagbar. Jag kan fnissa länge åt dessa stackars tjejer som fick något att prata om (och fnissa åt själva) på fikarasten.

Jag är stolt över min hobby och vad jag lyckats åstadkomma hittills, både på det personliga och materiella planet. Ska ställa ut några bilar vid gammelgården hemma i Mockfjärd om en vecka, kan tyvärr inte närvara själv men lämnar över det hela till Svarte Sören att förvalta åt mig.

Ska bli skoj att höra vilket intryck det gör på folket hemma i byn!

/Niclas

När man har tänkt på det här ett tag, är det ganska fascinerande att spekulera över de sociala sambanden. denstore var lite inne på pengar. Jag undrar om inte pengar förutom att fungera som ursäkt, inte också är ett sett att försöka höja "seriös"-värdet på det man gör. Mer om det senare. Människors bild av världen är väldigt formad av hur den framställs av media och av den dominerande bilden och uppfattningen i vår omgivning. Man tar inte ett personligt beslut, baserat på egen kunskap, om hur man skall tycka i olika frågor. Man färgas istället av sin omgivning.

Även om ni inte håller med om det här exemplet, eller ni hittar fel i resonemanget, så framgår det kanske hur jag tänker av följande resonemang:

Varför kan man tjäna pengar på golf t.ex.? En väldigt stor del av de jag känner som spelar golf, tittar inte på golf. Däremot läser de golftidningar och bryr sig om alla golfstjärnorna. De går o ser fotboll eller ishockey, men inte golf. Och jag förstår dem. Golf är helt uppenbart ingenting som har naturliga förutsättningar att konkurrera som publiksport. Så varför har det en publik? Och varför är det så mycket sponsor o reklampengar i golf? Vägledning tror jag vi får i hur publik, amerikansk media, o Zachrisson svassar för "golfstjärnor" som vore de kungligheter. Det här är alltså något som delvis är identiskt med vanlig kändiskult. Det är inte prestation man dyrkar utan personer som måste vara dyrkansvärda eftersom så många andra dyrkar dem. Ett självförstärkande fenomen. Golfstjärnor är väldigt "fina" människor. Hur blev det så här? Golf är i grunden dyrt. Det är dyrt att anlägga och underhålla golfbanor. Ursprungligen alltså ett nöje för väldigt rika människor. I Sverige har vi en parallell. Det krävs väldigt mycket politisk vilja och ryggdunk för att få förstöra naturvårdsområden och odlingsmark med att anlägga golfbanor. Så de inblandade här är också "betydelsefulla" människor. På golfbanan måste de här rika o betydelsefulla människorna vika sig för och respektera bättre golfspelare. Samhället ser "eliten" respektera duktiga golfspelare och följer som vanligt efter.

Det finns ingen ordentlig medial bild av modellbygge. Modellbygge förekommer inte i massmedia. Personligen tycker jag väl det är helt OK, med tanke på hur även ringa special-mediainflytande påverkat vissa modellbyggare och deras inställning till hobbyn (John Voitech). Jag tvivlar alltså på att Voitech "har roligt", för att använda ett vanligt begrepp från sportvärlden (dessutom är hans finish anskrämlig ). Den bilden många istället direkt anammar är väl att "byggmodeller" måste vara leksaker för barn. Även modelljärnväg betraktas antagligen som "seriösare". Just begreppet "seriös" betecknar det som gör en verksamhet mer respekterad. Se exemplet med kaptenen ovan. Själv trivs jag väl inte alls med "seriös". Jag vill bara ha kul när jag bygger modeller.

Det här med pengar och fritidsintressen är en intressant aspekt. Som mitt nick antyder så håller jag på en del med Jaguar i 1:1 och har en hel del umgänge i de kretsarna. (Usch, det lät som nån form av kriminella…). Jag hörde där en egen företagare berätta att han inte kunde köra sin Jaguar till jobbet då kunderna var på honom och jiddrade om att han måste ta ut överpriser för att finansiera sina dyra vanor. Bilen det handlade om var en tämligen sunkig äldre XJ6 inköpt för 15000… När han sen hade sin splitternya Volvo S80 för ~400000 till jobbet var det en kund som kom med kommentaren: "Varför köpte du inte en T6….?"

#14 Håller med om moderatbandyn…

"Build what YOU want, the way YOU want to, and above all, have fun."
- Albert W. Superczynski (1947-2007)

#15 En XJ6 kan väl aldrig vara "sunkig"!

Poängen är väl att det moderna Sverige handlar oerhört mycket om image. Och då i kombination med kvarlevorna från det gamla samhället, som handlade mycket om "nyttan" i ett mer eller mindre kalvinistiskt trosätt.

Och effekten blir då alltså att man hemskt gärna får visa att man har lyckats, och att man har pengar, men man måste göra det på rätt sätt. Man kan gärna köpa en Volvo XC-suv för en halv miljon, för den är nyttig. Köper man en BMW för samma pengar, då är man brackig. Resor är OK, för de är kulturberikande. Även om man faktiskt bara steker fläsket på stranden i Thailand. Bränner man samma pengar på sin hobby, så är man oförsiktig, och har dåligt omdöme.

Som en kommentar till golfdiskussionen. Är golf mycket dyrare än t.ex. fotboll eller hockey, sett ur ett samhällsmässigt perspektiv? Vad kostar arenor? Vad kostar huliganerna samhället?

#15 Beror helt på utgivaren, scalan och gjutformarna?

Men förmodligen. För den saknar band och kanontorn

Jag fattar ingenting!

Jag skäms inte ett dugg men så bygger jag ju också pansarmodeller och som all vet så föredrar 9 supermodeller av 10 pansarbyggare!

Så jag håller bara på med det här för brudarnas skull sas!

Ärligt talat så skäms jag faktiskt inte alls, alla i min närhet vet vad jag sysslar med och få är dom arbetskamrater (i princip enbart tjejjer eftersom jag jobbar som sjuksköterska) som inte haft med sej en inköpslista när dom varit på semester i Prag! Och vet ni vad, dom brukar alltid ha med sej rätt grejor hem.

Få är dom som tycker att det jag sysslar med är tramsigt eller barnsligt när dom sett mitt arbete inkl arbetsrum, referenssamling, modellsamling samt naturligtvis resultat i form av färdiga modeller. 

Jag skulle dessutom vilja berätta en historia för er:

För ett par år sedan opererade jag axeln (förslitningsskada) och var sjukskriven ca en månad. När jag kom tillbaks så fick jag en soffkudde av mina kamrater (läkare, sjuksköterskor, kurator, arbetsterapeut mfl) som dom egenhändigt hade broderat. Dom hade hittat ett mönster på nätet på en stridsvagn snett framifrån (i flera gröna nyanser, verkligen ett arbete med högdagrar o skuggor, som att måla "flats" ungefär) som dom sedan allesammans på lugna stunder hade jobbat på o broderat tillsammans med texten "Vila för armén". Man blev allt lite tårögd…

Öken-Erik

Jag skulle tro att det är få som sysslar med hobbyn på vår nivå som skäms för det de sysslar med. Men det är en bra förklaring för alla de som sitter hemma på kammaren, och aldrig syns till ute i det "öppna" hobbylivet. Och det är väl just det som är så tragiskt. Hur många av Sveriges modellbyggare ser vi på forum och evenemang? 30% av de aktiva byggarna i Sverige? Personligen skulle jag gissa på mindre än 10%. Kanske t.o.m. mindre än 1%. Varför? Jo, för att det är lite stigmatiserande med hobbies i Sverige. Man är nörd, helt enkelt.

#20  nog är det så, själv tycker jag mina byggen mest är till för min egna "njutning" och är inte intresserad av att ställa ut, men inte för att jag är nörd utan snarare tönt som inte vågar ställa ut, för stora krav på mig själv kanske? att bara visa bilder här på forumet är jobbigt nog för mig, blir nästan aldrig riktigt nöjd med resultatet, vilket delvis också förstör hobbyn för mig, så detta är allt en jobbig men intressant fråga!!! sen blir de flesta av mina projekt aldrig  färdiga ändå!

Rolig och intressant tråd det här

I mitt fall så var ju modellbygge största intresset i barna åren.

Så kom den där tiden med tjejer,hockey och annat som var mera spännade. Men jag gick till sjöss vid femton års ålder och läste till maskinist på min fritid.Samtidgt som jag byggde modeller.I slutet sjuttiotalet blev det taskigt med sjöfarten, och många fartyg speciellt tankfartyg lades upp.Jag pluggade färdigt vi GBG sjöbefälskola,och tog extraknäck på sjukhus som vårdbiträde.Där träffade jag Lotta hon som så småningom skulle bli min fru.Till saken hör att jag hade aldrig talat om för henne att jag höll på med modeller.Och när vi skulle flytta ihop och hämta mina prylar så gjorde jag allt jag kunde för att dölja min hobby ,modellbygge.Jag lämmnade ,jo det är sant flera 1/12 omsorgsfullt byggda F1 bilar i min gamla lya.Vis av skadan från tidigare förhållanden så tänkte jag,näe inte fn kan jag komma farande med de där ,så jag  låter dem vara kvar. Jag gick i flera veckor och suktade efter mina modeller,och tog så mod till mig till slut att berättade hela historien. Snacka om att jag blev förvånad.Hon sa,Va varför har du inte berättat det.Sätt du igång och bygg modeller på din fritid,det verkar ju vara trevligt,och någonting måste du ju syssla med när du är ledig.Efter den dagen har jag fortsatt med modellbygge.Gliringar har jag fått av släktingar,vänner m.m. Typ,ja ha när skall du bli vuxen då??Men så har jag under längre tid haft förmånen att leva på modellbygget.Då vände det flesta.Ja men det var ju det vi sa,det där måste du göra något av.Jag kontaktade kommunens ungdomsektion för någon tid sedan här där vi bor.Tänkte att det kanske skulle vara skoj att dra igång med modellbygge på undomsgården i området.Svaret jag fick från den ansvarige var att NÄE,såna saker kan vi inte låta ungdomarna syssla med.Det är alldeles för krigiskt,och sånt skall vi inte uppmuntra.Jag förklarade att det finns bilar och civila flygplan.Jo men det kan bli en inkörsport till krigsleksaker svarade damen i fråga.Min bästa supporter sedan 33 år tillbaka är min fru Lotta,och jag har aldrig skämts en enda dag för mitt intresse.För som Proosen säger, det som inte vill respektera och förstå andra ,det är inskränkta.

Lennart

Jag har aldrig skämts för min hobby, den enda "gliringen" jag fått var från en arbetskamrat (om man nu kan kalla en frikyrkoreligös 40-åring med en 14-årings förstånd för kamrat) hon sa: Jaså du bygger modeller, det skall jag reta dig för! Det visade sig vara ett tomt hot, inte för att jag hade brytt mig precis. Sen har jag fått åsikter, mest i skämt, från en misslyckad modellbyggare med en skicklig dito bror, han föreslog att jag skulle lägga modellerna på golvet och hoppa på dom, sen lägga bitarna i en glasburk och sätta på en fin etikett. Min mor hade vissa åsikter om "hur skall du själv få plats när du har så många modeller"

Inte skäms jag för hobbyn, men det är väl inte heller något man pratar om till höger och vänster. Kanske att jag avvaktar ett tag innan jag nämner något om modellbygge.

Däremot nämner jag faktiskt modellbygge i mitt CV, och hittills har jag bara fått nyfikna kommentarer och frågor vid intervjuer. Och bara positiva kommentarer.

#24 kanske beror på vilken yrkesgrupp man tillhör, men det ska vara osagt!

Jag skäms inte för mina hobbyn men jag håller för det mesta tyst om den. Mina kompisar vet vad jag gör på fritiden. Men anledningen till att jag håller tyst om det är för att ingen jag känner är intresserad av samma saker som mig, bara en av mina kompisar är lite intresserad av min andra hobby, radiostyrt. Men för de flesta är det sport som gäller för mina kompisar. Min farfar är också intresserad av flygplan vilket jag också är. Släkten och min familj vet också vad jag sysslar med på min fritid och de respekterar det.

För inte så länge sen i skolan blev jag kallad ''flygplans nörd'', av de elakaste killarna i skolan, men det är inget jag bryr mig om.

En av anledningarna till att har jag modellbygge som hobby är för att jag älskar att bygga saker, både i trä, plast och annat material. Ända sen jag var kanke runt 5 år har jag byggt lego (jag bygger inte lego längre) och sen vid 7 års åldern började jag plast modeller och sen började jag också bygga saker i trä. Jag var nog en av de bästa eleverna i min klass på trä slöjd.

Det skulle vara mycket roligare om fler höll på med modellbygge eller radiostyrt, iallafall vågade berätta det.

Felix

#24 och 25 - Jag har också använt modellbygget i det personliga brevet i mitt CV och använt det för att kunna peka på de positiva och mer accepterade aspekterna av det. Noggrannheten med detaljer, sökandet efter referenser, problemlösande, historieintresset…osv. Och än har jag inte fått några negativa kommentarer i alla fall.

Och jag skäms inte för min hobby och tvekar inte en sekund att berätta om det är någon som frågar vad man sysslar med. Men visst, det är ju inte det första man säger när man träffar någon. Allt beror så klart på situationen men det är absolut inte något jag inte skulle berätta.

Någon som har sett filmen "40 year old virgin"? Där får modellbyggare en rätt ordentlig kliché-släng. 40 år, ingen flickvän, tekniknörd. Väldigt kul film dock, där man får se kampen mellan modellbygge och flickvän/socialt liv.

#28: Jag har sett den och tyckte den var kul. Klichén var väl så där måttligt kul men det får man bjuda på. Jag kommer tillbaka till mitt tidigare inlägg om omgivningens reaktioner. Min frus kommentar när hon var hemma hos mej första gången och såg modeller överallt var att hon aldrig träffat nån som hållt på med sånt och tyckte det såg intressant ut.

#28-29 Hmm, var inte det en dokumentär..?

På Sponny´s fråga svarar jag: Nej

/Stefan

#30: Kunde varit, filmen som visar mitt liv

#31 mitt med!! tragiskt nog typ fast i plast!

Sant sponny, sen beror det nog litet hurdan man själv är!

Glad öppen så fixar sig allt,

detta är en kille som tar det kallt

i sin humbrol dimma

han sniffar och limma

så att vara sur å tvär är inte ballt!

säkert historiens sämsta limmrick någosin!!!

#32: Nog är vi något på spåren där. Om jag säger till mina kollegor på jobbet att jag är singel, tekniknörd, potentiellt oskuld och 30+ så skulle de nog vilja veta mera. Nu kan jag bespara dem det och bara säga "jag bygger plastmodeller"

Det här har varit en mycket intressant tråd att läsa. Såg den först nu! Känns som om man "känner" flera av er bättre nu -bra gjort av er att skriva så ärligt och självutlämnande! Och vad bra ni skriver!! Här verkar inga Thinner- och limångor ha avtrubbat författarförmågan.

Själv har jag inte känt att jag behövt smussla med att jag gillar modellbygge. Brukar vara helt öppen med det i såväl CV:n som med nya bekantskaper. Har inte upplevt att någon tagit det som nåt negativt, tvärtom (undantaget nån liten gliring från svärmor nångång som antydde att det kanske finns viktigare saker att göra…Men jag kontrade med att om jag inte hade modellbygget att falla tillbaka på -som avkoppling- skulle jag inte heller orka hålla på med "nyttigheter" som jobbet och annat).

Håller med om att det dck fortfarande finns vissa människor som aldrig kan tolerera att man gör någonting "onyttigt" bara för ro skull. Den gamla "Lutherska" andan verkar ha präglat somliga djupt… Upplever samma sak i mitt arbetsliv, eftersom jag jobbar med kultur/historia, vilket av somliga aldrig kommer att accepteras som "ett riktigt jobb" (oavsett lönegrad osv), i synnerhet inte eftersom jag dessutom råkar tycka det är ROLIGT. Jag förmodar att det är relaterat till hur vidsynt respektive inskränkt man tolkar begreppet "nytta" (se nedan t.ex).

Lyckligtvis har min arbetsgivare (Landstinget Sörmland) på senare år antagit en som jag tycker sund inställning att vi som jobbar med kultur (modellbygge är onekligen en slags "kulturyttring") fylller en mycket viktig roll inom den s.k förebyggande vården. Dvs människor som får del av stimulerande, lärorika, spännande och beriande upplevelser MÅR BÄTTRE och löper generellt mindre risk att hamna i behov av sjukvård (i synnerhet av utmattningstyp och depressionsrelaterad sjukdom).

Pontus

Det där med nyttighet är en konstig historia, om någon skulle säga till mig att det finns nyttigare saker att göra än bygga modeller skulle jag kontra med att det finns nyttigare saker att göra än att åka på semester någonstans. Varför är det ena godkänt och det andra inte?

#35 För att resande är på gränsen till heligt i Sverige? Oavsett vilken samhällsgrupp man tillhör så verkar resandet vara den ultimata statussymbolen. Alla vet att det kostar mängder i såväl pengar som miljö, men ändå finns det ingen som helst diskussion om den. Vilken annan fritidssysselsättning kan man göra av så mycket pengar på miljöförstöring, utan att faktiskt behöva försvara "nyttan" i?

Att ha modellbygge som hobby tas inte på allvar av några i ens omgivning, det har man observerat några gånger. En gång på sjuttiotalet hade en av mina kompisar hade byggt en av AMTs 1/16 modeller av en cheva 57a och lagt ner massor av timmar på detaljering av kablar och ledningar. Han täffade en flicka som han bjöd hem ett antal gånger och stolt visade henne sina alster. Vid ett tillfälle skulle hon vara barnvakt och fick låna hans bostad, när han kom hem satt ungen mitt på golvet och lekte med just den bilen. Han blev förstås upprörd och lite ilsken (han hade ett väldigt lungt temperament) och skällde ut henne och frågade hur hon kunde låta ungen leka med hans modell varpå hon svarade "vadå det är ju bara en leksak", blev arg och gick. Behöver man förklara att det aldrig blev nått mer mellandem.          Sen tänker jag också på det här med att en del snörper på mun åt att man bygger modeller, och utför något själv som man kan beundra och andra också kan tycka om, medans dessa personer köper nått som är fädigtgjort och i plast och rumsrent just för att det är köpt färdigbyggt. Det blev lite rörigt det här men jag hoppas att ni förstår vad jag menar. Har förresten aldrig skämts för min hobby utan rekommenderat andra att hålla på med den plus att jag ett antal gånger rekommendea detta forum och lockat åtminstone en medlem hit.

stickanw

#37: Jag erkänner jag blev lockad hit av dig!

Jo, det är ganska vanligt att folk tror att modeller är en leksak, dom har nästan alltid aldrig byggt någon modell, och om dom byggt någon så var det en enkel modell som händelsevis höll för lek, så dom vet inte vad dom talar om, så det är ingen ide att resonera med dom. För att klämma till med ett uttalande från Mr Spock: It is impossible to discuss the matter without a common frame of reference

Så härlig tråd, så många kloka ord av så många trevliga modellbyggare.

Ska jag ha något att tillägga här, så får det bli att jag startade min leksaksaffär 1973 och om man då frågade kunderna om de skulle ha saken själv eller om det var till ett barn, blev de oftast förnärmade. Numera blir det en lång trevlig pratstund i stället. Så det har hänt en del under dessa år.

Som barn önskade jag mig en modelljärnväg, mest för att bygga, men tyvärr begrep mina föräldrar inte vikten av att ge mig rätt grejor.

Hur jag halkade in på att göra modeller av plaströrpärlor, kan den som är intresserad läsa på pärlkonst.se. För en del år sedan sa folk som såg mina modeller. "Håller du på med sånt? Tycker du det är roligt" sagt i en hånfull ton. Numera, när jag använder ett helt rum till min permanenta utställning, är tonen och orden i stället beundrande - men det är ju fortfarande mina modeller

När jag nu kostar på mig att kombinera två roliga sysselsättningar, modellbygge och hemsidessnickeri, med varandra tror många att jag tjänar något på det.

Denstore har beskrivit det tankesättet så bra, så det kan jag inte skriva bättre. Vad är pengar om man inte har roligt?