Aah, en Kettenrad!  Den skulle få plats hemma på infarten vilken dag som helst!

Får gärna komma 7 soldater o bära mig på bilen till kärnsjukhuset när jag har ont

#1 Instämmer, hade ju inte varit fel

Azgaron

Det skulle ha varit något i stället för grannarnas trädgårdstomtar och dyligt!

//Stefan

Umm, varje gång jag ser en Kettenrad påminns jag om ordspråket "snålheten bedrar visheten". För drygt sju år sedan blev jag erbjuden att köpa en Kettenrad i slitet men komplett och fungerande skick för 50 tusen kronor. Den hade hittat till svenska armén efter kriget som testobjekt men blivit stående i ett förråd. Den hade kvar den tyska sandgula färgen m.m och var reggad med svenska arméskyltar. Dum som jag var tackade jag nej till affären. Jag hörde sedan ryktesvägen att den gamle tyska krigaren köptes av Big Bengt på High Chaparral i småland, men jag är inte helt 100% säker.

Jisses vad intressant det hade varit att äga en riktig Kettenrad!
Men jag förstår dig, femtiotusen kronor är ju inte så lite pengar ändå! Finns oftast andra "hål" att stoppa sådana pengar i.
Vore kul om någon kunde verifiera vart den tog vägen!!

#5 och 6: Ja, jag förstår också! Det finns mycket annat som måste prioriteras högre. Men visst hade det varit ett kap. Sist jag hörde talas om en till salu så blev slutbudet 485 000! Tror jag …

#5 Big Bengt är mycket speciell person! Saxat ur en intervju i Ny Teknik (010912) så kan man läsa följande:

Anekdoterna kring Big Bengt är många och han menar att de inte helt speglar sanningen men är roliga ändå. Här kommer några:   * Big Bengt säljer ett parti sardiner från ett militärt lager. Kunden ringer och klagar eftersom datumstämpeln är passerad och hävdar att sardinerna inte skulle gå att äta. "Ska du äta dom? Jag trodde du skulle sälja dom."   * Jag sålde luktfria toaletter, alltså hinkar med lock. En dam klagade att hennes luktade skit. "Jamen då har du använt den," sa jag.   * "Hästen du sålde var ingen vidare. När den kom hem i stallet la den sig och dog." "Jaså? Det gjorde den aldrig för mig."

//Stefan

Azgaron