Här ska byggas en what-if Tunna av Tarangus fina byggsats av J 29 A/B!

Tunnan-research, det verkliga händelseförloppet:

De J 29B som användes av F22 i Kongo i början av 1960-talet var ett antal maskiner ur stabsdivisionen F8 (därav den vita märkningen). Dessa var några av ett fåtal tunnor som inte hade modifierats till E eller för den delen F-standard, vilket hade gjorts med de flesta J 29B redan från 1950-talets mitt. Flera utgick dock helt efter FN-insatsen, "sprängd på Kamina" är det övervägande vanligaste ödet i denna grupp. Den aktuella tidsperioden för tjänsten i Kongo vad gäller J 29B sträcker sig från oktober 1961 till som senast augusti 1963. I Kongo kom att tjänstgöra sammanlagt nio (9) J 29B samt två (2) S29 C.

En tid före Kongoinsatsen, under åren 1960 och 1961, såldes och levererades femton stycken J29 F till Österrike. Men när österrikarna hösten 1961 meddelade att de ville ha ännu flera maskiner, fick de besked om att dessa inte stod att få, bland annat på grund av leveranstakten till Flygvapnet av J 35 Draken. De J 29F som fanns i tjänst i Sverige kunde alltså ännu inte avvaras. Antingen kunde man få låna ett antal omodifierade J 29A, eller vänta tills början av 1963 för att kunna få F-versionen på en gång. Man valde det senare alternativet. Österrikiska flygförare utbildades på J 29 på F15 Söderhamn samt på F9 Säve.

I början av 1960-talet och även tidigare pågick även försäljningsansträngningar till andra länders flygvapen vad gäller J 29. Ett av dessa länder var Tunisien, och fyra (4) tunisiska kadetter utbildades även på Tunnan på F9 Säve samtidigt som den andra omgången österrikare också var där för sin utbildning. Från Saabs sida fanns inga tveksamheter till en försäljning av J 29 till Tunisien, men affären kom att stoppas på inrådan av den dåvarande krigsmaterielinspektören. Under utbildningen, i november 1961, råkade en av de tunisiska kadetterna ut för en incident vid landning på F3 och flygplanet, 29620 (röd R vid F9) skadades så pass mycket att det kasserades efteråt. Slutresultatet av Tunisienaffären blev ett köp av sammanlagt 15 stycken SAAB Safir 91D. Det bedrevs även flygutbildningi svensk regi i Tunisien.

Ovanstående är ett sammandrag av för ämnet relevanta texter ur huvudsakligen följande böcker:

Berns, Lennart & Amelin, Björn (red.), Flygande tunnan: en antologi, Allt om hobby, Stockholm, 1996

Hellström, Leif, Fredsflygarna: FN-flyget i Kongo 1960-1964, Stenbom, Stockholm, 2003

Hur saker och ting egentligen gick till, i det alternativa universumet:

I och med att Österrike tackade nej till att låna ett antal äldre J 29A, så stod det Sverige fritt att leverera dessa surplusmaskiner till någon annan hugad köpare. Tunisierna var redan entusiastiska inför möjligheten att skaffa moderna jetplan till sitt unga flygvapen och då inga andra berörda parter hade något att invända, så blev det affär av. Flera tunisiska piloter kom att utbildas och man kom att köpa in sammanlagt 15 J 29 (12 stycken J 29A ur svenska förråd, samt 3 stycken J 29B från F 22 Kongo) under perioden 1962-1966. Dessa redan vid inköpstillfället "antika" Tunnor gjorde lång och trogen tjänst i det tunisiska flygvapnet Al Quwwat al-Jawwiya At'Tunisia. De sista J 29-jaktplanen i aktiv tjänst utgick ur krigsorganisationen i december 1969 . Som måldragare tjänstgjorde J 29 i tunisisk tjänst ändra fram till mitten av 1970-talet. Ett flygplan finns bevarat, som "gate guardian" vid flygbasen i Bizerte-Sida Ahmed.