Ett par sido-observationer till problemet att hitta de modeller man vill ha, trots att de har getts ut, är känslan att "ha missat" en massa. Därmed kommer vi alltså till nästa avslöjande: Detta är inte bara min första modell på över två decennier, det är också min första Tamiya någonsin! …Och den enda Hasegawa jag nånsin byggt är en F11F i 1:72. Jag har heller inte byggt nån annan Hi-tech byggsats av nåt annat fabrikat. Monogram, Esci, Airfix och Italaeri är vad jag brukade bygga, och nån Matchbox och nån Vakuum.

Nåväl, nu är planen alltså att vältra mig njutningsfullt i att *förstöra* diverse jättefina, moderna lyxbyggsatser.

Första problemet jag stöter på är valet av färg för alu-finishen. Ett system jag var riktigt jättenöjd med, var en smörja som jag tror gjordes av Molak. (Vill dock minnas att Humbrol hade nåt liknande). Man flödade på smörjan direkt med borsten som medföljde, inget airbrush trams, sen torkade det på nån minut, varefter man borstade det med en tandborste tills det blänkte nåt jävulskt. Sen drog man över Johnson golvpolish. Därefter hade man en kanonfinish som man kunde göra allt möjligt ovanpå, måla transparanta färger, maskera, lägga decaler, mattlackera, sota, etc. Än idag är resultatet opåverkat av ålder. Jag har för mig att jag skaffade hela Humbrols metallserie när den kom ut, och den borde finnas nånstans, oöppnad, men jag kan inte hitta dem, inte heller mina Molak, om det nu var nåt kvar. Idag hör jag talas om Alclad, och det verkar vara väldigt komplicerat och ömtåligt. SNJ har jag skaffat, det är enligt mig SKIT! och kommer inte att användas. Möjligtvis är jag hänvisad till traditionell silverfärg, enamel eller acryl. Det gör nog inte så mycket, för jag har inte tänkt mig nåt jätteblankt plan iaf. men även de har problem. De tar t.ex. evigheter på sig att hårdna. PlanA: införskaffa Vallejos silverfärg och ta en titt på den. PlanB: Humbrol eller Testor Silver enamel.

Först ut är alltså cockpiten. Till det här tycker Tamiya att jag behöver: X-18 Satin Black, XF-62 Olive Drab (Vallejo 889-91), AS-12 Bare Metal Silver, X-10 Gun Metal, X-11 Chrome Silver, XF-56 Metalic Grey (Vallejo 863-179), XF-20 Medium Grey (Vallejo 987-111), X-7 Red, X-8 Lemon Yellow, XF-5 Flat Green (Vallejo 823-86), XF-16 ? (Vallejo 997-171 silver)

Jag kommer alltså närmast att handla lite Vallejo. Jag har ändå inte arbetsbordet färdigt än. Skall bli spännande med ett nytt färgsystem. Vallejos motsvarigheter är vad Vallejo själva föreslår. Själv är jag väl lite osäker på hur bra de är. Tidigare försökte jag hitta zinc-chromate primer och Vallejos förslag var inget vidare. Nu är det väl 987-11 Medium Grey som jag är mest osäker på. Undrar vad det skall föreställa egentligen? Ack ja. Önskar Tamiya hade uppgett USAFs färgspec enligt FS. istället.

Intressanta inlägg (skön inställning!) Jo, det ÄR en väldig stor skillnad på dåtidens modell utbud och de man finner idag. Förr satt man med 1/72 och sedan när man fått lägga vantarna på samma modell i 1/48 full med detaljer idag, så får man rulla in tungan efter det att man tittat i boxen. Men visst är det lätt att trilla ner i referensträsket och stirra sig blind på vinklar och profiler, fast det finns en liten tjusning i det med. Den här tråden kommer jag att följa med stort intresse.

Håller med Stefan! En rekomendation som är en smaksak från min sida är att titta på Gunzes silverfärg om du har tänkt använda akryl. Enligt mig är den både mer realistisk och lättare att jobba med. Men smaken är som baken och det finns säkert någon som tycker tvärtom!

#2: Beträffande färgerna och då speciellt silver. Testade Model Master/Testors silver igår, den luktade ungefär som Humbrols men till skillnad från Humbrols så täckte den perfekt vid första strykningen. Den ser för övrigt ut som färg och inte så där simmig som Humbrols silver är. En annan bra silver om man går in för akryl-färger är Tamiyas, täcker också direkt men den får inte riktigt den där silverlystern som Humbrol och Model Masters ger.

Hur Vallejos silver är? Ingen aning, efter att ha testat ett antal Vallejo-färger tillhör jag numera Vallejo-hatarnas falang

#3. Nja, alltså jag byggde i 1:48. F-4S'en innan t.ex, var konverterad från en Esci F-4J, med 100% scratchade slats, vingförstärkningar, etc. samt 100% scratchad cockpit. Jag byggde 1:72 som barn. Då Airfix i plastpåse som jag köpte för 2 kronor av den lokale cykel-handlarn. Senare byggde jag F11F i 1:72 därför att det är världens vackraste flygplan någonsin, och det fanns ingen annan modell.

#4. Gunzes tycker jag verkar för svåra och besvärliga att få tag i. Deras akrylfärger har fö. nästan samma svagheter som Tamiya, nja, jag vet inte, det känns lite som jag lika gärna kan använda Tamiya…

#5. - He! Lustigt du skulle säga det. Hittade just en gammal Testor silver i en låda. Oöppnad. Ser fin ut. Och du har rätt, deras MM enamels är jättebra. Men innan dess hann jag hitta Vallejos båda silverfärger på stan. (hittade inte mycket annat Vallejo dock, mycket tomma fack och surt gnäll om den odugliga distributören från biträdet. Hoppsan, kanske är Vallejo lika besvärligt som Gunze.)

Håller på att studera och undersöka Vallejo färgerna nu. Hittills är jag imponerad. Praktiska användbarheten återstår dock att utröna. Silver är jag överhuvud tveksam till från akryl, vilken som, men vi får se. I övrigt är det jag är mest tveksam vad gäller Vallejo helt enkelt färgnyanserna. I princip verkar de inte passa till något . Det blir nog mycket blandande, men det kan nog vara ok.

Min plan är annars att övermåla silverfinishen rätt så mycket, så det kan nog passa med enamel i botten och acryl ovanpå, så det blir nog Testors.

#6 En fråga; Använder airbrush eller pensel?

Rent generellt, så anses en metallren yta på ett flygplan vara bland det svåraste att få till ett bra resultat på. Jag har ingen egen erfarenhet av Alclad, men jag har sett väldigt fina målningsjobb med just denna färg. Alclad måste läggas på med airbrush och det finns flera bra arbetsbeskrivningar på nätet.

Mycket av handeln inom denna hobby har, på gott och ont, flyttat ut på nätet. En av fördelarna är att ett oerhört stort sortiment av precis allt mellan himmel & jord finns tillgängligt.

/Stefan

#7 Så mycket pensel som möjligt. Jag har dock förlikat mig med att den grundläggande silverfinishen nog skall läggas med airbrush. F.n. siktar jag nog på min burk Testors MM, dock. Vad jag förstår är alclad ganska ömtåligt, och jag planerar göra en hel del ovanpå. Jag har två gamla fullt funktionsdugliga airbrushar, ingen kompressor (planerar handla en Silair) men framförallt ingen bra plats att spruta på. Det kommer att dröja ett tag innan jag kommer så långt att jag kan bygga en liten sprutbox.

#5 Jag tillbringade hela kvällen igår med att testmåla mina inhandlade Vallejos. Många gånger fick jag anledning till att begrunda din Vallejo-hatarnas falang . Vallejo är verkligen helt annorlunda i ett par avseenden. Men jag jobbade på med nya ideer och framåt natten började jag göra rejäla framsteg. Till sist bestämde jag mig för att tillämpa lärdomarna på den värsta, mest bångstyriga och besvärliga färgen, gunmetal grey, med att penselmåla ett tandborstskaft. Resultatet blev faktiskt riktigt, riktigt bra. Jag kan dock fortfarande se problem. Jag måste använda fräsch, nyförtunnad färg hela tiden. Så långt så väl, men vad händer om man måste blanda till en nyans för större ytor? Man lär ju knappast träffa samma nyans varje gång. Ack ja. Men jag hade målat hela kvällen utan att det luktade ett dugg i min lägenhet. Nja, jag kommer kanske bli en Vallejo-älskare, vi får se.

Tyvärr har folk lagt sten på börda (konstigt nog händer alltid det när jag tycker mig ana ett ljus i tunneln  ) Så en mycket tuff helg väntar mig, liksom långa kvällar åtminstone fram till onsdag, torsdag nästa vecka. För att ha nåt att komma med visar jag tandborsten jag testmålade med Vallejo för nån dag sedan. Disclaimer: Vallejo Model Color är inte en enkel genväg till bra resultat med penselmålning. Det är dock möjligt att göra mycket bra från sig.

Jag ägnade ca 7 timmar åt ganska vildsint experimenterande. Det var dock effektiv verksamhet, eftersom färgerna är så "snabba", torkar snabbt, snabbt att rengöra, snabbt att bereda. I början var jag ganska förtvivlad, men jag tyckte jag lärde mig tricken och tekniken på slutet. Tandborsten blev mitt examensarbete för mig själv. Jag tog de två svåraste färgerna jag köpt, Gun Metal Grey och Blank Vit. Resultatet blev några dammkorn, men i övrigt helt slät finish, utan spår av arbete med färgen. (Jag avbröt innan jag fått vitt att täcka helt, eftersom jag tyckte jag redan hade bevisat nåt för mig själv.)

Slutsats: Vallejo Model Color är min nya penselfärg. Framförallt pga friheten från lacknaftalukt.

Mycket snyggt och jämnt resultat måste jag säga Hur gjorde du? Många tunna lager och sen någon slags polering?

#9 Mycket stilig tandborste... Ser riktigt bra ut. Personligen gillar jag Vallejo, det måste jag säga. Det man kan säga om deras urval av kulörer, är att de är mer inriktade på fordon & figurer än t ex flygplan. Finns dock många kulörer som funkar bra till flyg också. Model Air metallfärger, exempelvis, tycker jag är suveräna (för airbrush).

#10 Jeppe, en vacker dag i framtiden så ska jag visa dig ett väldigt bra knep…

/Stefan

#10 Inget snålande nu. Fram med knepen!

#11 Vad har du nu hittat på din lurifaxgubbe? Om knepet är att byta ut Vallejon mot Tamiya/Gunzefärg så vet jag det redan . (fniss fniss)

#12-13

Åh, nej - snål är jag absolut inte. Jag delar gärna med mig av den ringa erfarenhet jag skaffat mig. Det handlar inte om magi & trolleri, men vissa upptäckter har jag gjort "the hard way" så att säga…Kanske kan någon annan ha glädje av det, så varför inte?

Visst kan jag skriva om det, men det funkar nog sisådär faktiskt. Jag känner att jag måste visa & berätta "på riktigt" . Vi får fixa en träff någonstans, helt enkelt. Finns ju säkert en del annat att tjata om oxå, skulle jag tro..

#14 Det skulle jag också tycka vore skoj. En träff alltså… Jag hjälper gärna till med det praktiska på plats, dvs städning, mat  å sånt. Om jag är på mitt bästa matlagningshumör kanske jag till och med kan "scratcha" lite äkta bearnaise.

#15: Här har du ett enkelt recept på att scratcha bearnaise om man inte vill vispa armen ur led:

Knäck äggen i en matberedare, häll allt det övriga utom smöret i en kastrull och koka ned till hälften, sätt igång matberedaren och häll i vätskan, smält smöret och häll det i en fin stråle i matberedaren (finns oftast ett litet hål i påmataren) sen är det färdigt!

#16 Där ser man Det låter onekligen smidigt. Jag får testa det nästa gång jag slänger ihop en lhop en bytta.

Vilken skön trådkapning det blev… Från Vallejofärg till bearnaisesås… Det bästa från två helt skilda områden.

/Jeppe

Ja "Bernesås" är ju gott till lövbiff å pommes sen en kall öl// Håller med dig Joppo detta vart en kappning av kvalitet!

men Fram med dina knep nu VERMIL annars mera recept på "bernesås" eller blodpudding

 Alltså, jag har egentligen inte tid med det här, och jag har inte målat så mycket som en enda modell med Vallejo än så länge. Om nåt halvår eller så när jag tycker jag har nån erfarenhet kunde jag kanske skriva en artikel…

Men alltså, jag vill inte hålla nån tillbaka, så jag pekar gärna i en riktning och tipsar gärna om mina teorier just nu, de teorier som mina egna fortsatta experiment åtminstone kommer att utgå ifrån.

Tunna lager naturligtvis. Det är alltid huvudregeln när det börjar bli svårt. Svårare - > tunnare lager.

Att måla tunna lager med Vallejo kan man dock inte göra på samma sätt som med enamels. Enamels brukar jag arbeta ut tunt med penseln, och borsta bort från ansamlingsställen. När jag försökte varianter på det med Vallejo blev det bara katastrofer av olika slag.

Vallejo: Tunnare lager - > mer förtunnad färg + torrare pensel.

Istället för att arbeta ut färgen, strök jag bara enkelt på den, lämnade den orörd och gick vidare till nästa penseldrag. För att det skall funka måste penseln vara ganska torr. Ju mer förtunnad färg, desto torrare måste penseln vara! Om penseln inte är torr nog, spricker antingen färgfilmen sönder direkt och "tar" inte på underlaget, eller också, om ni målar för tjockt lager av förtunnad färg, så kommer den slemmiga gummiaktionen i Vallejofärgen att dra ihop basen under torkningen så resultatet blir väldigt ojämnt efter torkning.

Målar man tunt så torkar det fortare, och Vallejo blir övermålningsbar nästan direkt efter första torksteget, så man kan jobba vidare.

Förtunning: (vatten : färg) nånstans mellan 3 : 2 och 1 : 3. Det kan vara lättast att börja med 2 : 3, men jag tyckte jag fick tendens till liksom 'linjer' i färgen om första skiktet var för lite uttunnat. 1 : 1 fungerar säker bra för en 'lätt' färg. Stryk av penseln ordentligt, upprepade gånger, och ta gärna en kvick torkstreck på en luddfri trasa också. Sen, snabbt, måla ytan med penseldrag efter penseldrag bredvid varandra. Och låt det vara. Arbeta helst inte färgen alls, eller bara mycket snabbt. Spricker färgen, är penseln för fylld.

Ha en plan för att måla ytan, från vänster/upp och arbeta ner och höger, duger utmärkt. Blaffa inte ner färgen mitt i och tro att det skall målas. Bara lägg ner penseldragen efter varandra. Arbeta inte.

I slutet är det en avvägningsfråga hur tunnad färg man skall använda och hur många skikt. När man fått på de två första, verkar det gå bättre att använda något tjockare färg. Är det svårt, får man vara tålmodig och bereda sig på att lägga många skikt. Och faktiskt går det ganska drägligt, eftersom färgen torkar så fort.

Penslar. Jag använder syntet-akvarell penslar av artistkvalitet. Köps i konstnärsmaterialaffärer och kostar ganska mycket, inte riktigt lika mycket som mårdhår-akvarell, men inte billiga heller. Jag använder syntet därför att acrylen inte bettar fast lika hårt, och så är de tåligare och kan rengöras hårdhäntare.

Sista tips: Jag förtunnade med destvatten. Men jag inbillade mig det gick lite lättare och att färgen höll sig längre utan att 'skinna' efter jag sköljt penseln i kranvatten. Antagligen bara inbillning.

Fienden är naturligtvis damm. Och en sak till: mikro-trasor av 'skinnad' (torkad) akrylfärg som antingen bildas i penseln eller plockas upp från blandkoppen. Lustigt nog hade jag mest problem med detta i början. Jag vet tyvärr inte varför problemen försvann. Hursomhelst, får ni brottas själva med dessa problem. Jag har ingen patentlösning.

Som sagt, tandborsten målades som beskrivet. Ingen polering, Joppo, bara tunna snabba skikt med mager pensel och uttunnad färg.

Jag har inte lyckats få tag på en del kritiska nyanser i Vallejo, bla, t.ex, matt svart och matt vit. Slut överallt. Till sist beställde jag ett litet set, med ingående vit o svart som förhoppningsvis är matta. Fattas bara nu att setet restnoteras,.. . Nåja. Så cockpit bygget hänger lite på att jag kan skaffa fram lite färger.

Det blir tydligen att blanda till alla nyanser (med Vallejo), så jag har försökt tänka på det när jag skaffar färger.

Jag tyckte inte decalen till instrumentbrädan var nått vidare. Möjligen är trycket lite fel, för det är mest bara en svart kvadratisk blaffa, instrumenttavlorna syns nästan inte alls. Så jag har istället börjat måla instrument brädan. Jag hittade faktiskt färgbilder på F-84 cockpitar. Men det får vara med ambitionen. Jag gör det lite enkelt bara. Annars noterade jag att en del instrument har gula tecken istället för vita, och att en del bottnar är mörkt stålblå istället för svarta, men nja, får se. Det är ju så smått. Har kört svart o vitt så länge iaf.

#20 Kan rekommendera US Cockpits

#20 Sjyst… Tack för din detaljerade beskriving Vermil. Jag kommer testa "The Vermil way" nästa målningstillfälle :)

Mvh Jeppe

#21 Tack. Jättebra sajt. Kan nog vara nyttig.

När jag väl fått hem lite Vallejo färger som duger till att blanda till de färger jag behövde, tänkte jag att cockpiten skulle byggas färdig. Dock hade jag inte förberett alla delarna, ta loss dem från sprue'n, rensa bort ingjötet och tvätta bort release agent. Så jag började med det. Sen tänkte jag: Varför hålla vid cockpitdelarna nu när jag är igång? Varför inte få lite mer gjort? Så jag fortsatte alltså.

Det visade sig att min teknik att småtälja bort ingjötet med skalpel var lite katastrofbenäget. Tamiyaplasten var styv men lite skör, och täljspånorna ville brista loss med brottyta på slutet. En brottyta in i plasten som skulle vara kvar. Så jag plockade fram lite filar och började fila bort det sista istället. Och Tamiyaplasten var verkligen lättfilad så det gick ju bra. Jag tittade också efter andra defekter som ejektormärken som kunde synas och borde åtgärdas. Det visade sig att få ejektormärken i denna byggsatsen sitter på synliga ställen. Och de som gjorde det, var så grunda att de kunde skrapas bort med en liten rundeggad skalpel. Enda riktiga problemet var väl pedalerna. Där fördärvade jag lite, på ena pedalen, i mina försök att skrapa bort ett lite för djupt ejektormärke på ett för svåråtkomligt ställe. Ingen större skada skedd. Man måste veta om det och leta efter det för att se det. Sen råkade jag knäcka några pilliga detaljer. Tamiyaplasten utmattas mycket fort, om en detalj sviktar fram och tillbaka under t.ex. filande. Skör är den, Tamiyaplasten. Styrspaken knäcktes sålunda och även A26: aktuatorn till luftbromsen. Med en 'tredjehand-klämma', pincett, lupp och högerhanden lätt men bestämt klämd i ett femkilos skruvstycke (för att dämpa rörelserna och stadga) och lite toluen, lyckades jag reparera snyggt och prydligt.

"En himla många fina delar" (batch 2)

Efterhand som delarna var rensade åkte de ner i en skål med vatten och YES diskmedel. (Skojigt nog lyckades jag skölja av alla, senare, utan att råka spola ner en enda i avloppet).

Så kom jag då till den första av mina (hittills) två största invändningar med denna Tamiyabyggsats (som verkar sanslöst bra, - men vad vet jag, det är min första Tamiya). Styrfenorna till bomberna. -Hallå! Två tum tjocka järnplattor? Dessa är gjutna i ett stycke, vilket tvingat Tamiya till att gjuta dem på vertikalen. Det betyder att de måste ha en viss tjocklek samt platta endytor för att släppa. No way Jose! Jag satt med filen i näven och beslöt att försöka förbättra optiken lite grand. Det innebär att ytorna blir konvexa, men efter lite matt färg tror jag det ser ganska skapligt ut. Bättre än 5 cm tjocka plattor iaf.

Och här bombfenorna efter filning.

Lite sub-assemblies för att minska antalet delar att hålla reda på.

Och här ser vi min andra invändning: Spana in den glipan mitt noshjulsbrunnen! Och djupt ner är den. Ser mycket svåråtgärdat ut. Tål att tänka på.

Men, nåt cockpitbygge blev det alltså inte. Alla delarna är dock befriade från gjutstammarna nu. Men längre med subassemblies kommer jag inte utan att börja måla. Så det är dags att få cockpiten färdig.

#26: Vadå för glipa? såvitt jag kan se så passar det ihop bra där nere

#27 Jag misstänker att han menar att skarven sitter dåligt till för att arbetas med. Men jag håller med dig, glipa är det inte. Snarare typisk den frånvaro av glipa man brukar uppleva med Tamiya.

Nja, alltså "glipa" var kanske lite fel ord. Men där var ett otäckt V-format dike där nere i fogen. Kanske syns det bättre på denna bilden, kanske inte.

De gummipenslar som omtalades och rekommenderades i en annan tråd, blev räddningen. Provade först White stuff i den främre delen. Katastrof. Främst därför att jag aldrig använt White tidigare och inte visste hur den skulle reagera. Bytte till Green Stuff, som är min gamla favorit spackel, för resten och det gick mycket bättre. Blev riktigt fint.

(- Förb***ade FlashPlayer! Hela mitt inlägg rök för att den förb***ade skiten skulle uppdatera. Adobe borde gå under för att de gör sån resurskrävande bloatwareskit.)

Jag får börja om: Jag har alltså målat lite. Ambitionsnivån steg lite efter hand och blev kanske lite väl mycket till slut.

Det som är klart här är ZinkKromat och aluminiumdelarna till landställen. Vallejo har ingen Zinc Chromate så jag blandade till den med en färgchip som referens. Efteråt använde jag W&N artist akvarell och oxgalla till att försöka skapa lite mer relief och smuts och olja.

Turbinen är målad med Molaks gamla Steel. Jag har fortfarande några droppar kvar. Fotot ger inte rättvisa till hur snyggt det är. Alclad kan slänga sig i väggen. Tyvärr kommer den knappast att synast, djupt in i jetpipe'n.

Instrumentpanelen är absolut inte klar. Planen med själva instrumenten är att måla mörka färger över de ljusa bottnarna och sedan försöka skrapa fram visare och detaljer. Har ingen aning om hur det kommer att fungera. Chansen för att lyckas hade antagligen varit bättre om de ljusa färgerna målats med enamel, som är hårdare och sitter fast bättre, men vi får väl se hur det går.

Jag gillade inte bälten på decal, så jag försökte scratcha istället. Jag använde papper till både spännen och bälten, som jag målade och "limmade" med Vallejo färger. Det hela tog nästan livet av mig med långa andstopp och frustrerande pill. Jag kommer inte ihåg att allting var så smått i 1:48. - ****** ! Jag är inte helt säker på att jag kommer att göra de andra bältesbitarna. Jag får hämta mig först, för det var verkligen en pärs.

Till slut: Är det nån som vet om de ytorna som exponeras av att klaffarna öppnas, skall vara Zinc Chromate eller Alu? Typiskt WW2 var det ju Z.Chr, men nån gång senare försvann det? Eller hur?

Ser snyggt ut,det där.

Verkar som om de fortfarande var zinc chromate.

F-84G

RF-84F

Ser mycket bra ut så långt Vermil

Ser bra ut så här långt. Intressant tråd då jag har precis samma modell och tänker bygga den inom en snar framtid. Ett tips är att testa dekalerna innan du lägger på dom, jag har läst att dekalerna till denna modell är usla, för att inte säga rent ut sagt värdelösa.

Så fick man då äntligen tid och ork till att bygga lite igen. Knåpade lite på landningsställen och cockpiten. Båda delarna är nästan färdiga nu.

Alltså jag gillar verkligen Vallejo Model Color stenhårt för penselmålning av sånt här småpyssel. Det är lätt och snabbt att blanda och rengöra, och man slipper lacknaftan. Men jag har aldrig gillat Akrylfärgers dåliga vidhäftning. Och Vallejo är samma sak igen, speciellt om man, som jag, har fingrat mycket på däcken, när jag målade naven. Det var lite småproblem med den svarta däckfärgen. Irriterande.

Jag använder ju aldrig primer, men jag börjar nog tänka lite i de banorna nu. Man skall kanske lägga en väldigt tunn wash av nån Humbrol matt färg först? Nästa gång tänker jag iaf definitivt tvätta lite med en tops o T-röd, innan jag målar nåt som jag fingrat mycket på.

Kvar att göra på cockpiten är att:

Huvudknappen på kontrollkolumnen skall vara grå istället. Spaken får nog också bli lite mörkare. Två gula etiketter på sidorna av instrumentpanelen skall jag kanske försöka måla på. Och ett vertikalt handtag på mittkonsollen skall vara rött istället för svart.

Det är tur att det är så smått, så syns det inte så mycket, imperfektionerna.

Jag får väl kanske tänka mig att göra nåra spännen till ändarna på bältena, och iaf bälten på dynan också. Jag är dock starkt frestad att använda byggsatsdekalen till sätesbältet. Det är inte samma sak, men göra bälten nästan tar livet av mig. Det måste ju finnas fotoetsade spännen att köpa. Det förenklar kanske lite. Men dyrt, dyrt.

#37  Skaffa lite tunn blyfolie t.ex. från vinflaskor (kombinera nytta med nöje), sätt på dekalen på blyfolien och låt torka. Sen är det bara att försiktigt skära ut bältet ur blybiten och hänga det på stolen.

Lite "fattigmans" variant till etsade bälten men det blir lite mera "liv" i dom jämfört med dekalbälen.

PeO

#38 Jag kände mig lite otålig att komma vidare. Till sist tröttnar man på att pyssla med cockpiten och vill se flygplanet ta form istället. Så jag gjorde som du föreslog. Tur var väl det, därför att annars hade jag väl satt på dekalen direkt. Och den hade varit svårare att få bort, även om man väl alltid hade kunnat måla över. Jag gillade det alltså inte. Det såg ut exakt som vad det var: en dekal på någonting. Och harmonierade väldigt dåligt med mina hemmagjorda bälten. Det hade nog varit mycket mer okej om jag använt dekaler till alla bältena. Det är ju en möjlighet att tänka på, nästa gång.

I min estetik föredrar jag hellre något som ser lite klumpigt ut, lite leksaks modell, Jan Lööf -hållet, hemmagjort, än något som ser ritat, printat, ut. Så det blev till att fortsätta papersslöjden. Jag gick lite smartare till väga denna gången. Håller i tanke att blinka ofta och andas ofta. Jobbar med långa remsor, i änden. Blir mycket lättare att manövrera och hålla. Och så gör jag en bit i taget, och låter det torka ordentligt mellan. Så jag är inte klar än. Lol.  Men jag känner mig ändå nöjdare, …än så länge.

Så gjorde jag då äntligen cockpiten färdig. Jag tyckte väl att min pocketkamera med direktblixt inte riktigt lyckades göra min cockpit full rättvisa. Det blev en del försök med ficklampa och skaknings-oskärpa. Tja, vet inte. Till slut hittade jag iaf en macro-funktion i min kamera (hade jag ingen aning om) och med det gav jag upp och fotograferade med blixt o makro för resten. Jag får väl köpa en mer avancerad kamera en vacker dag, …eller ett stativ.

Mina hemmagjorda bälten är väl den svagaste delen. I fotoförstoring ser de lite skräpiga ut. Trots det, trots att det var 20 år sen sist, trots allt, är det här min bästa cockpit nånsin. Tamiya 'inspirerade' (tvingade) mig till det. Tusan också, jag hade egentligen inte alls tänkt hålla till på den här ambitionsnivån.

Här ser man balansvikten och dess arrangemang. Tamiya tänker sig att de bägge piggarna skall hålla kulan på plats.  Själv gjorde jag så att jag först limmade kulan fast på bygeln med epoxi. Sen fäste jag bygeln.

(bredvid ligger även folien med bältesdekalen. Den som jag tog bort och valde att inte använda)

Här är sedan alla insatserna monterade i den högra kroppshalvan. Jag måste säga att jag litade ganska mycket på Tamiya vid det här laget, och jag gjorde faktiskt inte mycket torrpassning, innan jag gjorde allt klart för sammanfogning. Och… Tja jag litade väl aningen för mycket.

Ett av modellbyggeriets finaste sakrament: Den heliga föreningen av de båda kroppshalvorna. Det gick väl på det hela bra. men jag skulle nog varit lite mer på hugget, med att passa foghöjderna exakt mot varandra. Jag litade väl för mycket på Tamiyas piggar o hål. Inte ens när med Tamiya kan man tydligen göra det. Resultatet är iaf att jag får lite arbete med att snygga till fogen på sina ställen, där vänstra halvan skjuter över, både på över- o undersidan. Verkar som insatserna drog ihop högra halvan lite mer.

Och det var inte allt. Det visade sig också att min nit i att limma noshjulsbrunnen i bägge halvorna drog ihop nosen lite för mycket. Ett råd här ar att montera nos-ringen så fort som möjligt för att låta den styra hur mycket halvorna skall dras ihop på undersidan. Jag väntade tyvärr tålmodigt tills sammanfogningen av kroppshalvorna had börjat hårdna ordentligt. Följaktligen har jag lite jobb framför mig med nosen också. Ingen katastrof. Det kommer nog att bli fint, men ändå…

Jag slöt till öppningar i kroppen. Jag har hela tiden planerat att bygga den "oöppnad". Jag vill liksom kunna se Flygplanets karakteristiska form. Någon gång då o då kan man väl bygga en modell med öppna luckor o klaffar. men inte denna gången, trots att byggsatsen är ypperligt väl lämpad för det. Jag är inte så säker på att det nånsin blir fler Thunderjet'ar, så jag vill ha 'shape'n "ren"

Men visst sparar det lite jobb..

Så långt med F-84'an var det dags att börja på Maryland'en.