Hej Tunnan,

vad sorgligt och trist att höra. Jag beklagar verkligen sorgen. Skönt ändå kanske att du fick vara med henne på slutet. Ta hand om dig!

//Peter

Vet hur du känner dig. Morsan gick bort två somrar sedan. Hoppas att din mor hade lugna sista dagar. Det hade tyvärr inte min. :(

Tackska ni  har
Ja hon somnade in lugnt och utan plågor.
Men sen var hon neddroga av morfin också.
Hon hade canser i båda lungorna + i levern.
Hon hade en del smärta mot slutet men morfinet lugnade ner allt.

tråkigt att höra.

livet består av glädje och sorg, och när sorgen är som värst tänk då på glädjen du och din mor har fått uppleva under den tiden hon fanns hos dig.

ett citat som fått mig igenom många sorger här i livet, hoppas att det kan hjälpa dig med.

"All life is transitory, a dream. We all come together in the same place, at the end of time. If I don't see you again here, I will see you in a little while, in a place where no shadows fall."

Beklagar sorgen Tunnan. Det var verkligen tråkigt att höra.

Beklagar sorgen.

Det är aldrig positivt att mista nära och kära, ljuset i mörket är alla goda minnen som dyker upp när man minst anar det.

En händelse, en doft, ett ställe eller ett uttryck. Det är sådant som får mig att minnas de som gått i förväg.

Jag kan inte steka potatis utan att svärfar dyker upp i mina tankar, se en F1:a från Tamiya utan att tänka på barndomskamraten Mats eller Jonas som nästan ständigt är med mig när jag jobbar. De hade alldeles för bråttom att lämna jordelivet. Många blir de stunder när alla dessa människor lever vidare i mitt minne.

Ta god hand om dig!

Niclas

Beklagar verkligen Tunnan!

Så jobbigt och outhärdligt när ens förälldrar går bort. Ena dagen finns dom där, nästa….

Hoppas verkligen att du har någon att stötta dig emot just nu. Sänder mina varmaste tankar.

Jag beklagar sorgen, Tunnan.

Jag förlorade själv en nära vän i cancer för ett år sedan i februari. Det gick ganska fort, men jag hade förmånen att få vara med honom enda till slutet. Det är en vidrig sjukdom. Jag hatar den.

Världen blir tommare nu. Men vi får vara tacksamma för alla minnen och all glädje de som inte längre är ibland oss skänkt. Och innom oss lever de för alltid.

/Calle

Mycket tråkigt Tunnan, jag beklagar verkligen. Kom ihåg alla fina minnen som finns. Och ta hand om dig, vännen.

Jag vet precis hur du känner dej just nu, Tunnan. Min mor gick bort för 18 år sen i dagarna. Man tror man kan förbereda sej på det man vet kommer att hända men det går inte…. Jag kan trösta dej med att med tiden kommer de minnen du har kvar att vara de roliga och trevliga och mycket av det sorgliga bleknar bort så småningom. Det känns skönt att höra att du var med henne till slutet. Ta nu hand om dej min vän.

/Jens

Åhh vad snälla o goa ni är, kunde jag just nu så skulle jag krama om er allihop.
Tack för era omtankar…det värmer ska ni veta

Beklagar sorgen Tunnan.

Hej Janne,

Ledsamt att höra att mamma din gått bort. Förstår att du har det tungt nu.    Jag förlorade också min mamma för lite över 4 månader sedan i samma sjukdom. Det var inte alltid så lätt, då många känslor kom över en. Men jag var väldigt glad över att ha syskon och min fru Helena som man kunde prata och dela sorgen med.

En tröst att mamma din fick ha Dig vid sin sida i slutet och du fick vara vid hennes.

Med tiden så lindras sorgen och saknaden men alla minnen består.

Ta väl hand om dig "Tunnan" så hoppas jag att vi träffas framöver!

mvh / Janne

Beklagar verkligen sorgen. Lungcancer är en vidrig sjukdom. Min far gick bort för ett år  sen i den åkomman. Man kvävs till döds helt enkelt. VIDRIGT.

Hur är det själv? Du var dålig över julen.

Tack för era omtankar, det värmer.
Ja det är verkligen en vidrig sjukdom, den drar fram som en buldooser och dödar människor.
Nu har dom ju forskat så mycke i denna sjukdomen men dom kommer int så mycke längre nu tycker jag.
Är det kanske jag som tycker så i min förtvivlan?

Beklagar sorgen Tunnan.

Varmaste tankar till dig!

Hur djävligt det än är så måste livet gå vidare. Jag saknar min pappa precis som min dotter kommer att göra när jag dör. Det är hårda ord i denna stund av sorg. Någon har sagt att tiden läker alla sorger. Han eller hon har nog rätt. Min far och jag har försonats postumts (ursäkta stavningen).Det var inte helt perfekt.

Ja de var oehört tråkigt Tunnan..
Men är det något så finns jag där om du behöver hjälp..
Just nu är det lite för mycket i vår släkt…

Tack ska ni ha mina vänner

#15 Jo det har varit rätt lugnt i höst och vinter, men nu börjar ureat öka på igen och jag samlar på mig vätska i fötterna och benen.
Får väl se hur det slutar.

Känner verkligen med dig Tunnan, minns när min mor gick bort. Livet blir inte densamma efter det, att far gick bort ungefär en månad tidigare gjorde ju inte saken lättare precis

Nä det måste har varit fruktansvärt svårt för dig förstår jag.
Ja man får hoppas att far lever ett tag till
Först gick hans bror bort i förra vecka sen nor hans fru /min mor.
Vi stöttar honom så gott vi kan.

I Fredags den 22e så följde vi morsan till sin sista vila.
Det var en fin begravning med mycke blommor, det tyder på att hon var väldigt omtykt.
Mamma gnällde aldrig över sin sjukdom eller på något annat.
Kunde och orkade hon så stälde hon upp och hjälpte till.
Jag vad med och bar kistan, det var en ganska lätt börda men ändå det tyngsta jag burit i mitt liv.

Tack Henke för bärhjälpen.🌺

Det låter bra det Tunnan. På något sätt brukar det vara ganska skönt när jordfästningen är över. Då kan man liksom pusta ut lite samtidigt som man har fått en plats att besöka.

Ha det bäst!