Det stämmer! Jag har hört det på annat håll också. Allt sådant här skapande har en terapeutisk inverkan på oss människor. Det är ju många som t ex får rådet att sysselsätta sig med målning, så varför inte lobba för att tipsa om modellbygge också?!

Det är säkert en bra idé. För mig funkar hästarna på samma sätt, så detta med att ha en hobby är viktigt.

Hoppas att allt snart känns roligare för dig igen :)

Ja, själva byggandet kan nog ha terapeutisk verkan, men man ska nog akta sig så modellköpandet inte blir en form av tröstköp!

Jag hoppas också att saker å ting ordnar upp sig.

Azgaron

Ja att ha en bra hobby är viktig..

Hoppas att allt blir bra igen Starhawk..

SJälv började jag med modellbygge efter att jag varit på BUP-akuten. Där fick jag gå till en arbetsterapeut, som hade modeller man kunde få bygga. 

Så ja, man kan nog ordinera modellbygge istället för lyckopiller, vilket jag får. Och så får jag litium men det är för att jag är Bipolär (manodeprissiv)

Hoppas att du kan koppla av med modellerna ,det är bra att byta tankebanor i bland starhawk. Det är ochså bra om du har någon att venilera dina bekymer med ,ett gott stöd är viktigt när det knasar sig ibland ,tveka inte att be om hjälp om du behöver det !

kent

Nej att har nått att sysselsätta sig med är oehört viktigt.
Har varit sjukskriven i halva vintern här nu pga sjukdommar, det är inflammationer, diskbrock, virus och annat djävulskap som härjar hela tiden.
Så det är en ren lycka att får komma till hobbybordet och sätta sig ned och skapa nått med sina egna händer.
Om jag inte hade haft detta här så vet jag inte vad jag gjort.

Så Starhawk…sätt dig vid byggbordet igen så mår du säkert lite bättre sedan.
Hoppas verkligen att du ska får känna dig bättre snarast möjligt.

Usch ja Calle951, det verkar ju inte vara nått skojigt det du drabbats av.
Men det vara en bra Terapeut som ordinerade dig modellbygget.
Hoppas du får mår lite bättre nu.
Och som giga sa, tveka inte att be om hjälp, och är det nått vi här på forumet kan hjälpa dig med så tveka inte, utan hör av dig.
Mår väl

/Tunnan

Helt rätt starhawk! för egen del är modellbygge och hojkörning en sätt att stänga av hjärnan från alla måsten och skyldigheter.

"Spring inte fortare än din ängel kan flyga"

För egen del är det ett måste att få sitta ned och greja med styrenet, det rensar ur skallen från vardagens bekymmer. Fast om man är riktigt nere så är det svårt att komma till skott.

Har haft perioder i livet när inte ens byggande varit kul, fast vid TV'n eller slösurfande blev det mest då.

Hoppas du kommer upp dig på humör och må-brastegen, det är inget vidare när bekymmren hotar att rasa över en som ett korthus.

Niclas

#0 tråkigt att du har det jobbigt nu Starhawk.  jag tror också på det du skriver om att byggandet piggar upp..framförallt för att jag tror på att vi människor mår bra av att få göra saker vi tycker är roligt och samtidigt att vi får känna oss tillfreds när vi gör något som vi lyckas med, som i ditt fall modellhobby..och har du inte lust att bygga så har du ju forumet här med alla vänliga byggare och fina byggen som låter dig vara kreativ i "tanken" vilket nog är minst lika viktigt som byggandet i sig..

hoppas du är tillbaka vid ditt byggbord snart igen.

Patrick

Ja, jag är helt övertygad om att detta medmodellbygge, liksom egentligen all skapande form av verksamhet, tillhör våra prmära behov och är helt nödvändigt för välbefinnandet. Det ligger liksom i oss det där att skapa något (såsom övertygad om Guds existens kan man väl uttrycka det så, att det är en del av den Store Skaparens egenskaper som han s.a.s har programmerat in i varje människa). Sedan kan det ju ta sig en mängd vitt skilda uttryck; bilmekande, matlagning, virkning, måla, skriva…eller bygga modeller! Min fru lider periodvis av depressioner, men det har blivit alltmera sällan med åren lyckligt nog. Hennes "säkerhetsventil" är tex att skulptera i lera och sjunga. Men livet är ju understundom tyngre att leva än annars (inte minst i dessa omänskligt prestationsinriktade tider) -men en kreativ hobby hjälper en att "hänga kvar" och ta sig igenom djupgravarna.

Hang On, Starhawk! Mvh Pontus

Tack för ert stöd! Jag ska väl förklara, far har avlidit och mor är dement, och alla grejor som skall fixas runt detta faller på mig, ibland känns det riktigt tungt, som igår, nu känns det lite bättre, har fått lite hjälp från släkten, men det är fortfarande en hel del som skall ordnas

Bra skrivet Pontus.

Ja jag förstår att du har det jobbigt med detta tunga ansvar som du har, jag har själv en kompis som sitter i samma sits och han ringer varje dag och vill prata för han tycker det lättar.
Och jag har sagt det till honom att det är helt ok att han ringer.
Jag tycker bara att det är roligt att kunna hjälpa någon på mitt lilla vis, genom att bara lyssna.
Och även han bygger modeller och tycker det ger honom en hel del.

#12. Jag känner med dig Starhawk! Jag har själv varit med om en liknande situation för några år sedan. Man känner sig väldigt ensam då, men på något vis så brukar hjälpen komma från det mest oväntat håll!