Trumpeters 1:48 Focke Wulf 200C-4 Condor
Så har jag gjort det igen. Efter Wellington'en har jag nu också gått o' köpt Fw200. Resonemanget är detsamma: Är Trumpeter galna nog att ge ut den här byggsatsen, så är jag galen nog att köpa den. Dock måste jag säga att efter att ha studerat byggsatsen lite grand, börjar det dra i byggtarmen, så denna kan jag nog tänkas bygga, bara för att se hur den ser ut färdig.
Fw200 Kondor hade väldigt lång räckvidd (för att vara tyskt) och hade lite framgång i början av kriget, då den, liksom ubåtarna, användes till att attackera brittisk sjöfart på Atlanten. Senare blev dock miljön alldeles för tuff, med diverse hårdföra allierade långdistans-patrullflygplan, liksom eskort-hangarfartyg, så förlusterna blev ohållbara.
Kartongen har samma mått som Wellington'en, men är aningen högre. Nåt som inte hjälper, eftersom delarna ändå inte får plats. Mycket riktigt hade också tre sprues skadats av trycket, så att delar brytits loss. No big deal, ingen egentlig skada skedd. Byggsatsens ambitionsnivå är något enklare än Wellington'en (t.ex "bara" 301 delar mot 639) men ändå en fin modern byggsats med några 'caveats'.
Fw200 Kondor har väl en viss gammal 'magi' för mig, kopplat till då jag som liten pojke, för väldigt längesen, läste Alistair McLeans 'HMS Ulysses'. Och den där magin har nu blivit genupplivad och får mig att vilja bygga den här. Men även maskinens karaktär, återgiven i modellen, drar ganska rejält.
När jag betraktade denna byggsatsen, förändrades min uppfattning om Fw200 ganska mycket. Nu har jag ju aldrig drivits av ett starkt intresse att specialstudera Fw200 och lära mig allt om den, så mitt intryck hittills har väl varit lite perifert.
Men första 'överraskningen' (eller nya insikten) var väl att Fw200 inte alls är ett så stort flygplan som jag förmodat (missförstå mig inte: modellen blir stor). Men det är det här med kroppens proportioner. På foton ser det ut som ett jätteplan med den där långsträckta kroppen. Och så var det det här med dess strukturella problem. Det var ju dock inte alls ovanligt hos tyska flygplan, deras flygindustri var inte lika välutvecklad som den amerikanska, och man hade heller inte samma erfarenhet av att en flygkonstruktion måste vara väldigt styv, av aeroelastiska skäl. Men ändå har alltid bilden av en gigant, bräcklig pga sin egen storlek, funnits i mitt bakhuvud. Men i själva verket är kabinen ganska smal och grund. Trång. Och det är missvisande proportioner som får den att se större ut än vad den är.
Andra insikten var att flygplanet har tonvis med 'karaktär'. Jag måste väl inte ha blivit direkt mättad med bilder på Fw200, ty jag har liksom alltid trott att Fw200 var ett plan med ganska utslätad och intetsägande form och utseende. Men med 3-dimensionella fakta i näven ser man att så alls inte är fallet. I själva verket osar planet "Tyskt '30-tal", lika mycket som Ju-52 eller Berlin-Cabaret. Det är den trånga, något fyrkantiga kabinen, långt framskjutna vingen, och stuk från ett par vinklar på vingar och kropp. Det som slår mig är att detta planet kunde vara klart snyggt i nån 1:72 civil förkrigsversion med lysande röd-svart-vit swaztika markeringar. Alltså, -rent estetisk bedömning! Jag är absolut ingen nazist. Jag är inte en ' "Ooo-hade-de-bara-haft-fler-av-den-här-hade-de-vunnit-kriget"-
Tredje insikten är att planet verkligen är ett civil-flygplan. Jag visste ju det, men jag tänkte mig liksom att föregångaren hade varit en airliner, och man sedan hade byggt ett militärplan från erfarenheterna och samma bas. Men nej, detta är verkligen ett trafikflygplan med diverse hål utsågade och några provisoriskt på-bultade militära hjälpmedel.
Vad avser själva byggsatsen, är en sak som jag tycker mig se är att man nog inte gärna bara 'klistrar ihop' den som den är. Man får nog tänka sig lite plastsnickeri. Vissa delar är väldigt tunna och svaga. T.ex kroppshalvorna. De kunde ha varit vakuum-formade. Så tunna är de. Visserligen skall där in en hel del skott, 5 tror jag, så det hjälper väl, men jag vill ändå styva upp och förstärka. Särskilt själva fogen. Hur det skall gå till vet jag inte riktigt, men det ger sig väl när man börjar bygga.
Samma sak med vingarna. Där får man nog också tänka sig någon sprygelförstyving och framförallt nåt balk-arangemang. Att gjuta så här tunnt sparar väl lite plast, men skälet till varför man gör så är främst för att det är det enklaste och billigaste sättet att undvika 'sjunk-märken'. Trots det så finns några svaga sjunkmärken, som dock inte kommer vålla några besvär att åtgärda.
Byggsatsen ser alltså klart bra ut. Inget mästerverk a'la Tamiya 1:32 Zero eller 1:48 Swordfish, eller ens Trumpeters egen 1:48 Wellington. Men en modern, fin byggsats med delikat och fin finish. Och den lilla passform som jag kunnat torrpassa och pröva, är helt perfekt!
Starta ny diskussion