Och paketen fortsätter ramla in! I går kom ett från Workshop Heaven med däri bland annat ett hekto shellack-flinger av den ofärgade (och vaxfria) varieteten …

… jämte några meter bomullsvadd, för att tillverka applikationssuddar till just shellack.

Jag passade också på att införskaffa ett par flaskor Peacock Oil i en ny, tunnare (och därmed mera lättapllicerad) blandning.

Huvudsaklig orsak till beställningen var dock att de långt om länge hade fått lagerpåfyllning av saxar från Ernest Wright i Sheffield – jag har nämligen länge haft ögonen på denna tillverkares lilla hushållssax, men förstås i syfte att skaffa en riktigt bra sax till verksta'n!

Och i dag kom så ett (ganska) stort och (ganska) tungt paket från Feine Werkzeuge i Berlin, vari återfanns en stötlåda av kandensiska Veritas tillverkning.

Jag hade förvisso redan en egentillverkad stötlåda, men den har jag inte varit riktigt nöjd med av diverse skäl, och Veritas modell har ett antal mytcket tilltalande egenskaper: själva hyvelbanan är belagd med PTFE-remsor, vilket gör att hyveln glider synnerligen geschwindt, det är lätt att ställa banans bredd till precis rätt bredd för att passa stöthyveln …

… men framförallt kan anhållet ställas i såväl fasta som valfria vinklar mellan vinkelrätt (dvs. 90°) och 60°!

Det ska bli intressant att få skåda de mästerverk du kommer att göra med allt fint du satsat på. Det är ju så roligt att ha bra verktyg, när man gör något, även om det kan vara en utmaning att klara av en del med enkla och billiga grejor.

#7: Tack skall du ha! Än så länge är det inte alltför spännande grejor jag tillverkar – det blir mest verkstadsutrustning för närvarande – men så smånigom är det meningen att det skall komma diverse möbler och andra stycken avsedda för de mer civiliserade delarna av huset.

Under tiden har jag i alla fall tillverkat en stödbit till den nya stötlådan – när man stöthyvlar längre arbetsstycken behöver man ju kunna palla upp dem i bortre ändan, och helst då i exakt samma höjd så att man inte komprometterar en av de bägge räta vinklarna.

Jag har de senaste tio dagarna därtill byggt mig ett par sågbockar …

… i en modell som lär skola vara påkommen av rysk-svensk-amerikanske James Krenov.
Det är hur som haver en variant som till skillnad från de annars vanligt förekommande a-formade dylika kan ställas tätt samman, vilket tar mindre plats när de skall förvaras. Dessa är också lätta och
nimma att hantera, men skall ändå tåla att läggas ganska tungt på …

… något jag räknar med att få möjlighet att testa under mitt kommande hyvelbänksbygge, vilket jag för övrigt påbörjade i dag!

Det är dock inte bara jag som jobbar: även brevbärarengör sitt, och levererade häromdagen en liten nothyvel av Veritas föträffliga tillverkning!

Apropå alla dessa mina verktyg, och vad jag skall göra med dem, så började jag i dag snickra på den hyvelbänk jag nämnt några gånger redan här på forumet.

Givet att ett sådant bygge inte på allra minsta vis kan sägas vara modellbyggerelaterat har jag valt att starta en tråd härom på forumkollegan starhawks Knivtillverkning & slöjd-sajt i stället.

Om det alltjämt är OK för er övriga modellbyggare kommer jag dock även framgent presentera mina verktygsnyförvärv i den här tråden och dess fortsättning – det känns liksom gammalt och vant och … hemtrevligt vid det här laget … i alla fall för mig! 😊

Om någom framöver tycker att det blir för mycket O/T eller annars stör med alla dessa fullskaleverktyg är det givetvis bara att hojta till, så lovar jag att upphöra ögonaböj. Inte med att köpa verktyg, förstås, men med att presentera dem här! 😇

Banjoman , personligen önskar jag att du blir kvar har på modellbygge - sajten . Dina inlägg , bilder , resonemang , tips och råd är både lärorika underhållande . Skulle sakna dig jätte-mycket om du försvinner här ifrån . Jag tror att flera tycker som jag .

#14 Det gives alls ingen anledning till oro och panik! Jag menade bara att en lång tråd (vilket jag räknar med att det kan bli, snackesalig som jag är) om ett hyvelbänksbygge passar bättre på grannforumet än här; i övrigt har jag inte för avsikt att bli mindre aktiv på och än mindre försvinna från Modellbygge i Fokus!

Tack så mycket vill jag också gärna säga för dina blott alltför vänliga ord – det är roligt att höra att ens bidrag uppskattas!

👍

Mina nya bästisar!
UV-lim från fiskeflugor.se och en lite kraftigare UV-lampa från Kjell och co.
Har testat andra sorters UV-lim som också funkat bra men förblivit lite "kladdiga" och kostar runt hundralappen för 8 ml. Den här torkar till en hård fog och för samma peng 20 ml.

Nu känns det mest som fantasin begränsar vad det duger till.
Det går snabbt att göra "glas" på instrumentpanelen t ex.
Experimenterar med olika applikationer fortfarande.

/Niclas

#17 Ser mycket intressant ut! Förstår jag saken rätt om jag antar att limmet härdar först då det belyses med UV-ljus, eller? Det kan man ju onekligen föreställa sig ett antal olika användningsområden för!

Hur är det annars beställt med materialkompabiliteten? Vad lämpar det sig för att limma samman? Och fungerar det lika bra mellan två olika material som mellan samma slags?

Även i dag hade brevbäraren ärende hit, med ett paket som legat och samlat damm hos belgiska tullen sedan 18 september (!) (🤬) men nu äntligen tagit sig igenom labyrinten. 🥳

Däri låg en sektor, tillverkad av Acer-Ferrous Toolworks och såld av Red Rose Reproductions i USAmerikat.

En sektor är ett gammalt (förmodligen uppfunnet på 1500-talet; tillskrivs ofta Galileo Galilei) geometriskt instrument, med en uppsättning olika funktioner vilka tillsammans med en passare används för att lösa diverse matematiska och geometriska problem.

Själv använder jag en dylik mest för att plocka fram och dela upp proportioner. För en utförligare beskrivning av vad just den här varianten kan åstadkomma, se den beskrivning och de videosnuttar som RRR lagt upp här!

UV-lim limmar olika material, hur bra det fäster beror på ytan och vilken typ av lim det är. Har ett par sen tidigare som blir lite elastiska och så den nya som blev hård.
Kan inte riktigt uttrycka mig om olika applikationer, men det är en höjdare att limma rutorna med på mina bilar.
En liten klick i varje hörn, lys på dem och en halv minut senare sitter rutan fast. Sen är det bara att limma hela vägen runt. Inget vänta, tejpa eller på annat sätt hålla rutan på plats med risk för att den halkar snett och fastnar i det läget.

/Niclas

Intressant tråd denna. Fina tips.

#17: Nuförtiden använder många nagellack som bygger på samma princip som UV-lim. Det kanske kan vara användbart i något modellbyggesammanhang också. Om man behöver extra slitstark färg eller lack någonstans. 🙂

Jag blev nyfiken och hittade intressant sammanfattande information om ljushärdande lim:

» Grunderna om ljushärdande lim - G A Lindberg ChemTech Blogg

#23 Tusen tack! Det där var mycket intressant och noteras vederbörligen! 👍🏻

Ett något mindre elegant och snitsigt redskap var jag igår inom byggvaruhuset och köpte, nämligen en 2,6 meter lång rektangelprofil (50x20 mm) i strängpressad aluminium.

Profiler i just strängpressad aluminium brukar vara såväl rejält raka som formstabila, så förhoppningsvis kommer denna duga som rätskiva för att kolla att jag lyckas hyvla bänkskivelaminaten till mitt hyvelbänksbygge ordentligt plana.

Visserligen har jag sedan tidigar flera stycken betydligt tjusigare, och för ändamålet uttryckligen avsedda, "riktiga" rätskivor, men den längsta av dem är "bara" 127 cm, och skall man med full framgång kunna leta efter kullrigheter på en yta behöver man en rätskiva som är längre än ämnet man bearbetar – vilket, som tör framgår av bilden, är fallet här!

Åter till det något snitsigare! Post- och budfirmorna har nästan fått slåss på uppfarten, sådan fart har det varit på leveranserna den här veckan!

Först ut var ett paket från Blue Spruce Toolworks på vilket jag väntat sedan i maj (!) – de har långa leveranstider, vilket jag väl visste, så klagar gör jag inte – med däri en markeringskniv av samma typ (spjutspetsslipad) som jag redan använder och gillar, men handsmidd och försedd med ett synnerligen taktilt och behagligt grepp.

Sedan kom ett paket från Australien, som bara varit på väg en dryg månad (det är långt därifrån och hit, ju 🙃). Däri låg dels en verktygsrulle i kanvastyg …

… dels (och framförallt) en kraftig pryl, med skaft i gidgee, en australiensisk form av akacia.

Från USA (på bara en vecka ungefär! 🥳) kom så till sist ett paket från Sterling Tool Works.

I det hittade jag initialt ett par mikrofiberdukar av extra stor och duglig modell, med vilka jag tänker ersätta min gamla woobie (= trasa, laddad med camelliaolja, med vilken verktyg och annat rostkäånsligt torkas av/oljas in efter användning) vilket varit en linnedisktrasa från Klässbols. Den sistnämnda har nog varit bra på sitt sätt, men dels har den illa tålt slitaget, dels har den fortsatt att dråsa fibrer.

Paketet innehöll också en "plånbok" i kanvas, särskild avsedd för att hysa tillbehör till den grundkloss jag nyttjar. Än så länge har jag bara parallellanslaget, men ganska högt upp på shoppinglistan står den lilla grundklossen i samma serie jämte de olika hyvelstål som finns att få till den, så när jag ändå lade en beställning hos Sterling så passade jag på … 😎

Huvudorsakerna till just denna beställning var dock tvenne: dels deras lika kända som förträffliga sinkmall i grad 1:4 …

… dels en s.k. nutsaver, vilket är en himpagimpa i trä och läder, påhittad och tillverkad av en walesare, Bern Billsberry, och specifikt avsedd för att dra åt (och sedan åter lossa) spännskruvarna till anslaget på den nothyvel jag köpte härförleden [se #12 ovan] utan att riskera att skada dem, så som torde ske om man i stället drog åt dem med t.ex. polygrip.

Och de behöver efter vad jag har förstått dras åt hårdare än vad man kan åstadkomma med fingrarna om man vill vara säker på att anslaget inte rubbas ur sitt läge vid användning … 🤓

Intressant att se att det finns så mycket användbart. Roligt också att här få läsa ordet himpajimpa. Det är ju också så användbart men används så sällan.

#33: Tack skall du ha! 😊

Och jo, himpagimpa är ett lika härligt som användbart ord, så jag använder det ofta och gärna, jag … 😇

Vi hade dessutom en liten diskussion här på forumet tidigare i år om just det ordet – du hittar den i inlägg 127–130 i Nytt i verktygslådan kv 2 2020!

#34 Intressant. Det tog en stund att läsa hela tråden. Jag har mest hört himpajimpa ihop med kyllingabur.

Köpte en sån här lokvagga, avsedd att användas när man servar lok, men jag tänkte att den kunde även vara användbar till modellbygge, för att hålla modellen i rätt läge vid limning och som dekaljigg

#36: Snygg engelsk översättning. 🙂

Apropå det där med himpagimpor, så hade jag häromdagen en fortsatt diskussion därom via PM med Dioramabyggare, som även han känner igen uttrycket.

I alla fall är det så att uttrycket diskuterades ganska utförligt i tidskriften Språkvård i början av 00-talet, och närmare bestämt då i numren 2001/4, (s. 43), 2002/1 (s. 41) samt 2002/2 (s. 48).

Därav framgår att uttrycket "en himpagimpa till en vädermölla" (eller till något annat) verkar ha sitt ursprung i Danmark, och att det såväl där som i Skåne och längre upp i Sverige främst kommit att bli ett nonsensuttryck använt för att avfärda till exempel ett nyfiket barn ("Vad får jag i födelsedagspresent?" – "En himpagimpa till en vädermölla!").

Min far, som likt mig var skåning, använde dock dessutom uttrycket för att beteckna något udda, gärna hemmagjort, t.ex. en egenbyggd möbel, med lustig form eller funktion, och det är i den bemärkelsen jag införlivat ordet i min vokabulär, och använt det mina inlägg här på forumet: en speciell pryl av mer eller mindre hemmasnickrad eller självpåkommen (vilket man väl kan säga även om något som någon annan kommit på själv och sedan sålt) art. En mojäng, helt enkelt. Eller en mackapär. En mojt.

Efter att ha tänkt ytterligare en vända på saken drar jag mig till minnes, eller minns jag i alla fall att det i familjen brukade berättas, att när jag var ganska liten (typ sent 60-tal) så byggde min händige far en ganska udda förvaringsmöbel till barnkammaren, och när någon (min mor? min moster?) under byggets gång frågade vad det där konstiga skulle bli, så svarade min far "en himpagimpa till en väderkvarn", varmed han förstås menade ungefär "vänta så får du se". Det där tyckte släkten var så roligt att möbeln i fråga raskt döptes till himpagimpan. Jag skulle tro att det var därifrån betydelseglidningen i vår familj från nonsenssvar till beteckning på udda hemmabygge till synonym till mojäng tog sin början.

Och nu jobbar jag alltså glatt via detta forum på att få in ordet, använt på vårt sätt, i den allmänna korpusen. Det vet ju alla att språkvetarna letar på nätet numera! 🤓

I dag MiF – i morgon världen! Moahahahaha … 🥴

Ytterligare några paket har det ramlat in, men nu faktiskt med modellbyggarverktyg! Först en påse med tomma dropp/färgflaskor av s.k. Hansa-typ …

… och sedan ett extra geringsanslag till min lilla bordssåg från Byrnes Model Machines. Jag har visserligen redan ett, men har kommit underfund med att det för vissa jobb är väldigt smidigt att ha två som kan vara permanent ställda i olika vinklar.

Jag passade samtidigt på att beställa en ny förlängningsbit till det gamla geringsanslaget – jag råkade nämligen härförleden såga dess föregångare i tvenne bitar genom att i ren tankspriddhet sätta geringsanslaget i spåret till höger om klingan i stället för i spåret till vänster! Är man dum skall man lida! 🤯

Men snittet blev snyggt! 🤪

#38: Sprid uttrycket till Språk iFokus också så kanske det får vingar. 🙂

Igår fiskade jag upp en lite postförsändelse från någon handlare på Tradera. Ur den plockade jag upp en stålbit med massa hål, ett dragstål för att dra tråd. Nu tänker jag i första hand använda det till att dra grillpinnar av bambu till tunna träpluggar.

Innan jag kan börja tillverkningen behöver jag fundera ut hur jag skall ordna fasthållning. Jag har inget skruvstycke vid min arbetsplats. Så antingen köper jag ett, eller så hittar jag på något annat.

#43: Ett litet skruvstycke är ju bra att ha, annars också, så det kunde det kanske vara värt att investera i?

Jag köpte själv en dragskiva för klenare dimensioner för ett par år sedan, och konstaterade då att de krafter som krävdes för att dra trä igenom den inte vara värre än att det gick alldeles utmärkt med ett enkelt och lite klenare skruvstycke; se NiV kv 3 2016, närmare bestämt inlägg 36–40.

Vill man lyxa till det har jag på sistone drägglat en del över dessa (men ännu inte köpt något 😢). Det finns även ett par olika att få från Proxxon, medan CMB även de har ytterligare varianter.

Och paketen fortsätter komma (Vems fel kan det vara? Vem är det som beställer saker hela tiden?)! De senaste dagarna har ett ramlat in från Feine Werkzeuge, med två "jättepennvässare", dvs. ett större (5/8")och ett mindre (3/8") verktyg avsedda att skära koniska tappar med. Bägge av Veritas förnämliga tillverkning …

… vilket gäller även för de bägge matchande upprymmare jag i går fick från Rubank Verktygs AB i Farsta.

Veckans absoluta verktygs-clou var dock ett länge (beställningen lade jag redan den 11 juni) förväntat paket från Blue Spruce Toolworks. Att det dröjt så länge beror dels på att de alltid tillverkar i små serier, men också på att de, som så många andra, drabbats av minskad produktionstakt på grund av rådande omständigheter.

I alla fall innehöll paketet tvenne kartonger, med likaledes tvenne fullkomligt fantastiska sågar, väl inpackade i träull …

… i form av en lövsåg …

… och en kontursåg.

Det som skiljer dessa bägge från många andra dylika är förvisso den allmänna kvaliteten, som är synnerligen hög, men framförallt att bladen inte bara går att låsa i åtta lägen med 45° mellanrum, hela varvet runt, utan också kan rotera fritt i 360° med bladen under bibehållen, full spänning!

Även om dessa i första hand är köpta för slöjd- och snickeriändamål ser hag redan åtskilliga möjligheter att också använda dem i modellbyggarsammanhang! 😎

Bara så att igen tror att jag börjat lägga av mig – det är ju hela 11 dagar se'n sist jag skrev här i tråden, ju! 🤪 – så damp det i dag ned ett paket från Feine Werkzeuge, vari till att börja med gavs en 3/16" insexnyckel …

… och ett gängskär för UNC 5/16 x 18-gänga.

Detta skär, liksom insexnyckeln, kommer behövas för att montera de bägge Benchcrafted-tängerna jag avser installera på mitt hyvelbänksbygge – givet att tängerna är tillverkade i USAmerikat är förstås allt sådant gjort efter deras måttsystem. 🤓

Jag köpte också ett 3/4" pluggborr av den sort som ger lätt koniska plugg.

Huvudorsak till beställningen var dock borr och åter borr. Först ut ett komplett set av Famags fullkomligt fantastiska spiralborr för trä ur 1594-serien, från 1 mm upp till 13 mm, med samtliga halvmillimeterstorlekar däremellan!

Sist, men inte i någon av ordets bemärkelser minst, kom så fyra stycken Fisch Wavecutter Forstner-borr i storlekarna 32 mm, 38 mm, 45 mm och 68 (!) mm.

Även dessa kommer behövas för att montera tängerna på hyvelbänken. I installationsanvisningarna anges givetvis alla mått i tum, men för det ändamål det här är fråga om spelar det ingen som helst roll – samtliga hål till vilka de skall användas har nämligen en marginal visavi det som skall monteras i dem, även i tum, så det gick lika bra att välja 32 mm i stället för 1-1/4" (diff = + 0,25 mm), 38 mm i stället för 1-1/2" (diff = - 0,1 mm), 45 mm i stället för 1-3/4" (diff ≈ + 0,55 mm) och 68 mm i stället för 2-5/8" (diff = + 1,325 mm). 🤓😎

#54: Var ju bara tvungen att i alla fall prova de nya Forstner-borren, och i synnerhet då de två grövsta, för att se om (a) de lever upp till mina förväntningar, samt (b) om min enkla borrutrustning orkar med att driva dem i så hårt trä som den sockerlönn av vilken jag bygger min hyvelbänk?! 🤔

På (a) svarar vi "jajamän"! 🥳 De skär fantastiskt fint och lämnar väldigt snygga hål efter sig! 👍🏻

På (b) blir svaret snarare njaeo – det går nog, men i alla fall med 68 mm-borret var det på gränsen för vad min gamla borrmaskin verkade orka med. Med 45 mm-borret var det inga större problem, även om det gällde att mata ganska sakta, men 68:an var det just och jämt att det gick.

Nu skall jag på just hyvelbänken bara borra ett enda hål med 68 mm diameter, ett hål som därtill bara skall vara 1/2" (dvs 12,7 mm) djupt, så det tör komma att fungera, men jag tror att jag den kommande tiden skall ta och titta närmare en gång till på möjligheten att köpa en pelarborrmaskin, åtminstone en i bordsmodell … 🤔

I dag kom det tvenne paket – ett litet ett, från Crucible Tool, med deras senaste fiffighet, nämligen det de kallar en Chairpanzee – en mekanisk "räknesticka" de har tagit fram i samarbete med FirstLightWorks, och vars ändamål är att utifrån kända lutnings- och snedvinklar på t.ex. ett stolsben ange de sikt- och resultatvinklar efter vilka tapphålen till benen skall borras.

För en bättre utläggning av vad en dylik gör finns det en beskrivning och en kort video här.

Mera spännande att öpnna var annars paket nummer två, vilket kom från Chalco Stamp & Die i England, och vari låg två stycken specialbeställda slagstämplar för att märka föremål i trä.

Den mindre av dem är i första hand tänkt att (som inte ovanlig var, förr i världen) användas för att sätta "bomärke" på de av mina verktyg som (a) förtjänar det, samt (b) har en för ändamålet lämplig yta; den större har jag i snarare tänkt använda för att "signera" mina egna alster.

Häromdagen anlände ytterligare ett styck arbetsklädsel, i form av en storväst i mollskinn, som tör kunna bli nog så skön att ha i verksta'n nu när det börjar kyla på lite grann …

Fick också levererat ett par stödbockar, med trefotsstativ – den fyrfota rullbock jag redan hade har fungerat dåligt på golven i verksta'n, ity de senare lutar – helt lätt, omkring 1° eller så, men dock – mot golvbrunnarna, vilket givetvis skulle att vara till stor hjälp om det någonsin komme att stå vatten på golvet. I vardagslag är det dock mest helt lätt (1° eller så 😉) men dock irriterande.

En trefot står däremot lika stadigt oavsett … 🤓

Ytterligare ett nyförvärv är ett enkelt, men alls inte dumt, bänkstäd av Sjöbergs tillverkning; det är helt enkelt ett stycke stål i 90° vinkel, som kan läggas (och, om så behövs, fästas vid) kanten på en arbetsbänk.

Ett enkelt, billigt och lättundanplockat sätt att få ett underlägg för smärre slagarbeten.

I samma försändelse från Baptist i Arnhem kom dessutom en låda, så pass stor och tung att den anlände på pall!

Vad kan det månne vara i den? Det kommer den närmaste tiden få utvisa … men till dess tiger jag som muren. Som Anton "Muren" Pettersson! 🤐🧱

Väntar med spänning på öppnandet av ditt stora paket . Det är alltid så skoj att få glutta i dina paket . För många av verktygen är skönheter i sig själva .

#62: Jo, jag får hålla med om att många av verktygen jag visat genom åren är nog så vackra i sig själva, men det tror jag inte riktigt kommer gälla här.

Spännande, användbart och något jag länge velat ha? Absolut!

Vackert? Njae … men vi får se! 🤔

#60: Vad är hålet till för?

Till att på undersidan fästa den medföljande plugg som, om man i bänken har ett lämpligt bänkhakehål, kan användas för att säkra städet till bänkkanten.

#65: Aha, smart.

#61 Och si! Allt skall varda uppenbart!

I dag kom en kompis på besök/för att hjälpa till (80 kg topptunga grejor ville jag inte försöka hantera själv) och var det så äntligen dags att öppna den stora kartongen …

… vari låg något så förträffligt som …

… en pelarborrmaskin!!! 🥳😄👍🏻

En dylik har jag bara velat ha i drygt 45 år eller så, så ag är inte helt missnöjd med att äntligen ha kommit till skott i ärendet!

Mera noga besett är det en golvmonterad Teknatool DVR Nova Viking, dvs. en modern maskin, med direktkopplad motor (inga drivremmar att flytta runt!) och därtill en DVR-dito (DVR står för Digital Variable Resistance och innebär i korthet att motorn anpassar kraftuttag och vridmoment efter önskat varvtal och mött motstånd) jämte ytterligare ett antal digitala finesser, inte minst steglöst ställbart varvtal.

Den har också drygt 200 mm svängrum mellan borraxel och pelare, samt ett största borrdjup på hela 115 mm (80 mm är annars det vanligaste).

Givet att bortåt 75 % av pelarborrmaskinens vikt sitter i huvudet är anrättningen i fråga ganska rejält topptung, med ty åtföljande risk för att den skulle kunna tippa om den inte stode förankrad.

Till yttermera visso hyr vi, så som tidgare nämnts, vår bostad, varför det inte heller vore någon särdeles lysande idé att borra fästhål direkt i golvet.

Efter att ha funderat fram och tillbaka en stund bestämde jag mig för att gjuta en betongsockel i vilken borrmaskinens fotplatta skulle kunna fästas … och dessutom hade jag ett par säckar turbobetong ("tillsätt bara vatten") kvar sedan vi för några år sedan gjöt brevlådefundamentet! 💡

Det jag inte tänkte på var att betong är något av en färskvara. Hade jag läst instruktioerna lite noggrannare än jag gjorde torde/borde jag ha sett att det på varje säck står att längsta rekommenderade lagrinsgtid är 12 månader – och vi installerade den där brevlådan nå'n gång på våren 2017! 🤭

När betongen efter 48 timmar inte var ens i närheten av att genomhärda insåg jag att det var förkylt, och tog jag fram lillsläggan och pulvriserade det hela. 🥺 Givet hur lite kraft den övningen krävde var det bara att konstatera att det var nog bäst så … 😢

Min första impuls efter misslyckandet i fråga var att köpa några säckar färsk betiog, och göra om, göra rätt, men si! plötsligt en idé fick jag – de har ju sprit på Shell! 💡💡💡

Nå nä, inte sprit. Och inte Shell, heller.

Men den lokala byggmarknaden, och deras färdiggjutna terrassplattor i betong! Trenne sådana, genomborrade för att ta fyra M12-bultar, inmätta till att passa i bulthålen i pelarborrens bottenplatta, och så var saken biff! 😎

I botten lade jag en 10 mm tjock gummimatta, dels för att skydda det som sagt var hyrda golvet mot eventuella repor, dels för att dymedelst utskärningar å lämpliga ställen ge utrymme mellan platthög och golv för bultskallarna! 🤓

Plattorna väger drygt 20 kilo styck, så den sammanlagda vikten, inklusive maskinens bottenplatta, torde hamna mellan 65 och 70 kg, därtill med ett bredare fotavtryck, vilket i sin tur lär ge vid handen att det komme att krävas betydligt mer än en olycklig armbågsstöt för att välta't. 😎

Min önskelista har utökats , efter öppnandet av ditt stora paket . Dina paket är som tidigare nämnts spännande att få glutta i . Grattis till en mycket fin borrmaskin .
👍👍👍

#72: Tack skall du ha! Som sagt var har jag bara drömt om en dylik i en 45 år eller så …

För att fira den lyckliga tilldragelsen delade min kompis och jag sedan på några andra rariteter som också bor i min källare/verkstad, nämligen tre flaskor geuze som jag lade på lagring år 1999 – en Girardin, en Drie Fonteinen och en Cantillon.

Och dessa smaka superbt förstår jag och grattis till pelarborrmaskinen
Lars

#74: Dessa smakade, inte mumma (för det är något annat, det) men synnerligen smarrigt, har jag glädjen att kunna rapportera! 😋🥳

Det är alltid spännande att öppna flaskor som har legat så länge – 21 år! – men geuze är, till skillnad från så gott som all annan (ytterligare några undantag finnes) öl en produkt som (om den bara förvaras rätt) kan sparas i stort sett hur länge som helst, och som fortsätter att utvecklas smakmässigt. Den äldsta jag själv har druckit var tappad på flaska år 1984, och var, när jag drack den, drygt 30 år gammal …

För den som är road av dylika detaljer kan till yttermera visso meddelas att den från Cantillon hade tappat nästan all kolsyra, och alltjämt var så extrasur som Cantillon brukar vara, och i mycket påminde om oblandad lambic; den från Girardin var raka motsatsen, nämligen på gränsen till söt och med en smak som påminde om en torr sherry; bäst var dock utan tvivel (och jag är inte förvånad, ity Armand Debelder utan minsta tvivel är Belgiens och världens främste, nu levande geuzeblandare) flaskan från Drie Fonteinen, som ännu efter mer än 20 år hade en kraftig kolsyra, och en härligt rund och välbalanserad smak! 😋😋😋

Vad gäller pelarborrmaskinen har jag nu gjort några inledande kontroller och provborrningar, och till min stora glädje kunnat konstatera att bordet är snyggt och prydligt vinkelrätt mot borraxeln i bägge led, samt att konan och chucken har en fullt tillräckligt exakt rundgång för framgångsrik borrning i trä. Så småningom kan det kanske ändå bli aktuellt med en precisionssnabbchuck, men givet att maskinen klarar att gå i såväl höger- som vänstervarv vill det i så fall till att hitta en som är kapabel att hantera detta; många precisionschuckar är ju självspännande under rotation, och klarar därför bara högervarv.

Hålen i mitten av provbiten är från det test jag gjorde häromveckan med min gamla borrmaskin-i-stativ, medan det i övre högra hörnet är gjort med den nya. Det var inget problem att gå 13 mm djupt med 68 mm-forstnerborret, och jag fick också möjlighet att med fullt godkänt resultat testa såväl maskinens elektroniska djupstopp (man ställer önskat borrdjup på skärmen, och nollar/tarerar sedan startpunkten mot arbetsstyckets yta; sedan är det bara att borra, och när inställt djup uppnåtts stannar motorn, och backar sedan ett par varv) som dess självstartsfunktion (motorn går igång när man dragit ner chucken ca 7 mm från viloläget, och stannar när man släpper upp den förbi samma punkt igen).

Så här långt är jag med andra ord mer än nöjd! 👍🏻

En helt förträfflig borrmaskin må jag säga . Nu åker önskelistan under kudden .💤

#71: Var köper du gummimatta?

#77: Över disk i specialbutiken Het rubberhuis/La maison du caoutchouc (dvs. "Gummihuset") i Zaventem.

Ah, där ser man. 🙂

Ja en pelarborrmaskin är något man vill ha i sin verkstad, jag hade tidigare en sådan där anordning där man monterar sin "pistolmaskin" i en ställning men dels behöver man sin pistolmaskin till annat dels var det självsvängning i ställningen så att den lät som en stämgaffel när man använde den, så jag skaffade en pelarborr som man ställer på bordet och den är försedd med finesser som lasersikte och elektroniskt ställbart borrdjup, klart bättre upplevelse att borra med den.

#80: Absolut! Även jag har hittills kört med ett borrmaskinsstativ, och även om det jag köpte (från Wabeco i Tyskland) var stabilt nog i sig så gick det aldrig att få någon riktig stadga i spetsen på borrstålet, vilket i sin tur innebar att det i början av processen tenderade att dra snett och följa träets fibrer (om jag borrade i trä) eller halka på ytan och dra snett (om jag borrade i metall) till dess hålet blivit djupt nog att styra upp det hela.

Detta innebar i sin tur förstås att hålen inte alltid fick önskad dimension eller gick helt rakt igenom arbetsstycket.

Lasersikte saknas på pelarborren jag köpte, men det kan jag leva utan; elektroniskt djupstopp finns däremot, och det är något jag är säker på att jag kommer ha mycket glädje av!

Ytterligare en positiv effekt av att jag nu ersatt det gamla borrmaskinsstativet med en pelarborrmaskin är att detta gav mig plats på en av arbetsbänkarna att permanentmontera mitt skruvstäd! Inte att det inte har fungerat med himpagimpan jag byggde i somras för att kunna tillfälligt sätta fast det i en bänktång, men det är ändå mycket smidigare att ha det omedelbart tillgängligt!

Jag minns inte om jag har skrivit det, men du tar fina bilder med befintligt ljus.

#83: Tack skall du ha! 😊

Jag är absolut inte någon särskilt skicklig fotograf, och använder ingen speciall utrustning heller (det mesta jag lägger upp här är plåtat med min telefon, för närvarande en Iphone 8), och även om jag kör bilderna genom Photoshop innan jag lägger upp dem så är det mest bara för att spara och döpa om dem i en för ändamålet mera lämpad storlek än den som kommer ur kameran.

Men jo: det är sant att jag försöker tänka på hur ljuset faller och på hur dess färgtemperatur påverkar färgen i bilderna. Inte så att jag alls vet vad jag gör eller varför det blir som det blir, men jag jobbar med placering och de punktbelysningslampor jag ändå har i verksta'n till dess jag är tillräckligt belåten med vad jag ser.

#84: Jag tror att det är lite mer än tur. 🙂

#85: Må så vara, men inte skicklighet – bara på sin höjd omsorg! 🤔

#86: Kan inte kraftigt fokuserad omsorg vara skicklighet? 🙂

#87: Hmm. Då vi ju inne på mera av en definitionsfråga, och för min del anser jag nog att det krävs medvetna val, baserade på kunnande, för att något skall kunna klassas såsom varande en yttring av skicklighet. Att prova sig fram till dess man tycker resutaltet duger är inte riktigt samma sak i mina ögon.

Missförstå mig rätt: detta är inte fråga om falsk blygsamhet från min sida – jag blir givetvis glad när du säger att du gillar de foton jag lägger upp! tack skall du ha! – utan om respekt för dem som faktiskt är skickliga fotografer på riktigt, dvs. vet varför bilderna de tar blir som de blir, och hur de skall göra för att få dem att bli just så. 🤓

Och så var det dags igen! Ett både stort och välfyllt paket från Feine Werkzeuge, vari bl.a. låg trenne spiralborr för trä på respektive 14, 15 och 16 mm …

… ett fullt sortiment av spiralborr för stål m.m. i halvmillimetersteg från 1 till 13 mm …

… en låda med sex Forstnerborr av Fischs förnämliga Wavecutter-modell, i storlekarna 20, 25, 30, 35, 40 samt 50 mm …

… samt tre förlängningsstycken för just dessa Forstnerborr.

Sist ut ur kartongen var en annan kartong, vari låg hårdvarudelarna till Benchcrafteds in- och utsvängbara sits, vilken jag förstås avser montera på ett av benen på min blivande hyvelbänk.

Jag valde att köpa den snäppet billigare varianten till vilken själva sitsen inte följer med. Är jag kapabel att bygga en hyvelbänk borde jag kunna ordna en enkel sits, och fixar jag inte bänken kommer inte heller sitsen behövas! 😎

Igår kom ett litet paket med verktyg en en helt annan skala än vad vår vän Banjoman utrustar sig med.

Lite miniatyrvinklar och mätverktyg,
Några profilskrapor för lister i varierande storlek,
Ett borrskaft av arkimedestyp, samt
Lite small maskeringstejp.

#94 Ja, det var lite skillnad. 😀

Hej bolin, var har du handlat dessa miniverktyg ?

Jag hittade verktygen på modellhobby.se. Jag tror de var nyinkomna.

#94: Jag säger nog 😇, jag … 😉

Dessutom säger jag att det har kommit fler paket igen! 🥳

Först ett med vad som nog får sägas vara en relativ raritet, nämligen en passare från Crucible Tool och Daed Toolworks. Sådana salubjöds under en relativt kort period på ungefär halvtannat år för sådär tre–fyra år se'n, men försvann ur sortimentet eftersom tillverkningen var så tidskrävande att de gick med rejäl förlust på varenda passare de sålde!

I slutet av november, strax före kl. 23 en fredagkväll fick jag dock syn på en notis att Raney Nelson på Daed Toolworks hade hittat en mindre mängd kvarvarande passarämnen som han gjort färdiga och ämnade släppa till försäljning på slaget kl. 23, min tid!

Jag hängde med andra ord på det virtuella låset, och lyckades (efter en lång stunds brottning med ett PayPal segt som sirap – det var inte bara fredag, utan Black Friday, och hela USA var således i full gång med att shoppa loss så det stod härliga till) beställa en som äntligen anlände häromdagen!

Mindre exklusivt, mindre esoteriskt och köpt från betydligt närmare håll – men också utgången vara! – är sedan de tre hammare som ramlade in i dag. Det är frågan om nya sådana, i bemärkelsen att de aldrig är använda, men gamla är de också, ity Tors hammare som eget fabrikat inte finns längre (varumärket är uppköpt av Hultafors) och just dessa modeller vad jag vet inte tillverkas längre; det är alltså fråga om restlagervaror.

I falla fall fanns de att köpa hos Rubank Verktygs AB i Farsta, och jag slog till (ha!) på en kulhammare …

… en mellanstor …

… och en fullvuxen (24 oz ≈ 680 gram) klohammare!

Så blanka som på bilderna var de inte vid leverans, men en stunds arbete med stålull, rostlösningsmedel och metallpolish fick bort diverse rost- och andra fläckar.

För den händelse att jag skulle drabbas av det syndrom som innebär att för den som har en hammare ser alla problem ut som spik passade jag också på att från Rubank Verktygs AB beställa några påsar klippspik från Tremont Nail i USA, en gammaldags variant jag länge varit nyfiken på att prova.

Enligt utsago skall sådan spik hålla betydligt bättre än modern trådspik, men ändå vara betydligt överkomligare i pris än handsmidda varianter.

Det skall hur som haver bli intressant att testa framöver!

Så roligt det måste vara att kunna skaffa så fina grejor - och sen använda dem för att göra mästerverk.

#103: Bortsett från att jag inte är beredd att kalla det jag åstadkommer för "mästerverk" (jag har rejält högt ställda krav på mig själv innan jag är redo att plocka fram det ordet ur vokabulären) så kan jag bara instämma: det är jätteroligt!

Jag har så länge jag kan minnas älskat att vara kreativ och att göra saker med mina händer, och har lika länge hyst varma känslor inför de redskap som hjälper en med detta, och således i många, långa år drömt om en trevlig verkstad full med lika trevliga verktyg.

Att jag nu äntligen har både utrymme och resurser att förverkliga detta är alltså -- ja vad skall man annars kalla det? -- en dröm som går i uppfyllelse!

#104 Förstår precis hur det är och känns även om det för min del rört sig om betydligt enklare och färre verktyg och redskap.

Trött är vad jag hade blivit på min omaka och ganska röriga samling insexnycklar (en inte ringa del av vilken har sitt ursprung hos en känd tillverkare av möbler i platta paket) …

… så jag slog till på två kvalitetsuppsättningar från schweiziska PB Swiss Tools, en i (kortare) normallängd …

… och en längre, med kulled i ena änden.

Bägge är färgkodade för storlek, och omfattar samtliga vanligt förekommande metriska insexstorlekar.

De är ju till-och-med vackra.

#109: Dessutom! Jo – det gör alls inte ont att de är så färgglatt färgglada! 😊

Kanske skulle jag måla mina, när jag gör ordning i garaget.

Hittade härförleden en ny (för mig, alltså) och ovanligt välsorterad kontorsmaterialbutik i Herent utanför Leuven, med inte minst ett fullt utbud från min favoritblyertspennefabrikant, schweiziska Caran d'Ache!

Jag köpte således ytterligare tre s.k Fixpencils för 2 mm blyerts …

… jämte tre askar med de grader jag mest använder: 2H, HB och 2B.

Två askar "Bicolor" röd-blå pennor blev det också …

…. och så till sist en bordspennvässare av Caran d'Aches lika klassiska som förträffliga modell!

Väl att du har gott om plats. 😊 Kul med bra grejor.

#116: Just pennor är väl sällan ett utrymmesproblem, om man säger så, men mera Allmänt sett håller jag helt med: jag är väldigt nöjd och glad att ha så gott om plats i verksta'n som jag har!

Till pelarborrmaskinen hör även ett anslag, vilket i sig går att fästa vid det medföljande borrordet; det passar dock bara måttligt väl, ity det ursprungligen är tänkt för maskinens i fråga storasyskon Voyager, vars bord har därför avsedda parallella fästspår, till skillnad från min, som har dem i korsform …

Jag bestämde mig därför för att tillverka ett nytt (och dessutom snäppet bredare) bord i plywood, och började med att såga till en basplatta med urtag för pelare samthöj- och sänkvev, och försåg den sedan med islagsmuttrar på passande ställen visavi spåren i gjutjärnsbordet.

Min ursprungliga plan var att därovanpå lägga 12 mm plywood, med urtag för islagsmuttrar och bultändar, liksom de bägge t-spåren. Jag insåg dock när jag såg det hela i verkligheten att de där urtagen kommer bli fulla av borrspån när man jobbar, så jag valde i stället att limma dit ett mellanskikt i 18 mm plywood, med blinda urtag på undersidan för islagsmuttrarna …

… och sedan limma ett toppskikt i 12 mm plywood runt de bägge t-spåren därovanpå.

så här blev sedan det färdiga resultatet.

Ytterligare en finess är mittenbiten, en kvadrat på 120x120 mm i 12 mm tjock plywood, vilken är löstagbar. Om man vill borra rakt igenom ett ämne, och vara säker på att få ett snyggt och splitterfritt utgångshål, ser man ju till att lägga något inunder som tål att borras i – och det gör ju plywood! Men efter att ha borrat ett eller några hål – i synnerhet om de är av det större slaget – så försvinner effekten, ity där ju uppstår just … ett hål! Ergo vill man kunna byta ut underläggsbiten! 🤓

Som framgår av föregående foto är underläggsbiten inte bara kvadratisk, utan också excentriskt placerad i förhållande till chucken, vilket förstås innebär att man kan vrida den 90° hela tre gånger, och varje gång få ett färskt och oborrat underlag!

Till sist är det enkelt att fabricera så många nya underläggsbitar som man vill på bandsågen – även om jag nog framöver kommer göra dem i MDF snarare är plywood; det tör bli betydligt billigare i längden!

Genialiskt uträknat och tillverkat . Snyggt jobbat . 👍👍👏👏🥇🥇

#126: Tack skall du ha!

Jag skall dock inte ha äran av idén att göra underläggsbitarna excentriska – jag hade nämligen sett sådana på den motsvarande köpemojäng jag allvarligt funderar på att skaffa i stället för detta hemmabygge.

Löstagbara underlägg hade jag alldeles av mig själv kommit på att man bör ha, liksom övriga konstruktionslösningar, men fördelen av att inte centrera underläggen under chucken hade jag inte tänkt på innan jag såg det på en katalogbild.

#119: Var köper du den fina plywooden? Inte på Byggmax gissar jag. 🙂

#121: Vilken information kan du få av displayen? Är det något mer än varvtal?

#128: Helt riktigt: det är inte byggmarknadsplywood, detta, utan B/BB (18 mm) respektive BB/BB (12 mm) björkplejfa, som jag köper hos Houthandel Vandenhoeck, en självständig mindre brädgård i Bertem strax utanför Leuven. Hos dem köper jag också massivt virke typ ask, ek och bok, och furu/gran kan nog också bli aktuellt nå'n gång.

Utöver diverse inställningar typ, borrdjup, nollpunkt, varvtal etc., kan man på displayen välja/växla mellan att under pågående operation se aktuellt borrdjup ( i mm eller tum, beroende på vald grundinställning), aktuellt varvtal respektive aktuell belastning/kraftutnyttjande i procent (på bilden går maskinen på tomgång, därav det låga värdet).

Aktuellt borrdjup är därvidlag det mest användbara värdet, och förvisso också det som visas om inget annat uttryckligen valts.

#129: Tack för svaren!

#130 Ska du köra ner och handla?

#131: Nä. Det blir inte så ekonomiskt. 🙂

Ekonomiskt - nej roligt - ja

#130–#133 Det vore nog att gå över ån efter vatten, det – björkplejfa i kvalitet B/BB är inte precis någon bristvara i Sverige. Man hittar den kanske inte hos de största prispressarna i gör-det-själv-svängen, ity den tenderar att kosta en slant (jag betalade t.ex. 24,46 €/m2 exkl. moms för 18 mm-plejfan), men att hitta en brädgård eller ett byggvaruhus som för dylikt inom rimligare avstånd än Belgien borde inte vara något problem …

Jag gjorde under eftermiddagen ett litet invigningstest av anhållet på pelarborrmaskinen genom att med ett Forstnerborr kedjeborra en 25 mm bred ränna. Det elektroniska djupstoppet blev lite förvirrat på ett par ställen, eftersom jag bara vände på den provkloss jag redan använt en hel del, och således kom att borra rakt ner i tomma luften på ett par ställen. Jag märkte också när jag körde andra vändan för att ta bort flikarna som bildats i första kedjan, och inte brydde mig om att spänna fast klossen i bordet mellan varje borrning, att detta hade en negativ effekt på precisionen ity borret försökta centrera sig självt i de redan borrade hålen.

Fungerar alldeles utmärkt gör det dock! En viktig insikt är också att även om det ser ut precis som ett parallellanslag så är det inte fråga om ett sådant! Allting rör sig i stället runt den axel som bildas av pinolens förlängning, och det enda avstånd som betyder något är det mellan denna axel och närmaste punkt på anslaget – det senare kan i övrigt lika gärna stå på skrådden till som parallellt med bordskanten! 🤓