Ett bevis som något för att moderna bilar inte går att meka själv. Nu får man ge ut låtsasreparationshandböcker till Spitfire och Tiger mm

Kul grej! Skulle säkert kunna vara bra att ha oavsett om man skulle ramla över en Tiger, eller bygger en modell.

Haynes verkstadshandböcker har haft en dramatisk kvalitetssänkning på senare år. Jag har de flesta Saab-böcker som getts ut av dem och man ser en tydlig trend att mer och mer i böckerna handlar om allmänna tips för rookies som aldrig hållt i en blocknyckel förut. Jag störs kraftigt av att de avsnitt om exempelvis växellådor som förr fanns med nu har utgått för "det är svårt med växellådor och det skall man lämna till verkstäder…." Det hela kan bero på att den bredare publik som fanns förr och som inte backade för större jobb helt enkelt inte finns i dag. De mer orädda mekarna hittar info på annat håll i stället.

Man har en ambition att skicka med "kopplingsschemor" också vilket är obegripligt för mej då man utelämnar kabelfärger och nummer på anslutningar vilket gör dem i princip värdelösa. Jag har jämfört med fabriksschemor och för det mesta är det ren gallimatias som presenteras. De här sakerna har jag påpekat för Haynes men de rycker på axlarna.

Dagens bilar är inte mer svårskruvade än gårdagens då man har möjlighet att gå in i datorerna för att hämta data även som amatör men det som gör det lite jobbigt är att allt sitter med snäppfästen som är svåra att demontera utan att förstöra dem.

Gubbgrinig? Ja, men stolt…

Det är kanske som min granne sa för några år sedan innan EU mopparna slog igenom. Jag stod ute och mekade när han kom förbi och frågade om jag hade haft moppe som ung. Han sa att ungdomarna nu inte hade moppe att meka när dom var yngre och därför inte kunde meka bilar senare. Under många år såg man inte många moppar i Stockholm så teorin är sund. Min lillebror tillhör den moppelösa generationen men han hängde alltid med mig när familjens bilar skulle fixas så han är riktigt bra på meka men jag tror inte någon av hans kompisar kan. Datorerna i bilarna har också förstört det. Det är inte allemans kunskap att tanka ut informationen ur dom. Ibland undrar jag om ens verkstäderna förstår informationen dom tankat ut. Det blir mer och mer skrot under huven så det går knappt att komma åt nånting. Nåja. Den ena kärran är ju lättmeckad i allafall.

Vilken pärla! Har en själv en 900i 16v -88, jubileum. Hade även en 99L -75 men den sålde jag för ett par månader sen. Underbart märke!

Jo den är trevlig. En polarvit '74a.  Nyrenoverad motor och det mesta nytt i framvagnen. Bussningar o sånt ska väl bytas i bakvagnen i sommar sen är den nästan som ny.

Min första bil far en SAAB 99LE. En polarvit '74a den också. Hade den i 18år.

Vi var några stycken som körde 99:or när vi gick på högskolan.

Kompisarna hade varsin 74:a.
En silver EMS och en veronagrön LE med 42000 mil på mätaren.

Lite avundsjuk var man. Ljudet på D-jetronic på full acceleration är något speciellt och det hade ju inte jag…

Jag fich hålla tillgodo med en 72:a ursprungligen med Triumphmotor.
Lyxigt värre, men mitt innertak var av den gamla sorten som inte ramlade ned.
Hängdigsjälvremmarna byttes givetvis ut mot rullbälten

Trajan åkte ut ganska omgående och en välbalanserad 2.0 från en 79:a (orkade med 6500rpm) med 76:ans dubbelförgasare hamnade där istället.

Lägsta utväxlingen 28.5 km/h /1000rpm och den gick nästan hela vägen upp till max. Då stod hastighetsmätaren rakt ned.

Liten ratt, EMS-styrutväxling och 175/70 gjorde att man slapp låna ut bilen till fadern som tyckte den var något tungstyrd.

Såldes till en kille som envisades att starta på 2:an hela tiden.
Förstod varför då han visade sin egen bil, en 3-växlad Valiant.