Jag är helt slutkörd i kroppen efter den här arbetsveckan, då det har varit månadsslut (=bokföringsslut=ofantligt mycket att göra!) på jobbet samt en hel del arbete med vardagsrumsmöblemang ända till klockan tio på kvällen måndag till torsdag, så kanske jag äntligen orkar påbörja förarkabinerna imorgon bitti.

Jag börjar med min Kuban.

Vid en jämförelse mellan instruktionshäftet till Hasegawa resp. Tamiya så framgår det att Tamiya-modellen (föga förvånande) är mycket mer detaljerad, byggsatsen likaså.

Men båda flygkropparna ser fint gjutna ut tycker jag, likaså de andra gjutdetaljerna.

Men lösningen som Hasegawa har valt för landningsställsluckorna känns krånglig. De är ihopgjutna och måste skäras isär innan det går att ha landningsstället nere.

Samtliga färger, bortsett från gulgrönt och USAAF Ghost Grey på burk (båda ska inhandlas idag), är på plats i alla fall. Och i det annars jättefint tryckta dekalarket med massor med syd- och latinamerikanska "Jugs" så har jag tyvärr sett minst en spricka. Så det blir nog att pensla på lite dekalvätska så att de som jag ska använda till min Kuban inte spricker, för jag har inga som helst andra att använda som reserv(!).

Och även om just det här flygplanet enligt dekalarkets jättefina informationsblad inte bar några som helst personliga markeringar så funderar jag på att lägga till den lilla texten "Cigarra", som också finns som dekal.

Härnäst följer min Jänkare…

Och min Jänkare har en jättefin förarkabininredning jämfört med Hasegawa-byggsatsen, vilket faktiskt har gjort mig lite grann besviken och ångerfull över att jag inte också satsade på en "Bubbletop"-Tamiya. Men nu är byggsatserna köpta och jag vill helst av allt inte ha fler i hobbyrummet än nödvändigt.

Tamiya har enligt mitt tycke valt en mycket krånglig lösning för propellern, som jag kommer att ersätta med en ur restlådan.

Även lösningen för de karaktäristiskt utstickande halvtum-kulsprutorna känns lite krånglig. Istället för att ha alla fyra färdiggjutna i ett enda stycke så måste jag limma fast de två längsta separat…

Men å andra sidan så har Tamiya en förstaklassig byggbeskrivning, bl.a. med de olika lastalternativen beroende på om den flög som jakteskort eller jaktbombare. Just det här ska bli ett jakteskortflygplan.

Förhoppningsvis så har jag energi nog att åtminstone påbörja bygget imorgon bitti, då jag brukar vakna senaste klockan 6 på morgonen även på helgerna.

Vänligen, Morgan // Ilmavoimat

Pauser det här bygget tills vidare.

Hasegawa-byggsatsen skiljer sig helt enkelt alltför mycket kvalitetsmässigt gentemot Tamiyas motsvarighet och därför avvaktar jag tills tills dess att en "Bubbletop" ifrån Tamiya finns på plats. Samtidigt så beställer jag en passande målningsmask för huven.

Hasegawa-"Bubbletop"-byggsatsen får helt enkelt bli en träningsmodell för målningssyften.

Vänligen, Morgan // Ilmavoimat

En "Bubbletop"-Tamiya är beställd och borde komma nästa vecka, och då kan också dubbelbygget fortsätta.

Men igår kväll så limmade jag ihop "Bubbletop"-Hasegawan som hastigast bara för att komma igång igen efter två veckors uppehåll samt för nyfikenhets skull. Just den här är tänkt att vara en storleksjämförelsemodell när jag nästa år gör mina allra första försök att bygga moderna jetplan!

"The Jug" var ju trots allt det största och tyngsta (nästan 9 ton maximal startvikt!) enmotoriga jaktflygplanet under VK2.

Och efter att modellen hade limmats ihop så var jag mycket glad över att ha tagit beslutet att beställa en till Tamiya. Utrymmet för landningsstället under vingarna var mycket dåligt detaljerat och så ser helt enkelt inte Hasegawa-modellen massiv nog ut när den står på backen. Landningsstället ska ju tyngas ner av de massiva tonnen flygplan, men det gör det inte.

Men jag behåller de tyngre bomberna samt pilotfiguren ifrån denna byggsats ifall de kommer till användning i en av de båda Tamiya-modellerna.

Till sist kunde jag inte låta bli att ta två bilder som visar storleksskillnaden mellan det tyska Bf 109G-6 och P-47D. Jänkaren är mycket större än sin motståndare! Så som det främsta "Jug"-ässet, Francis "Gabby" S. Gabreski (28 nedskjutningar VK2 plus 6,5 under Koreakriget) uttryckte det:

"En enda välriktad eldskur ifrån en P-47 var nog för att antingen skjuta ner en motståndare eller skada honom mycket allvarligt."

De åtta 12,7 mm-kulsprutorna kunde pumpa ut mycket mer bly under tre sekunder än Messerschmitt-planets två 13 mm-kulsprutor samt dess 20 mm-automatkanon, som sköt genom propellernavet.

Kanske detta styrkeförhållande ändrades lite mer till Bf 109:ans favör när K-modellen introducerades och den kraftfulla 30 mm-kanonen blev standard, men det tyska flygplanet förblev mycket mer känsligt för stridsskador än den massiva P-47, som därigenom sannolikt räddade livet på otaliga amerikanska jaktpiloter, samtidigt som Bf 109 var mycket svårfluget för många nybörjarpiloter.

Ursäkta, det där var bara flygnörden inom mig som kom till uttryck!

Vänligen, Morgan // Ilmavoimat

Då har jag äntligen fått min Tamiya-"Bubbletop", och visst är det en enorm skillnad i detaljnivå!

Först ska jag bygga klart jänkaren - "Razorback"-planet - och först därefter påbörjar jag "Bubbletop"-planet, som jag just nu är 90% säker ska bli en kubansk flygmaskin.

Det kan också bli en mexikansk, då dessa tjänstgjorde tillsammans med USAAF i PTO.

Jag har har helt enkelt ännu inte bestämt mig!

Återigen så kunde jag inte hejda mig med att ta en till jämförelsebild vad storleken på en "Jug" beträffar.

Till höger så finns "Peashooter", det troligtvis allra minsta jaktflygplanet, som någonsin var i tjänst under VK2 och som faktiskt lyckades skjuta ner några A6M Zero.

På vänstersidan har vi "Bubbltop"-flygmaskinen ifrån Hasegawa!!!

Det har av förklarliga skäl uppstått "problem" med att återigen få plats med nio jaktflygplan på jakthyllan, men jag har kommit fram till att en I-16 är liten nog för att kunna ta den nionde och sista ytan i beslag samt även få plats.

Imorgon återupptar jag bygget av "Razorback"-planet. En uppdatering borde följa om ett par veckor.

Vänligen, Morgan // Ilmavoimat

#5: Godis!

Det är en ren fröjd att bygga en Tamiya-byggsats! Allt faller liksom ihop av sig självt och är välplanerat samt logiskt upplagt i bygginstruktionen.

Framför allt så gillar jag att förarkabinen är välplanerad på så vis att limfogarna kan sättas på utsidan så att inga detaljer på insidan förstörs. Samma sak när roderpedalerna och vapensiktet ska limmas fast på instrumentbrädan, där de sticks in på baksidan och kan fästas permanent på plats med ett par droppar superlim.

Imorgon så blir det sannolikt vingarna och stabilisatorerna som jag kommer att fokusera på och sist av allt blir motorkåpan med motor och propeller samt landningsställsbenen och sporrhjulet.

Dekalerna till instrumentbrädan var lätta att få på plats och sjönk in i plastdelen jättebra med hjälp av Mikro Set och Mikro Sol samt en bit fuktad hushållspapper. Det var bara dekalen till säkerhetsbältet som gav mig lite problem, men det kom på plats i alla fall, det är huvudsaken.

Vänligen, Morgan // Ilmavoimat

#7: Skoj, bältena blev riktigt bra!

Förhoppningsvis så hinner jag få klart motorn och motorhuven idag, det är i alla fall påbörjat.

Jag blev mycket positivt överraskad av Tamiya-byggsatsen då jag såg att positionsljusen vid vingspetsarna redan var inkluderade! Det enda jag behöver göra är att borra två små hål och sedan måla dessa invändigt för att imitera två glödlampor.

Det här är en mycket lättbyggd byggsats. Efter ungefär 6 timmars arbete så har det kommit så här långt.

Jag ser redan fram emot att bygga ihop "Bubbletop"-Tamiyan!

Vänligen, Morgan // Ilmavoimat

Motorn och motorkåpan är båda två ihoplimmade och på plats.

Tyvärr så syns inte så mycket av motorn när allt sitter ihop. Luftintaget under motorn, som förmodligen gick till någon form av turboladdare för bättre prestanda på hög höjd, höll på att målas i fel färg.

Det stod AS-7, alltså Neutral Grey USAAF, men jag läste XF-7, alltså matt röd!

Men det gick att åtgärda på ett snyggt sätt som tur var.

Nästa helg tar jag tag i resten, och målet är att då åtminstone få flygplanet helt klart för maskering och spraymålning.

Vänligen, Morgan // Ilmavoimat

I princip så är allt klart för maskering och spraymålning nu, återstår bara några få saker att spackla lite lätt osv., men det är inget som tar jättemycket tid i anspråk.

Jag valde att ta den platta 150 gallon-fälltanken ifrån "Bubbletop"-Tamiyan och använda till min "Razorback". Tanken är att den ska hänga i fästet flygkroppen.

Pilotens backspegel för att kunna se i den döda vinkeln har jag modifierat med en liten bit aluminiumtejp, vilket fungerade jättebra. Även positionsljusen i vingspetsarna har jag modifierat med hjälp av en fingerborr och lite färg.

Nu är det bara att täcka för de områden som inte ska målas med bomullstussar, maskera med tejp och spraya loss.

Vänligen, Morgan // Ilmavoimat

Helgen har gått över förväntan!

Det var ett riktigt krävande pilljobb med maskeringen, men det slutresultatet blev jättebra. Flygplanet är till 95% spraymålat på utsidan och det var bara på ett par ställen som jag var tvungen att måla på lite grann med penseln.

Det här flygplanet kommer att tillhöra 69th Fighter Squadron ur 58th Fighter Group, som flög under 5th Air Force i PTO. Och även om det säkerligen inte är helt enligt förbilden så kommer den här bjässen att prydas av några japanska flaggor vid förarkabinen.

Alla detaljer har faktiskt kommit på plats!

Gissa min frustration när den ena av de två positionsljusen - genomskinliga pyttesmå delar!!! - råkade försvinna ur handen på mig… Som tur var så såg jag den till slut mot det vita underlaget.

Nästa vecka kommer jag att sätta dit dekalerna och även limma antenntråden på plats.

Just det här flygplanet har faktiskt en ganska intressant färgsättning, säkerligen för blixtsnabb identifiering under luftstrid, vilket också gjorde maskeringen både omständig och faktiskt ganska svår.

Nästa flygplan blir mycket lättare…det behöver bara sprayas på en ljusbrun färg. Bara huvdelarna och de uppenbara ställena måste maskeras.

Vänligen, Morgan // Ilmavoimat

Samtliga dekaler, förutom ett par som jag helt enkelt struntade i då de ändå knappt kommer att synas resp. var mycket svåra att få på plats, finns där de ska finnas.

Än så länge är de bara behandlade med Mikro Set / Mikro Sol och väntar på ett skyddande lager matt klarlack.

Men först måste jag måla vissa mindre detaljer, så som vissa ställen på däcken samt identifieringsljusen under högervingen. Det och få antenntråden på plats.

Vänligen, Morgan // Ilmavoimat

Då är jänkaren klar!

Bortsett från avsaknaden av en pinuppa på högersidan av nosen samt tillägget av en och en halv japansk flagga framför förarkabinen så är flygplanet byggt exakt efter förebilden, som flög vid Stilla Havet-fronten hösten 1944.

Färgsättningen är som sagt mycket intressant för att vara en i övrigt grön- och gråmålad "Razorback", och är säkert tänkt som ögonblicklig identifiering under luftstrid.

Antenntråden gav mig mycket bekymmer och resulterade i många ord och uttryck, som barn inte bör höra.

"Bubbletop"-Tamiyan ska sannolikt bli en mexikansk maskin från slutet av 1940-talet. På den ska jag nog också satsa på lite förskuggning för att levandegöra den annars tråkiga metallrena ytan.

Då byggena i mångt och mycket liknar varandra så kommer jag inte att lägga upp så mycket bilder av ihopsättandet av förarkabinen m.m., då dessa bilder redan finns i den här byggtråden.

Vänligen, Morgan // Ilmavoimat

En fråga, har du blixt på kameran? Jag säger vad jag tycker nu, dina foton är så mörka så man ser ju inte dina byggen riktigt och då gäller det främst panellinjer, detta säger jag för att hjälpa dig. Det ser ju himla bra ut men dekalerna ser tjocka ut, jag imponeras av dina antenn trådar.

Det är Tamiyas standarddekaler… Och trots att jag använde rikligt med Mikro Set innan dekalerna applicerades så blev det lik förbannat en försilvringseffekt. I fortsättningen ska jag pensla på blank klarlack på varje ställe där dekaler ska sitta, är trött på det nu.

Varje dekal har dessutom fått många behandlingar med Mikro Sol, vilket ändå inte har hjälpt tycker jag. Panellinjerna syns, men det är också allt. De är och förblir tjocka.

Dessutom så hade Tamiya skurit USAAF-dekaler lite grann slarvigt tycker jag, för kanten är vit uppe vid ena hörnet på varenda en av dem. Men tyvärr så hade jag inga andra alternativ än just dessa.

Kanske jag råkade ut för ett måndagsexemplar…

Det jag är mest besviken över är att AS-7 (Neutral Grey USAAF) och XF-53 (likaså Neutral Grey USAAF) INTE var i princip identiska nyanser, vilket bara fulade ner undersidan, där man tydligt ser exakt var jag var tvungen att hjälpa till med penselmålning för att rätta till fel efter spraymålningen.

Samma fenomen dyker inte upp på de vita, ljusgråa eller olivgröna fälten, där färgerna i stort sett stämmer överens och färgskillnaderna "suddas ut" av den matta klarlacken.

Men, men…

Överlag så är det väl ett lyckat bygge får jag väl tycka i efterhand, även om vissa detaljer hade kunnat bli bättre.

Den planerade mexikanska maskinen kommer i stort sett bara att måla i aluminium, olivgrönt, gult och svart, vilket minimerar maskeringstejpinsatsen och sannolikt borde resultera i ett märkbart snyggare flygplan i slutändan.

Vänligen, Morgan // Ilmavoimat

Stiligt! Det är ett riktigt coolt plan det där! /Erik

Ska bli intressant att följa ditt mexikanska bygge Morgan.

Tycker det blev ett fint bygge

Tack!

I skrivande stund ska bara de redan målade delarna till förarkabinen limmas ihop till ett enda solitt "badkar" för piloten, annars är alla dekalerna (instrumentpanelen och säkerhetsbältet) på plats efter ett par strykningar med Mikro Set och Mikro Sol samt lite blött hushållspapper.

Tror faktiskt inte att den här kommer att behöva en antenntråd, då de mexikanska maskinerna var tillverkade 1945, när man hade tillgång till bättre radioapparater än sent 1943 / tidigt till mitten 1944.

Målet är att få klart flygplanet om två helger, det blir nog ett ganska lagom promenadtempo tror jag.

Kanske maskeringen på vissa ställen kan bli lite grann problematisk, men nu har jag i alla fall en andningsmask med luftfilter så jag slipper få en ordentlig huvudvärk efter spraymålningen.

Vänligen, Morgan // Ilmavoimat

De mexikanska F-47D-planen var utrustade med en ryggfena, som inte finns med i Tamiya-byggsatsen, så den var jag tvungen att tillverka själv.

Tur att man har gott om Plasticard i hobbyrummet!

Den blev överlag ganska lyckad, även om flygkroppen måste finslipas lite grann till för att jämna till ytan igen. När hela flygplanet till slut är spraymålat så kommer man inte att se direkt skillnad gentemot originalbyggsatsen.

Arbetet fortsätter…

Vänligen, Morgan // Ilmavoimat

Allt är målat och klart för slutmålning resp. slutmontering nästa helg.

Bilden som visar förebilden för min mexikanska F-47D hittade jag här:

https://www.jetphotos.com/photo/6057976

Det jobbigaste blir att maskera för blomman på nosen… Men till min hjälp har jag ett par dekaler, som går att använda som ritmall på maskeringstejpen. På måndag ska jag nog köpa en supersuperdetaljpensel för den där tunna svarta randen på de andra fälten.

Men det blir som sagt först nästa helg, och då är min F-47D förhoppningsvis klar. Annars så gör jag helt enkelt klart allt veckan efter.

Ingen stress här inte…

Den andra stora frågan är om jag ska använda pappfälltanken på ett flygplan som enligt förebild ska vara från 1949… Lite mer fakta att ta reda på helt enkelt.

Vänligen, Morgan // Ilmavoimat

Efter ett mycket omfattande maskeringsarbete och en ofantligt stor mängd maskeringstejp samt lite reparationsmålning efteråt så blev resultatet faktiskt inte så dåligt!

Det är bara de svarta kantlinjerna som jag är lite grann nervös inför, då de kommer att kräva en mycket stadig hand för att bli bra.

Resten av bygget kommer att löpa på som smort, eftersom allt i princip redan är förberett och ligger redo på byggbordet.

Vänligen, Morgan // Ilmavoimat

Det återstår bara att göra klart bomberna (inklusive dekaler), förbereda och limma fast positionsljusen vid vingspetsarna samt sätta fast dekaler på hela flygplanet.

Någon backspegel behövs inte på det här flygplanet, då jag inte har hittat några som helst fotobevis för att detta någonsin har förekommit på de mexikanska Bubbletop-planen.

En pilot kommer att sitta på vänstervingen för att på ett snyggt sätt täcka över ett fult ställe på vingen efter spraymålningen.

Nästa helg så är väl det här flygplanet helt och hållet färdigt.

Vänligen, Morgan // Ilmavoimat

Då är min mexikanska F-47D klar!

Överlag så är jag helnöjd med slutresultatet, det är bara de gula fälten som stör mig i efterhand. Piloten från Hasegawa täcker ett fult ställe på vänstervingen på ett snyggt sätt och tjänar också som lite storleksjämförelse.

Detta var trots allt det både största och tyngsta enmotoriga jaktflygplanet under VK2, och det ska synas också när man blickar in i vitrinskåpet.

Tack ni som har läst!

Nu ska jag ta lite julledigt och samla krafterna inför nästa års planerade projekt.

Vänligen, Morgan // Ilmavoimat