Jules Vernes Nautilus 1871
JULES VERNES NAUTILUS 1871- en möjligt realistisk rekonstruktionsmodell
De flesta av oss modell -och tekniknördar av lite äldre generationer har väl läst Jules Verne :-) . En av hans mest ikoniska skapelser var naturligtvis En Världsomsegling Under Havet och Nautilus. Idèn till ubåten kom ut först i Magasin d'éducation et de récréation 1869 (Vingt Mille Lieues sous Les Mers) och i en reviderad bok 1870 med 111 etsningar av A. de Neuville och E. Riou. Verne var i mycket före sin tid och man har – med modifikationer – idag väl kunnat bygga en fungerande farkost utifrån hans originalideér även om den skulle kosta gigantiska belopp. Han var inspirerad av en av de första fungerade ubåtarna “Plongeur” 1863-1872, och av CSS Hunley 1863-1864 och Winans “cigarr” skepp (ytfartyg) 1858-1866. Det finns idag 100-tals “efterrekonstruktioner”, de flesta mer eller mindre överdrivet fantasifulla, och internet är fulla av dem. Verne var ingen mariningenjör men hade ett sunt sinne för teknik även om det finns felaktigheter. Den värsta blundern i mitt tycke gjorde Goff till Disneyfilmen 1954 där Nautilus tyvärr är Disneyifierad och har blivit en “sann” internetskapelse med många efterföljare på nätet. Goff ville ha en mer organisk och skrämmande steampunkvariant (och snygg är den) men som ubåt betraktad var den omöjlig med sina utskott som skulle ha orsakat svår vattenturbulens och vattenmotstånd, desutom driven med kärnkraft och det hade absolut inte Verne kunnat förutse. Som vanligt vid allt modellbygge, gå till originalkällorna. Det finns flera biofilmer, en del tecknade, men ingen ger Vernes Nautilus rättvisa. Ubåten var beskriven som 70 m lång med dia 8 m. vilket inte alls stämmer med illustrationerna eller originaltexten. Om man följer illustrationerna med kritiska ögon är angivna översatta siffror fel eller omgjorda av förläggarna/översättarna till de olika engelska bokutgåvorna liksom de olika måttenheterna och Verne var inte alls nöjd (dessa upplagor blev sedan mall för alla andra utgivningar). Dessutom saknas flera betydande delar av beskrivande text från originalutgåvan som en fransk vän påpekar (han äger en 1:a utgåva och förstår obehindrat 1800-tals franska). Då Vernes ritning inte längre finns bevarad (den fanns på Nationalbiblioteket i Paris) måste det i alla fall bli en gissning, liksom för tonnaget. Många av inredningsbilderna säger dock emot sig själva. Visserligen var illustratörerna vän med Verne men det förekom en hel del konfrontationer angående illustrationernas utseende. En bild visar faktiskt en “ritning” på Nautilus och med bildförstärkningsprogram får man fram en hyfsad översiktsbild som ialla fall stämmer bättre med Vernes egna ideer än alla “internetexperter”. Man kan inte överföra vår tids teknik till en period som var för 150 år sedan utan måste se det som en Viktoriansk visionär skulle göra med dåtidens tekniska vetenskap. 05: visar originalbilden obearbetad. Bara biblioteket med 12000 inbundna Viktorianska konst -och vetenskapliga volymer (det är ju inte pocketböcker precis) är med beräknad hjälp från Kungl. Bibl. och Riksarkivet minst 15 m långt, dessutom med 2st 5-sits soffor och framför ligger en lika långt “museumsalong” med orgel etc; Viktorianska möbler tar plats och Nautilus är komfortabel och inte byggd som en ubåt från WW2). Förskeppet hade minst 3 hytter, karnske 4, förråd, sedan salongen med sitt museum och observationsfönster, biblioteket, kabyss med förråd, mäss med kojer för >20 man (här delade man inte bädd som på senare ubåtar), 2 dusch/VC, pumprum, luftsluss, batterirum, generatorrum, tekniskt förråd, verkstad, korridorer, maskinrum, skott, mm är det mycket lågt räknat med 90 m, troligen >120 m. Dessutom har Nautilus midskepps 2 däck, det övre med plats för den infällbara strålkastaren, förlig lucka, styrhytt, manöverrum, karthytt, midskepps lucka, rum till den infällda skeppsbåten och rum för den aktra strålkastaren vilket inte heller gör 8 m diameter trovärdigt.
Jag är ingen vän av resin eller plastmodeller och har valt att svarva ut skrovet från massiv mässing-en tung modell…. Det blir naturligtvis min egen tolkning trots allt och en del eftergifter har jag gjort men jag anser att modellen i alla fall följer originaldesignen i sådant måtto att den blir trovärdig Verne och hans tid. En hel del detaljer saknas i originalbilderna (många är “skissartade”) bla ventilerna för att ta in vatten i ballasttankarna och utblåsen och när styrhytten är uppfälld (den kunde liksom strålkastarhusen och plattformsräcket fällas in i skrovet) är den alldeles för liten. En hel del information gick tyvärr förlorad vid översättningarna av texten från Vingt Mille Lieues sous Les Mers. Skrovet är slätt, inte försett med plåtar som liknar drak -eller fiskfjäll och nitarna är infällda. En mycket välgjord och rolig sammanfattning av de olika tossiga Nautilus ideerna och drömmarna finns här, väl värd att se; https://www.vernianera.com/Nautilus/Catalog/
Skalan för min ritning/modell är 1:240. Skrovet gör jag i 2 delar. Om man följer det matematiska förhållandet mellan diameter och längd kan man inte acceptera den totala storleken till 70/8 m när man räknar på de olika beskrivna rummen med längd/höjd, korridorer och det dubbla skrovet som innehöll ballasttankar, lufttankar, elpumpar, en mängd med rör och kablar etc. Jag har därför förlängt skrovet till 90 m som ligger inom ramen för vad Nautilus kunnat vara men som sagt mycket är lågt räknat och jag påstår inte att min modell är sann Verne, bara mer möjlig.
Det är nästan 15 år sedan jag började att studera/rita på Nautilus så det är hög tid att starta bygget……Det blir karnske en fungerande RC modell också.
01: Franska Plongeur NMMG. 02: Ett av Winans 4 skepp på stapelbädden, NMMG. 03: En Winan inför sjösättningen, de var ytvattensfartyg och kunde inte dyka, NMMG, skeppen rullade helt vansinnigt – då fanns inga tillräckliga stabiliseringssystem och skeppen skrotades efter en kort tid . 04-05: Disneyfierad men läcker fejk och totalt knäpp Harper Goff, UYT. 06: Originalbild obearbetad ur 1:a bokupplagan. 07-08: Humpries gummiband modell 1987 som kunde dyka. 09: Utkast till ritning. 10: Uppsättning i svarven.
Spännande och gedigen forskning bakom det här projektet.
Kul att följa från ax till limpa.
/Niclas
Hej o tack för de orden.
Kommer mer snart. Har börjat svarva idag……
K
11: Grovsvarvning av akterskeppet. 12-13: Däcksplattformen inpassad med sina utblåsventiler på de 2 skrovdelarna. En del internet “rekonstruktörer” envisas med att sätta in en överliggande ramm. Det finns inga belägg för den och Verne var en praktisk man som skulle inse att en sådan konstruktion skulle vara hindrande för att inte säga katastrofal vid en kollision mot ett ytfartyg med 2 angreppspunkter och en försvagning av den övre delen av ubåten. Dessutom skriver Verne att det på rammade fartyg fanns ETT ca 2 m triangelformat hål : 14, och att det satt långt ner på offrens skrov. Egentligen är historien om Nemo och Nautilus mycket mörkare än vad som framgår i senare upplagor, en del förläggare förvandlade boken till en barnbok vilket den absolut inte är. Nemo är en tragisk rebell likväl en vetenskapsman, hans liv handlar mycket om hämd mot kolonialmakterna, speciellt England som härjade i Indien, och inte bara om upptäcksfärder. Nemo var ju en Indisk prins som tvingades se sina barn och hustru torteras till döds men själv lyckades fly och med sin gömda förmögenhet byggde Nautilus inne i en ihålig vulkanö tillsammans med andra upprorsmän av skiftande nationaliteter (inte byggd som i Disneyfilmens öppna caldera, ön dyker upp i den senare boken “L'Île mystérieuse 1875, också den hafsigt översatt/ändrad från originalet).
För att motverka rullning och vridkrafter från den stora propellern måste Nautilus haft kraftiga och långa djuproder och de tycks ha varit placerade ungefär midskepps vilket är logiskt. Sidorodret var bakom propellern och inget tyder på att det fanns ett på ovansidan, trots bilden :06, det är troligt att arrangemanget var lika det som fanns på Winan skeppen. 15: Skrovets infästningar borrade, djuproder och sidoroder insatta. Djuprodren kan fällas upp på modellen vilket de troligen kunde vid färd i packis för att inte skadas även om Verne inte nämner något om det. Storleken på däcket och hela ubåten varierar med bilderna; från att likna en minivariant upp till fregattstorlek, nålliknande eller trubbig. Här är inkonsekventa illustrationer av skrovet från originalutgåvan. Utsnitt. Var karnske inte så bra att ha 2 konstnärer med olika uppfattningar….. :16-20. Det är lätt att förstå att Verne var frustrerad och ibland arg men förläggaren hade sista ordet.
Däckets detaljer är svåra att få ordning på då bilderna också är mycket motsägesfulla. I alla fall är styrhytten alldeles för liten ens för en pyssling och plattformen har olika höjd liksom skeppsbåten på bilderna. Den var infälld och man kan anta att luckan/luckorna över den var helt täta, annars skulle det uppstå svår turbulens och inte vara möjligt att låta båten stiga upp till ytan när Nautilus var i undervattensläge. Den aktra strålkastaren måste ha varit vridbar, annars skulle den lysa rakt in i styrhytten och den var mycket kraftig. Jag tror inte den var högre än styrhytten då den också skulle öka vattenmotståndet och turbulens vilket Verne väl kände till. 21: svarvade luckor, 22: Däcket. Plattformsräcket var ockå infällt eller vikt ner mot däcket då det inte användes. 23; styrhytten svarvad, fräst och primad. , :24-27 Bild utsnitt som visar olika ideer om styrhytten .
Propellern är ett annat problem. Det finns inga direkta bilder på den. Det omtalas att den stack upp ur vattnet när Nautilus låg på ytan så den hade en stor diameter på ca 6 m. John Ericsson designade sina “skrufar” redan på 1830-talet men den marina propellern var känd redan 1775.Vid ångbåtstiden under sent 1800-tal var de fyrbladiga. Nautilus var god för hastigheter som skulle överträffa ubåtar idag (Shang klassen gör 30 knop, Yasen-M ca 35, Seawolf ca 35, Akula 35 och snabbast K-162 med nästan 45 knop). Detta skulle svårligen fungera med en 4-bladig propeller. Visste Verne det ? Inte omöjligt för det fanns faktiskt propellrar med 5 blad även om de knappt användes. Som alla maskinnördar vet har en 4-blad mycket högt vridmoment och är som mest effektiv vid lägre varv som i en ångmaskin. Senare ångturbiner och dieslar med höga varvtal använder mindre propellrar och med 3 eller 5/6 blad. Moderna ubåtar har stora propellrar med 5 till 8 blad för att minska varvtalen och därmed ljudet. Det fanns det ingen kunskap om under senviktoriansk tid så det lutar åt en stor karnske “skedformad” 4-blad även om Verne väl misstänkte att en elmotor kunde ha mycket högre varvtal än en ångmaskin och ångturbinerna kom ju först 1884. :28-29 min egen tolkning och bygge av en propeller som är betydligt större än “påtalade” 6 m. Den var svår att tillverka, utan delningsskiva och fräs hade den varit ett misslyckande, 9 delar.
Målning av mässingsmodeller finns det många beskrivningar av på nätet och vad som är bäst finns det oändliga diskussioner om. Det viktigaste som alla är överens om är förbehandlingen så att primer/färg fäster och inte flagnar av. Jag tvättade modellen med het tvållösning och använde sedan
24% ättikssprit några timmar och sedan en noggrann tvättning igen. Tamayas “fine surface primer” :30, som får härda en vecka innan jag målar med en svartgrå nyans, också Tamaya, :31. Modelljärnvägsfolket är duktiga på att måla mässingslok, där finns information att hämta.
- Redigerat 2025-10-26 21:40 av Knifr
Fantastiskt hantverk, speciellt propellern som ju är ett smycke i sig!
/Niclas
Tack för det Niclas ! Ja, propellern var det svåraste att tillverka. Det finns ju i och för sig färdiga att köpa ( i fel skalor….) men dels har jag köpt in för många år sedan en del mässingsprofiler från ett konkurslager som är guld värt - mässing är nästan dyrare än silver idag, och jag lider av "kan själv" syndromet :-) och maskiner har jag. Medan jag väntar på att primern ska härda har jag börjat på ett nytt project efter att ha felnavigerat i svart lägenhet och nästan snavat på d:o
kolsvart hund; en fyr som blir en nattlampa. Visar det när jag startat……..
Modellen målad i svart/smoke och försiktigt “vädrad” Återstog att fästa och sätta in “glas” i styrhytten och observationsfönstren (inte ovala utan runda som kunde motstå vattentrycket bättre) och montera propellern. Modellen är så tung att den får ligga lös på sin bädd. Den enda egentliga kritik jag har emot Nautilus är att Verne var snål med lufttankarna, luften räckte enligt boken “bara ett par veckor” vilket låter lite med tanke på vilka andra resurser ubåten skulle ha. Exakt hur Verne tänkte sig Nautilus får vi aldrig veta då ritningen är förlorad så det finns faktiskt utrymme för olika “tolkningar”. Konstnärerna till boken kan dock inte ha varit maritimt kunniga. Styrhytten var naturligtvis inte så tom som i den sista bilden :27, där måste ha funnits nakterhus, instrument för djup, horisontell avvägning, vattentryck, olika elektriska instrument för motor, batterier, axelvarvtal, belysning, lufttryck, barlasttankar mm. Dock anser jag att man ska följa de Viktorianska ideerna/designen som Verne tillämpade och inte lägga ord i hans mun. De mer fantasifulla modellförslagen är fnoskiga, roliga och intressanta men man ska inte kalla dem för “Vernes Nautilus” utan bara att de är “inspirerade” av hans ideer, inte försök till rekonstruktioner – man får i slutändan också inte glömma bort att Nautilus faktiskt är fiktiv och en Viktoriansk dröm. Kunde Nautilus dyka så djupt eller vara så snabb som beskrivet ? Nej, det var Vernes dröm. Man kan se boken som en av de första SciFi romanerna och en föregångare till Steampunk. Ubåten är ett av mina roligaste projekt och innebar många timmars litteraturstudier såväl som praktiskt byggande, den färdiga modellen :31-34. Nu får den vila några månader innan matt skyddslack läggs på.
Slutligen exempel på inrednings-illustrationer som motsäger sig själva. Alla bilderna beskärda och från originalutgåvan, :36-40. Insidan är större än utsidan (månne som dr Who:s Tardis???).
Verkligen härligt bygge…😃👍
Visst läste man en hel del Jules Vernes romaner under ungdomsåren också…☺️
Mvh / Janne
Starta ny diskussion