En mycket trevlig utflykt!
Förra helgen hade min hustru besök av gamla vänner, och eftersom vi ofta gör så när den ena av oss har den sortens besök att den andra hittar på något roligt på annat håll började jag se mig om efter en lämplig helgutflykt …
Hade det hela infallit innevarande helg hade förstås Intermodellbau i Dortmund legat ganska bra till, men nu var det föregående helg det var fråga om, så jag började se mig lite vidare omkring än så, och kom då att fundera på om det kunde tänkas finnas något på lagom avstånd från London, dit man ju numera nog så geschwindt tar sig från kontinenten med tåg … och si! ☝️
Jag har i åtskilliga år gått och tänkt att jag någon gång måste se till att besöka The Historic Dockyard Chatham – ett brittiskt (före detta) örlogsvarv som efter mer än 400 års verksamhet lades ner i början av 1980-talet! Chatham ligger vid floden Medway, ett biflöde till Themsens mynning, en 5 mil eller så rakt öster om London, dit man kommer med tåg från London St. Pancras på cirka 40 minuter.
Sagt och gjort: förra lördagen – en gråruggig och råkall morgon – strax innan klockan 10.00 GMT stod jag utanför entrén …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… och några minuter efter 10-slaget var jag inne, och hade jag sett till att skaffa de tidsbestämda biljetter som krävs för de guidade turer som är obligatoriska för vissa attraktioner därstädes.
Först ut att betittas var dock RNLI:s livbåtssamling …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Den livbåtsttyp jag själv planerar att så småningom bygga en modell av, nämligen en Rother-klass (som var uppföljaren till och en utveckling av Oakley-klassen) hade de tyvärr ingen i samlingen (en musei-frivillig som jag frågade förklarade att de varit alltför attraktiva på andrahandsmarknaden, och att RNLI således inte sett sig ha råd att donera någon till samlingen), men si: vid en brygga i floden precis nedanför museet låg det en förtöjd!
Närmnare än såhär gick det tyvärr inte att komma, men ändå! 🙂
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Just repslagarbanan hör till de sevärdheter som man bara får besöka i guidad grupp, med tidsbestämd biljett, men just guidningen gjorde det också så mycket intressantare, som den omfattade såväl ett intressant föredrag om reptillverkning i allmänhet och i Chatham i synnerhet, liksom en praktisk demonstration på en rekonstruerad (men betydligt kortare) traditionell repslagningsmaskin i trä.
Eftersom det var lördag var driften inte i gång i det stora repslageriet – det är annars ett alltjämt framgångsrikt företag, som bl.a. slagit repen till Victorys nyligen timade omriggning, liksom till restauationen av den brunna Cutty Sark.
Det låter kanske inte jättelångt, 344 meter, men när man står och tittar på distansen inser man att jo, det är det allt!
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Själva byggnaden är från 1700-talet, och ersatte, när den byggdes, en äldre byggnad i trä som legat där sedan 1600-talets början. Det var defintivt då och kan gott ännu vara Europas längsta tegelbyggnad.
Repslagningsmaskinerna som används i dag är dock relativt moderna – de är nämligen från mitten av 1800-talet!
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Det fanns det också på HMS Ocelot, en konventionell ubåt från 1960-talet, men eftersom detta var den andra sevärdhet som bara fick besökas i guidad grupp var det svårt att ta foton utan att få dem fulla av andra besökare – som bekant är ubåtar inte de rymligaste av fartyg – så där valda jag att bara njuta av besöket.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… för även om HMS Gannet förvisso var en ångkorvett var den såpass tidig i genren att den oftare tör ha gått under segel än för ånga, eftersom vinden är gratis och outsinlig medan kol både kostar och måste medföras eller bunkras.
Att ångmaskinen inte var huvudkraftkällan kan man om inte annat förstå av det faktum att propellern kunde hissas upp när den inte användes i syfte att förbättra seglingsegenskaperna.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Utöver alla de intressant fartyg, modeller och föremål som fanns utsällda var själva varvet i sig självt ett mycket intressant besöksmål. Bakom HMS Gannet i bilden i #12, ovan, syns så till exempel den övertäckta 3:ans slip, med en överbyggnad från första halvan av 1700-talet, helt byggd i trä …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Efter nästa sju timmars besök hade jag alls inte tittat mig mätt – till det hade det bhövts minst en och förmodligen två dagar till! – men stängningsdags är stängningsdags, så jag vandrade ut genom den gamla huvudentrén i andra änden av varvet från den nuvarande ingången …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Tack för att vi fick följa med virtuellt på din resa, verkar vara ett resmål som behöver planeras in på framtida Englandsresor.
Kan tipsa om att det finns en bevarad och fungerande repslagarbana i Älvängen strax norr om Göteborg, Banans visas för allmänhenten regelbundet, bl.a har man slagit allt tågvirke till Ostindiefararen Göteborg i denna bana. Banan är en fulllängdsbana på över trehundra meter men sista biten av banan går ut i det fria
kul resmål, och trevligt med lite dokumentation här på forumet.
Alla borde bygga en Tiger någon gång.