Andra kvällen gick åt till att justera in tvärslid och toppslid, dessa gick slappt respektive trögt, en hel del prylar behövdes skruvas bort för att jag skulle komma åt, hade god hjjälp av Frank Hoose eminenta filmer på tuben Bla annat Adjusting the saddle plates part 1, lånade ungarna padda och ställde denna bredvid svarven, tittade på filmen, pausade, skruvade, backade filmen skruvade ingen o.s.v. Fick inte riktigt till justeringen men nöjde mig med nästan bra då jag räknande med att saker och ting skulle röra sig lite och slitas in när jag började svarva, vilket var en helt korrekt gissning. Dock visade det sig att jag skruvade åt insexskruvarna för löst på saddle plate (vet inte vd det heter på svenska) det gäller att både stoppskruvarna med låsmuttrar och insexskruvarna är åtdragna, det hela skakade loss och jag var tvungen att göra om justeringen några dagar senare, men det går fortare andra gången. 
Trdeje kvällen kom jag igång och svarvade, provade en bit stål som jag fått på jobbet, gick förvånansvärt lätt, troligtvis var det blylegerat automatstål, var som att svarva i smör, började sedan svarva efter ritningar i Boken The mini-lathe och Lathwork, a complete course,  gick huvudsakligen bra även om jag gjorde en del nybörjarmisstag.

Mina första intryck är att svarven är förvånansvärt stark i förhållande till sin storlek och stadig när den blev injusterad. Dock är medför den lilla storleken att när man skruvar på vevarna till sliderna kommer händerna rakt under spånsprutet och spånen är VARMA, en lätt doft av bacon sprider sig i garage när jag svarvar😉. Det är lite synd att den medföljande chucken en självcentrerande trebackchuck bara är 80 mm i diameter, det medför att det genomgående hålet bara är 16-17 mm och om man vill greppa grövre material utan för stort utstick måste man ha en annan chuck, jag köpte en 100 mm individuellt justerbara 4-backchuck, men det är ju betydligt bökigare att spänna upp i en individuell chuck än en självcentrerande dito. Kanske blir de en investering i en 100 mm självcentreande 3-backsschuck senare, men den går på nästan 900 spänn. Det är även lite trångt i bakänden av svarven ibland, jag köpte en stor borrchuck, (13 mm nyckellös), med en mindre chuck, exempelvis en 6mm nyckelchuck blir det bättre plats kanske blir det även en sådan framöver går loss på 165 spänn inklusive hållare med MT2 kona.

En annan sak som förvånar mig är hur tyst svarven är, ljudnivån är jämförbar med en symaskin, givet vis låter det mer om man tar djupa skär i stål, speciellt om man får fel skärvinkel så att stålet skriker, men under normal svarvning är ljudnivån inte på något sätt störande. C3 super har en PM-motor (permanentmagnet) och kuggremsdrift, avsaknaden av traditionell växellåda gör säkert sitt till för att minimera oljud. Nu är det bara kugghjul för drivning av ledskruven och dessa går väldigt tyst.
Igår och ikväll har jag justerat in parallelliteten på svarven genom att spänna in bädden, shimsning på 0,5 mm har gett mig en parallellitet på 100 mm på 9 tusendelar, visserligen påstås det i boken Lathework a complete course att det skall gå att uppnå 2 tusendelar, men jag undrar hur författaren har mätt upp det, med en tusendelsmikrometer blir mätnoggrannheten i praktiken +/- 2-3 tusendelar, att man har en upplösning på 1 tusendel innebär ju inte att mätnogrannheten är såpass god. Jag lämnade min provbit i svaren nu ikväll så skall jag ta ett nytt skär imorgon kväll och mäta igen då jag kan tänka mig att bädden rör sig något efter att den satts i spänn

De ser bra ut Petzon ..riktiga v. prisma och en lagom stor chuck ..kan rek..för att få ner ljudnivån monterade jag gummi dämpare 4 st monterad på tvärgående 5mm plattjärn motorn var 220 V asynkronmotor  som hade hög ljudnivå  ..en metallsvarv kan man int vara utan om man bygger modellbåtar ..lycka till med köpet

#3, det var gummidämpar med svarven, men jag tog bort dem för att få ökad stabilitet och ljudnivån är som sagt inte störande.

Att låta svarven stå över natten var en bra idé, när jag tog ett nytt lätt skär på min testbit och mätte diametern kom jag ner i 3 tusendelar på 100 mm, det är så bra jag kan mäta, Bädden rörde sig således 6 tusendelar över natten efter att den satts i spänn.  Ro9ade mig med att justera in "tailstock" ikväll, med ett bladmått mellan två "dead centres"justerades "tailstock" i y-led tills bladmåttet var så vinkelrätt mot bädden. När jag drog åt skruvarna röde sig det hela lite lite grann, tor inte att det går att få det bättre än såhär

För att vara en så liten svarv är det rejält drag i den, med skärolja kan man köra så det ryker

Mycket, mycket intressant, allt detta! Tusen tack för den detaljerade genomgången så här långt (och fortsätt gärna, om du har mer att färtälja)!

Det du säger om dess tysta gång är naturligtvis högintressant för undertecknad, som bor i flerfamiljshus med ty åtföljande krav på att inte störa grannarna, men jag konstaterar också att det dessvärre inom överskådlig framtid kommer vara helt omöjligt för mig att bli med svarv: jag har helt enkelt inte utrymme nog i mitt hobbyrum för att ha den permanentmonterad på det sätt som krävs. 😭

En liten fråga, sedan: skall man tolka det faktum att du så gott som samtidigt skaffar svarv och skickar efter Stuart-katalogen som att du umgås med planer på att skaffa en av deras rågodssatser?!? 😎

Idag var det dags för en ny injsutering av Saddle plate, skruvarna hade skakat loss, torligtivs hade jag fel blanas mellan de små stoppskruvarna och de stora insexskruvarna. Man ställer spelet mellan bädd och "Gib strip"( Vet inte vad de heter på svenska glidbitar kanske?) med stoppskruvarna och pressar sedan gib stripsen mot dessa med de stora insexskruvarna. Är spelet för litet blir det lätt att man inte drar åt de stora skruvarna tillräckligt, lite lurigt att hitta rätt spel, runt 5 tusendelar skulle jag tro är lagom och även på en fingängad skruv innebär detta en väldigt liten åtdragning. NU känns det som jag fick till det, får se om någon månad om saker och ting sitter rätt fortfarande eller om det skakar isär. Å andra sidan skadar det inte att plocka isär göra rent och smörja upp. Spån har en fantastisk förmåga att leta sig in och jag misstänker även att det blir lite från från själva bäddarna när dessa slits in. Psssade även på att åtgärda en konstruktionsmiss, kugghjulen under "Apron" vet inte vad detta heter på svenska heller) sittere helt oskyddade under tvärsliden, rakt i spånsprutet. jag ahr känt att spån har letat sig in mellan kugghjul och ledskruv, det hoppar till ibland när man skruvar på tvärslidens längsgående rörelse. Skruvade isär och gjorde rent, fick ta en skalpell och skrapa ut spån som kilat in isg i kuggdalarna. Därefter planade jag av det stora kugghjulets axiella lagringsyta för att flytta in det 5/100 mm så att det inte sticker ut ur gjutjärnshuset. Jag tillverkade ett skydd av en bit 3 mm plexi som låg i bra att ha högen. Borrade 17 mm för kugghjuets axel, (fick slipa lite med Dremel för att justera det sista) spände fast med tvingar och borrade tre hål genom plexi och ner i gjurtjärnet, gängade dessa M3 och skruvade fast plexit. Ytterkonturen bandsågades till rätt form. Sedan var det bara att olja in och skruva ihop det hela. Idéen med plexiskyddet är inte min egen, jag snappade upp den  ur en bok, men följde inte instruktionen slaviskt