Jag gjorde lumpen som förbandsplatsgruppchef på T 2 i Skövde 1980-81.

Stabsgruppchef I4 Linköping/Kvarn 78-79

Gruppchef pansarskytte/stadsskytte Revingehed 90/91

Transportledningsassistent T2 Skövde 94-95

Först körde vi "allmän" exercis på Kungsängen i fyra veckor dvs. sprang omkring i skogen och sköt lösplugg på varandra, det var på sommaren så det var rätt kul. Sedan blev det "Djungelmuck" vi blev placerade på K1 i Stockholm men slapp se stället utom vid beredskapstjänstgöringen, för övrigt hade vi ständig nattpermis och tjänstgjorde dagtid på Arméstabens studieavdelning med att köra deras datorer, vi programmerade en del applikationer åt befälen men körde mest simuleringar av deras krigsspel. Nån direkt titel utom "värnpliktig" hade vi inte men alla värnpliktiga på Studieavdelningen plockades enbart från studenter på Kungliga Tekniska Högskolan

Bastrop på Hasslösa flygfält (fält 6). Uppgiften bestod i att hålla fältet i gång och kunna ta ner flygplan. Jag låg inne på vintern så det plogades en del snö snö… Men sen var det tjänstgöring som enklare flygmek och brandman. Hasslösa fältet tillhörde F7 Såtenäs, 1 div. //Marcus

S3 Boden, Fördelningsstab. 85-86

Förare, Drivmedelsman. Gick under smeknamnet Heavy Nilsson. Trots att jag var smal på den tiden.

Janne Nilsson

Bandvagnsförare (bv206) i ett pansarskyttekompani 95/96. /K-E

Signalmekaniker Lapplands jägarregemente I22 i Kiruna -84/85. (Bandvagn modell äldre, långkalsonger, spritkök, krånglande elverk, radioskugga och fältkoma..).

Samband F6 Karlsborg, telefoni, krypto, fjärrskrift m.m. Satt i TL-tornet med den bästa utsikten man kunde ha (väder och trafikledning satt ovan, men man kan ju inte få allt) omgång 852 (85/86)

Min pappa tjänstgjorde i Karlskrona i flottan som "ubåtsmotormekaniker" på HMS Draken. 😃

Pjäs-/ammunitionsman ("pjäsnisse") på A1 i Linköping 1979-1980.

Roligt att höra allas lumpen tider. Någon som har någon speciell upplevelse eller händelse ni vill dela med er av? 👍

#9 Ett minne: Vi rekryter stod uppställda på kaserngården och hälsades välkomna av majoren som högt förkunnade att "det var gräddan av svensk ungdom som stod framför honom", jag sneglade till höger och vänster och tänkte i mitt stilla sinne att nu var Svea rike illa ute…

När vi ryckte in i Augusti så var det en flera meter stor grushög på kaserngården, Kanske 5-6 meter i diameter. Det var det grus man hade sandat med under vintern.

Gick man och sparkad i högen så såg man att bara några centimeter under det översta lagret var det snö kvar.

Janne Nilsson

13:e Kavalleribrigaden K1, Lidingövägen Stockholm (efter grundutbildning Kungsängen / i1).

Telesystemgruppchef på ledningskomp. MekB19 i Boden 98-99. Pysslade mestadels med kodning och programmering av kommunikationsutrustning TS9000 som satt i bandvagn eller stridsfordon 90.

I13 i Falun som skyttegruppchef (Orsa kompani!) 96-97.

ING 2 i Eksjö 84-85 som bilförare och SJV-man på ett brobyggarkompani. Minns att det var kallt som f**n den vintern.

Förstörde knäna i 3 Amfibiebataljonen 1997 som plutonbefäl samband, därefter en fysiskt mycket behaglig tjänst på F17 i Kallinge inom samma gebit och berättade för Viggenpiloter vad de skulle göra, eller ja nästan i alla fall 😉

Idag är det glad nostalgi, men f#n vad jag var rädd att knäna var sabbade för gott. Så blev det tack och lov inte, helt återställd idag. Men vad mönstringsförrättaren tyckte att ett rangel som jag hade i amfbat och göra, det övergår fortfarande mitt förstånd. 

Sista tiden i amfbat fick jag dock bära omkring med ett (civilt) läkarintyg som i rätt tydliga ordalag idiotförklarade alla från regementschef och marinläkare ner till dagbefälet. Uppvisades varje gång jag förväntades göra något för att "härdas" igen 😃

Jag gjorde min värnplikt på P-18 här på Gotland 91-92. Jag ingick i en mineringspluton som lastbilschaufför (Volvo N88)/grävlastarförare (Volvo BM 6300). Jag hade en rätt hyfsad utbildning måste jag säga, långa perioder ägnade vi åt att bygga en övningsbana för stridsvagnar med våra maskiner. Gräva bort jord och efteråt fylla på med bärlager som bestod av kalkstenskross. Dessa perioder var vi nästan helt befriade från hård militär disiplin, och arbetade väldigt självständigt. Ett starkt minne är från när övningsbanan blev klar och den skulle testköras av stridsvagnarna. Då fick vi på nära håll uppleva Centurion 102 vagnarna, speciellt när någon missade en växel i den osynkade lådan så att den bensindrivna V12an misstände och sedan drog på med full kraft….det ljudet får jag ännu ståpäls när jag tänker på. 

Vi använde många fordon inom min pluton, bla. Scania TG30/40 använde vi mycket för minplöjning och transport, många andra lastbilar och såklart Volvo-valpar i massor.

En annan minnesvärd händelse är förstås när vi grävmaskinister hade grävt ner brotrummor på skjutfältet, som sedan vi tillsammans med sprängmedelskillarna skulle testa slangladdningar på. Vi tog oss dit med två TG30 bilar med trupptransportkojor på flaken. Vi apterade laddningarna (väldigt mycket dynamit!!) tände stubinen som jag har för mig skulle brinna ungefär fem minuter, hoppade sedan upp i bilarna för att snabbt ta oss därifrån. Dessa TG30 lastbilar som var parkerade ca 20 meter ifrån och har en elektrisk styrd automatlåda som styrdes med ett vred, och när våran bil skulle åka hände ingenting. Föraren vred fram och tillbaka på vredet men den stod helt stilla medans tiden gick. Kaptenen som var med började bli svettig och man såg hur han våndades om han skulle ta beslutet att lämna fordonet och springa. Till slut testade föraren att starta om lastbilen (den fick absolut inte stannas i väntan) och då…. vi hann väl köra några hundra meter när det small bakom oss. Vi var nog alla ganska skakade efteråt, sånt glömmer man inte🥵

Väldigt mycket minnen från den tiden har man med sig, både tråkiga men framförallt dom roliga som är lättare att komma ihåg. Det byggdes en väldigt stark gemenskap värnpliktiga emellan på relativt kort tid som är svårslaget. Nu är det mesta nedlagt, men jag hoppas ändå du får chansen att göra lumpen när din tid kommer🙂

Jag gjorde lumpen (11 månader) 1993-94 som signalmekaniker/stf gruppchef i ledningspluton/Stabskompani/Norrlandsskyttebataljon på dåvarande I 21 i Sollefteå, Norrlandsbrigad 21. Det var mycket köra omkring i skogarna med Radiobandvagn 2061, sätta upp stabsplatsen (bataljonsstaben) i djupsnö på eftermiddagen för att sedan riva allt mitt i natten för omgruppering…för min del var det också mycket reparera fältapor, mikrofoner till Ra 146, samt radio- och kodningsutrustningen i radiobandvagnarna, hade en verktygsväska som nästan var större än mig själv 😉Roligast var nog ändå att utföra eldöverfall, öva strid med lasersikten på AK 5 och prismor i hjälmarna samt när vi hjälpte till att arrangera SM i längdskidor i Sollefteå, 1994.

"Socialt" var min militära grundutbildning en smärre katastrof genom att det aldrig gick att bygga upp den där djupa gemenskapen mellan oss soldater i gruppen/plutonen/kompaniet. Men två av befälen (en kapten, en major) minns jag med extra "värme" eftersom de uppvisade en "mjukare fasad" gentemot åtminstone mig, jämfört med de andra befälen.

En händelse jag inte glömmer var då vi var på väg hem i mörker från en vinterövning och körde i kolonn, med beordrad avskärmad belysning. Plötsligt stannade kolonnen, och vi gick ur våra Terrängbil 40 för att se vad som hade hänt. Det visade sig att eldröret till en av våra haubitsar hade tryckt sönder vindrutan på bilen bakom. Föraren i den bilen såg eldrörsmynningen komma in i hytten, i huvudhöjd, så han lutade sig snabbt åt sedan, varpå mynningen tryckte fast tyget på hans vindrock mot hyttens bakvägg istället för att krossa hans ansikte eller axel.

Han hade dock sådan sinnesnärvaro att han lade i backväxeln och backade ekipaget några decimeter. När ovannämnda kapten såg vad som hänt, och att föraren klarade sig oskadd. Kaptenen var märkbart rörd av att föraren inte blev skadad. Jag anar att den kaptenen säkert till och med grät en del efter den händelsen, där på skogsvägen…

När vi var kvar på Kunsängen hade vi en filur (populärnamn på furir) och två fanjunkare som chefer för vår pluton, kaptenen som var högste chef såg man bara vid någon uppställning, så man fick ju ett förhållande till befäl. Sen kom man till Arméstaben och knackade på dörren till chefen där som också var kapten jag hann emellertid inte få till någon honnör eftersom han flög upp från skrivbordet och tog mig i hand och sade Välkommen!

Man fick snart lära sig att förhållandet mellan befäl och värnpliktiga på arméstaben var betydligt mera avslappat, med den skillnaden att det var en självklarhet att det var dom senare som kokade kaffe och gick iväg och köpte fikabröd

Om ni är nyfikna även på var andra iFokusmedlemmar gjorde sin värnplikt så finns en liknande tråd inne på Militärhistoria; länk.

Kokgruppchef på T2 i Skövde 1985-86!

#1: förbandsplats=ställe med plåster, bandage och annat sådant?

Helt riktigt. Plåstergubbe på bataljonsförbandsplats.

Som en något "snurrig" radar man och Karlskrona bor ryckte jag in på Ka 4 Göteborg , platsen heter kärringberget och jag skulle bli vad militärerna kallar radarman, nu vart jag bara där 7 veckor och blev sen skickad till Rosenholm Ka2 Karlskrona. Först till 1:batt och efter en tid till 4:batt ( robot), ja och självklart efter en tid skickad till Härnösand för slut övning och som jag minns så här nästan 30 år sedan att jag vaktade en totalt meningslös stolpe i en månad ? nä jag minns nästan bara lumpen som ett stort trams, där befälen vart  totalt inkompetenta! fast jovisst finns det roliga minnen också!!!

Vaktsoldat inom Flygvapnet, 1981. Låg inne knappt 12 månader och var, efter 3 månaders grundutbildning, placerad på radarstation "någonstans i södra Sverige". För de som undrar så ingick vaktsoldater i Bas 60 systemet. När Bas 90 infördes 1983 så utvecklades utbildningen vaktsoldat till flygbasjägare.

 http://sv.wikipedia.org/wiki/Bas_60

http://sv.wikipedia.org/wiki/Bas_90

Det jag minns bäst från min tid i lumpen var pennalism och kollektiv bestraffning. Och att man blev mer hårdhudad.

Tja, någon lump blev det inte för min del pga min njursjukdom. Har ju haft den sedan födseln så jag behövde inte ens mönstra. Det var liasom kört redan från början.

För min del gjorde jag vapenfri tjänst på Riksantikvarieämbetet, med huvuddelen av tjänstgöringen förlagd hos stadsarkeologerna på Kulturen i Lund … Med andra ord en ganska behaglig och synnerligen intressant tid, men inte precis någon källa till spännande lumparhistorier … 🤐

/Mattias

Jag gjorde lumpen på F21 som flygmek på J35 Draken 1981.

I3 1980-81 i trådgrp vilket innebar att man ranta runt i skogen och hängde upp telefonledningar eller kånka runt på en ra164 tror jag den hette.

#34 Kan det vara Ra 146?

Värnpliktig radarjaktledare F13G 1978. Vi var två i hela landet. Jag har fortfarande ingen aning om var den andre killen fanns…

#36 sektor O5 (LFC Puman i Bålsta) eller sektor S1 (LFC Kobran i Hästveda)? F16 respektive F13?

146 hette den nog stefan,ack ack minnet fadar iväg med åren,

Pansarskyttesoldat på 6:e komp P7 2004-2005 Jobbar som skyttesoldat (GSS/T) på 713:e lättskytte kompaniet idag.

Värnpliktig flygplanvapen-mekaniker på F17 i Kallinge runt -94, nu i hastigheten minns jag inte exakt när jag ryckte in. Hur som helst blev det 11 månader av att ladda Oerlikon akan med 30 mm explosiv ammunition, hänga sidewinder-robotar och sniffa flygfotogen. Ni som känner till automatkanonen vet att detta utspelade sig innan Sverige skaffade pyttesmå, flugliknande jaktplan och istället körde med  manliga grejor. Det var på den tiden när man, en vanlig sketen tisdag, kunde se kondens-strimmor och höra en RM8B braka till i luften. Med andra ord, jag klängde runt på JA37 Viggen.

04-05 låg jag inne som stridsledningsbefäl på F16/F20/Luftstridsskolan i Uppsala.

Stridsledningsbefäl är ju en flashig titel men inte så representativt för vad vi gjorde. En mindre imponerande benämning var Biträdande målföljningsledare eller BIM. Tjänsten gick ut på att från en luftförsvarscentral övervaka Sveriges luftrum.

Kaffekoppskrigare med andra ord :)

#39: Vad för fordon är det i bakgrunden på bilden?

CV9040B #42

#43: Stridsfordon 9040B, ok… jag lät lura mig av (den "skenbara") diametern på eldrörsmynningen, och på bildens "hoptryckta"(?) perspektiv i djupled… just svenska pansarfordon är jag inte så "hemma" på😐.

#44 bla Academy har gjort den i 1/35, trevligt med Svenska vagnar!

Ja jag funderar på att göra den #45 dock så e jag inte så hemma på att måla camo , speciellt inte M/90 mönster #44 Jag tror att eldrörsskyddet sitter på , kan vara därför att den ser konstig ut.

Enligt säker källa, Wartofta kompanis blogg, så körs cv9040b numera med bara grön färg, utan camo, precis som cv9040c. Gissar att även b-versionen fått barracuda-nät nu.

#46: vilken uppgift har eldrörskyddet?

Förhindra grenar , ekorrar och annat som finns i skogen att komma in och skada eldröret vid övning. Inte skarpskjutning då ;)

#49: Hmmm… på bilden av 9040-fordonet ovan ser det ju ut att sitta en ihålig kon av plåt?

Eldröret ser ut så , flamdämparen är formad som en kon. Eldrörsskyddet/mynningsskydd ser ut som ett plastlock

#47 vi körde med hel grönt i 10 månader 3v innan Armens Slutövning fick vi måla dom i M/90 1 månad senare mucka vi…

Fortsättning i del 2.