Medan “berggrunden” torkar har jag börjat med själva fyren. Byggnaderna är sågade i lindflak och primade i gesso för att få en “stucco-yta” som ger ett realistisk utseende, allt var i verkligheten byggt av tunga stenblock och sedan övertäckt av cement och stucco. Fönster är gjutna och inhandlade. På den här fyren var fönsterkarmarna av brons. “Murverken” består av profilerad kartong som är Vallejomålade. De flesta av Atlantkustens fyrar var bebodda med 3-8 man. Isoleringen var påtaglig – även om byggnaderna låg på fastlandet eller en halvö krävde arbetet ett mycket starkt psyke och tolerans hos besättningen. I de större samhällena bodde fyrvaktarna med sina familjer och det fanns även skolor för barnen. Sammanhållningen var mycket stor och ofta gick arbetet i arv inom familjen. Off-shore fyrarna hade mycket hårda krav och ofta blev avlösningarna försenade på grund av vädret och svårigheter med att flytta folk till och från. Fyrvaktarnas fritid på dessa fyrar bestod mycket av läsning, måleri, fågelstudier, modellbygge, astronomi. Motion fick man av det ändlösa springet i branta trappor och det dagliga putsandet av Fresnellinsen……..armbrytning med en fyrvaktare, ingen bra idé. :09 Byte av besättning i hård kuling från öppen roddbåt ca 1900, ett fartyg kunde omöjligt komma nära, :10- 13 Luftig färd upp till fyren på rep ca 1950 (CIL Arkiv), :14 Modellbyggnaderna sågade och grundmålade.

Modellbasen borrad för belysningen på 12 V och byggnaderna monterade och “marken” klar. Inte för intet kallas Irland för den gröna ön, Atlantkusten har inte många träd men en rik flora av mossor och gräs som kan klara sig i det extrema vädret. Modellen är tänkt att representera tiden från 1910 strax efter det att fyren fick elektricitet. Alla kablar är nergrävda på havsbottnen eller liggande på marken, luftledningar skulle bara blåsa bort, :15-16, Exempel på stenblockens huggna form, :17-18, Ritningar på tornkranar, :19, Kasun med bortpumpat vatten för att nå skärets bergyta 1897, :20-21, Arbete på fyrplattformen 1898, Fastnet, :22, Ritning på fyrtornet Fastnet 1898 (bilder CIL Ark.) Stenblocken fraktades ut en och en efter att ha blivit handhuggna i stenbrotten med en oöverträffad precision. Kranen flyttades upp varefter våningarna blev klara. Men inte ens på taket var man säker för vågor och många arbetare blev bortspolade eller krossade innan byggena var klara, fyrbygge var absolut ett av de farligaste yrkena under senviktoriansk tid, :23-24, Modellens byggnader installerade, det blir med en fullständig inredning. Den här fyren står inte i direkt kontakt med havet, dessa fyrar är vanligen cirkelrunda torn avsmalnande mot toppen för att kunna motstå högt brytande vågor. Modellens fyr står på en 7 m hög klippa med ett shelfdjup utanför på ca 10 m och med otaliga skär vilket ändå innebär brytande vågor på upp mot 5-15 m trots småskärens dämpning runt om. Åtkomst till ön skedde från baksidan med en lyftkran från en båt. Fyrtornet är fyrkantigt och 16 meter högt. Skäret innebär en viss isolerad frihet att gå runt på om det inte är byig vind, att halka ner i havet innebär en säker död, Atlantkusten utanför är extremt farlig med sin oberäkneliga sjöhävning. Klippans högsta punkt är ca 11 m och en omkrets på ca 48 x 60 m. Det innebär att fyrens ljus är 22,5 m över havsytan. Idag är den automatisk, sista besättningen bodde där 1976 och nu besöks den bara av underhållsfolk, byggnaderna är idag nationella minnesmärken. Den har gått att besöka men nu kan man inte komma dit längre som besökare pga det utsatta läget (all transport sker numera med helikopter).

De flesta Atlantfyrarna hade en besättning på 3 man och även om fyr eller bostadshus kunde vara trånga hade var och en eget rum, lite påminnande om vad som fanns i fartygshytter. Man hade en kombinerad fotogen och elektrisk spis och matförråd som skulle räcka långt över tjänstgöringstiden ifall man blev isolerade. Det fanns en gnist eller radiostation och en komplett uppsättning meterologiska instrument. Beroende på besättningens astronomiska intresse fanns det ibland teleskop - och kikare tillhörde naturligtvis standardutrustningen. Under de båda världskrigen spelade Atlantfyrarna efter Irlands och Skottlands kust en viktig part, dels som observationsposter men också för att leda konvojer. Under vissa perioder var de släckta och det fanns falska fyrljus för att försöka få fiendeskepp att ränna på grund (vilket inte fungerade). Märkligt nog blev få fyrar anfallna av tyskarna och de var solida nog för att klara sig. Det finns nästan ingen skriven information om vad som hände under WW1-WW2 hos CIL och idag är alla inblandade fyrvaktare borta. I litteraturen finns Follets actionroman “Storm Island”, senare “Eye of the Needle” ( https://en.wikipedia.org/wiki/Eye_of_the_Needle_(film) ) både som bok och film om en fiktiv händelse på skotska kusten under WW2 (boken är mycket läsvärd) men man vet att det i verkligheten förekom tyska spioner på Irländsk mark som kartlade fyrarna och försökte via Abwehr förmå IRA till sabotage men inga resurser lades på att förstöra dem. En av fyrarnas uppgifter var att observera tyska ubåtar och varna marinflyget, som då hade bla annat Avro Anson, Short Sunderland ( :25), senare de modifierade B24 Liberator (:26), Lockheed Ventura och PBY Catalina. : (RAFLM ark.). :27, isatt 12 v ledning.
Övre våningen på bostadshuset klar. Att tillverka Fresnellinsen till fyren är en utmaning i den lilla skalan, det gick inte så bra att svarva den så det fick bli en annan lösning med hjälp av en modelljärnvägare. Linssystemet var mycket sofistikerat, det hela vägde flera ton men kunde snurras runt med ett pekfinger……mekanismen vilar på en bädd av kvicksilver. Linsmaskineriet är kopplat till ett mekaniskt urverk. I det dagliga livet ingick att putsa de hundratals glasytorna så någon viktträning behövdes inte, utmana en fyrvaktare på armbrytning var ingen bra idé……:28, System med oljebrännare, :29, tidig bågljuslampa, :30, Kvicksilverlampor, :31, modellens lampa. Belysningen i fyrmodellen blev betydligt bökigare än jag räknat med. Använde Greenstuffworld mj model system som har 2 och 4 mm led, transformator och lödfri hub som inte alls fungerade (trådarna lossnar, kan inte rekommendera det här som modellbelysning) så det blev i alla fall tvunget med lödningar och utrymmet är minimalt. Bättre med lösa delar från Kjell o CO eller Electrokit.se.

Yttre detaljer klara; avbärare, stuprör, räcken, radio mast och stegar. :32-36. Det mesta av tillbehör i skala 1:87 finns som kartong, plast eller fotoetsat. Jag valde att utgå från detaljer i fotoetsat i 1:87 och 1:48 från modelljärnvägsmaterial och till fartyg. Målning är lite besvärligt, som sagts tidigare – det viktigaste är noggrann rengöringen av mässingsdelarna. Fyrljuset är statiskt då den som sagt är en nattlampa. Om belysningen klarar av att vara på under nätterna återstår att se, :37-39. “Nattlampan” på plats :40.

Kul med lite udda byggen och intressanta historier på köpet…😃👍