Nu är vi hemma igen efter en väldigt händelserik helg. Intrycken är så många att det kommer att ta tid att smälta allt.
Insläppet öppnade 08:00 och flygningarna startade 14:00. Men det fanns massor att se och göra under tiden. Förutom Duxfords ordinarie utställningar så fanns mängder med försäljare. Vi hade kunnat göra av med en förmögenhet på tavlor, modeller och annat.
Ett av de roligaste minnena är pratsunden med "Ted the Lad". Han gick med i RAF vid 15-års ålder och blev signalist på en Lancaster. i januari 1944 störtade planet och ha hamnade i tyskt fångläger. Hela besättningen överlevde dock kriget. En väldigt trevlig och gemytlig herre.
I övrigt fanns det folk från mängder av länder. Och mitt i dessa mängder av folk så sprang vi ihop med ett par gamla kompisar från Nyköping. Det var inte de enda svenskar vi träffade på. På söndags kvällen invaderades den lokala puben av nio svenskar. Förutom oss från Linde så var det Göteborgare och Udevallabor. Den kvällen blev betydligt längre än vi hade räknat med. Men skoj var det.
Resan avslutades sedan med ett besök på RAF-museet i Hendon, och givetvis Hannants som ligger runt hörnet. En mycket händelserik resa som jag rekomenderar för alla flygälskare.
/ Kjell
Som ett litet restips kan jag nämna att Duxford firar 90 år med en flygshow, 6-7 September.
Det var hur mäktigt som helst.
Lite överraskande att B-17 lät så pass lite som dom gjorde. Likaså hur stor skillnad det är på motorljud mellan P-51 och Hurricane/Spitfire. De har ju trots allt likadana motorer. Vrålade mest gjorde Nimrod med sin Kestral-motor. Även Wildcat vrålade på bra, typ ett ettrigt ilsket rytande.
Ett minne för livet.
Kjell
Mer bilder.
Inlägget är borttaget