Sverige har sedan slutet på vikingatiden varit mycket beroende av två av de främsta naturresurserna; berget och skogen. Bergmästarämbetet och sedemera Sveriges Geologiska Undersökning har registrerat alla gruvor och bergverk sedan slutet på medeltiden och ofta finns det bevarat kartmaterial. Jag har många år klättrat i gruvor (jag avråder absolut från “urban exploring” om man inte har klätterutbildning som speleolog (grottforskare), bra utrustning, ett team man kan lita på och stor kännedom om gruvor, speciellt när det gäller hållfasthet, rasrisk mm). Jag har fått en uppgift att dokumentera ett gruvområde jag studerat under många år och har valt att göra 3D modeller som kan hängas på en vägg ( profilmodell och dagytemodeller). Som utgångspunkt har jag gamla tavelramar som fått nytt liv. Bakstyckena var av tillhörande masonitskivor (1944) som jag inte skulle ha valt om de var nya då de kan ha rester av formalin eller syra som kan påverka resultatet - masonit är inte det bästa att måla på. För att vara säker är bakstycken isolerade med gesso och sedan övertäckt med syrafri konstnärskartong. Det här är ett bygge i kartong och trä och mej veterligen finns det ingen annan som gjort sådana här modeller (möjligen då någon modelljärnvägsrallare :-) ). Här den första modellen i den kommande serien, en profil modell över ett av schakten i VSV – ONO riktning. Det är ett sk donläge med en stark lutning mot OSO och i kanten på stora brytrum ner till -175 meter. Ett problem är hur man ska visa gruvorna; som de såg ut under brukstiden eller hur de ser ut idag. Jag gör en kompromiss. De bevarade kartor som finns (SGU) visar gruvorna 1887 och har kompletterats av mig själv. Området har ca 150 gruvhål och schakt, de flesta nu vattenfyllda upp till grundvattenytan. De centrala delarna var Holmgruvefältet, Askersundsfältet och Stollgruvans utmål, lavarna (uppfodringsbyggnaderna) låg längre upp på berget. Området bröts sedan medeltiden och lades öde runt 1902 men sönades först 1946. Under de första åren jag besökte gruvorna stog vattennivån ibland långt under den närliggande sjöytan så det var möjligt att gå ner på rep i några schakt. Idag står vattnet upp till de avvattnande stollgångarna några meter över Halvarsnorens och S Torrvarpens sjöytor - det finns två otäcka stollgångar, båda med vatten på sulan och med stor rasrisk liksom vid de svåra hålkanterna. Gruvutmålen är typiska för mindre mellansvenska järnmalmsgruvor och vad som gör området extra intressant är egentligen den pråmled och senare järnväg som trafikerade gruvorna. Det fanns också en linbana ner till en lastplats för pråmarna och järnvägen på halvöns västsida och en stånggång för vattenpumparna. Idag kan man köra bil på den gamla västra smala banvallen – men om det blir möte är det problem. Banan, Svartelfs Jernvegs Aktiebolag (1435 mm med 2 lok) var i bruk 1889-1936 då den blev utsedd som övningsobjekt för flygvapnets bombplan. Längre ner vid Älvestorp finns en sevärd kraftverksstration. Flottningsleden med sin pråmtrafik är dock numera helt borta och inte synlig i terrängen.
01) Ram och Grund till den första modellen, 02) Gessolagd, grundmålad med Vallejo och sedan med Windsor-Newton akvarellfärger, vattenfast tusch och W&N färgpennor, 03) Uppbyggt schaktprofil med kartong i lager, 04) Trädetaljerna i lind och allt är sprayat med W&N tavellack. Modellen (som gruvan såg ut 1945) visar den sydliga stollgången under järnvägsbanken som numera är landsväg från Grythyttan i VSV – O riktning, 05) Minst sagt överdriven etsning från 1790, Riksark. 06) järnvägen vid Älvestorp, 07) järnvägen förbi Holmgruvans utmål V om centrala Högbornsfältet vid södra Torrvarpen, Bergscoll. Arkiv (järnvägen gick på båda sidor om bergryggen), 08) Dagytan på schaktet, 09) första nivån på det öppna schaktet, ca -30 m, 10) schaktet under stollens sula, nivå -60m nedåt.