Nytt i verktygslådan kv4, 2019

Nytt kvartal! Oktober till December

Och kom ihåg att det som vanligt är när ni får hem grejorna som räknas, inte när ni beställer dem. 

Förra veckan hade jag det utsökta nöjet att inte bara tillbringa en vecka i London, utan också gå en fem dagar lång och högintressant kurs i sågfilning, arrangerad i samband med den första någonsin London International Woodworking Festival och med den fantastiskt kunnige och välrenommerade småskalige sågmakaren Mark Harrell från Bad Axe Tool Works i USA som lärare.

Jag äger redan två fogsvansar av Marks tillverkning, och har en beställning liggande på ytterligare ett antal av hans ryggsågar, så utöver ett allmännt intresse för filsågning vill jag framför allt kunna sköta om dessa dyrgripar framöver utan att behöva lämna bort dem.

Utöver massor med nya kunskaper och förbättrad sågfilarteknik kom jag hem från kursen med en bunt övningssågblad ...

... en grabbnäve sågfilar i olika storlekar ...

... men framför allt en egenhändigt skränkt, filad, monterad och justerad ryggsåg! Närmare bestämt en klyvtandad liten tappsåg, med 12" blad och +/- 2½" sågdjup.

Helgen efter kursen passade jag givetvis på att övervara själva London IWF ...

... som bjöd på ett antal mycket interessanta föreläsningar och presentationer, men också (tänka sig! ) möjlighet att shoppa loss! 

Nu blev det inga excesser i den vägen – kursen hade redan kostat en slant, och en vecka vistelse i London får man inte heller gratis, men det blev i alla fall en s.k. Bevel Monkey (med vilken man enkelt och geschwindt kan ställa in respektive läsa av en vinkel på ett ställbart vinkelmått) från Firstlightworks ...

... liksom en sektor från samma tillverkare.

En stor gradskiva, speciellt framtagen för tillfället (därav logotyperna), fick jag därtill av Firstlightworks ägare, som även han deltog i en av kurserna veckan före festivalen.

Av Phil Edwards, som har enmansfirman Phillyplanes, köpte jag sedan en markeringskniv.

Allra svårast att hålla mig i shoppingskinnet hade jag nog dock i det stånd som hyste Classic Hand Tools – en redskapsaffär i den högre skolan!

I slutändan nöjde jag mig dock med en flaska Peacock Oil, för ytbehandling av trä ...

... samt en rund träklubba från Blue Spruce Toolworks, som jag länge haft ögonen på, men (relativt dyr som den är) inte velat köpa utan att först kunna känna på hur den ligger i just min hand, och vad jag tycker om vikten (16 oz ≈ 454 gram). Bägge proven utföll dock till total belåtenhet, och min förstående hustru knuffade mig sedan över mållinjen med ett välriktat och -tajmat "köp den"! 

Under det jag var i London hade brevbäraren här hemma inte latat sig, så vid hemkomsten hae jag ett par trevliga paket att öppna, med i det första ytterligare två 7½" långa WoodOwl-borrstål, ett med 3/8" och ett med 1/2" diameter ...

... och i det andra (från Classic Hand Tools! ) ett halvovalt sickelstål ...

... och en uppsättning kurvmallar, bäggedera från Crucible Tools i USA.

Imponerande samling du införskaffat samt intressant det med kursen för tand filning.
Lars

#15 Tack skall du ha! 

Jodå – jag är den förste att erkänna att jag njuter (för lider, det gör jag inte!) av kroniskt (och obotligt) VAS (verktygsanskaffningssyndrom) i ett långt framskridet stadium ... 

Och vad kursen beträffar var den verkligen värd vartenda öre och varje minut. Det var inte bara fråga om att få ett bättre begrepp om hur tänderna bör filas, utan också en grundlig introduktion i hur framförallt en ryggsåg fungerar: hur ryggen bäst monteras av och på, men också hur viktig den är för att hålla tandraden rak, och hur enkelt det oftast är att åtgärda en mindre knyck i densamma genom att återställa spänningen i bladet med hjälp av ryggskenan.

Vi fick också en grundlig genomgång av att skränka (med skränkhammare snarare än skränktång) och (väl så viktigt) därefter bryna skränkningen till önskad och enhetlig dimension, med exakt (+/- någon enstaka hundradels mm) lika stark skränkning på bägge sidor om bladet, så att sågen går rakt i snittet.

Jag har någon DVD hemma med sågfilning och hela baletten, kommer dock ej ihåg vilken gubbe det var, Kingshot eller Sellers?

#11: Den där klubban var kul, har själv den klassiska med nylonhuvud.

#17 Jo, det är en riktig gotteklubba, har jag kunnat konstatera sedan den tagits i bruk också. Träet är helt genomdränkt med någon slags hartslösning, så den är inte bara snygg och välbalanserad, utan stryktålig därtill!

Under tiden har ytterligare ett slagredskap införskaffats, denna gång dock för betydligt rimligare summor, nämligen en brittisk Thor #1 hammare med en slagyta i koppar och en i råhud. Det senare slaget är bl.a. perfekt vid (åter)montering och justering av sågryggar ...

Att vira lite slipduk/sandpapper runt fingret och sedan stoppa in fingret i det trånga "omöjliga" stället är tröttsamt. Både för själen men främst för fingret.

Därför har jag skaffat elektriska prylar för detta ändamål, slipa i trånga utrymmen.

Den första drivs med 12 V från ett aggregat som i sin tur är ansluten till en 220 till 110 V konverter. Jo, ni anar nog att detta kommer från USA.

Sliphuvudena, alltså där man applicerar sandpapperet , trycks fast på  pinnen som sitter på maskinen. Fastsättningen är liksom en kula på pinnen och ett hål på sliphuvudet (enkel uttryckt). Detta gör att sliphuvuden kan roteras så att man utnyttjar hela slipytan utan att ta lös slippapperet o flytta det eller att vrida hela apparaten. Ni fattar säkert.

Slippapperen sitter på ark och jag har inhandlat 180, 240 samt 400 korn.

Har testat att slipa på min lilla livbåt som ju är i behov av slipning. Med detta menar jag att inga onödiga arbetsmoment har utförts bara för testets skull 

Det skall ju slipas där det är trångt och då funkar den hyfsat, lite fummel då man skall byta papper, men ok i alla fall. Något irriterat då huvudet har en tendens att snurra eller ändra sin position och att ta i huvudet med fingrarna medans  den vibrerar gör man bara en gång 

Den andra maskinen är snarlik den förra, men drivs av 110 V. Båda maskinerna är inköpta från  MicroMark USA (www.micromark.com).

Denna har ett lite annorlunda fäste för sliphuvudena som är fasta på pinnen. Man byter således hela klabbet, pinnen o sliphuvudet då man önskar ny vinkel etc. Väldans snabbt och enkelt att byta.

Som synes följer det med många varianter av sliphuvuden så man skall komma åt i det flesta utrymmen. För att utnyttja papperet så får man ändra ställning på maskinen så att säga. Det går inte att snurra sliphuvudet eller pinnen. Detta funkar helt ok då man vant sig, faktiskt så föredrar jag denna metod då huvudet som sagt är fast monterat o inte snurra o hålla på så man blir förb...

Båda maskinerna använder samma pappersark. Det följer med några ark som jag uppfattar som ngn form av kardborrfästning, men det är bara vad jag tror då jag inte kollat detta riktigt.

Båda maskinerna gör sitt jobb, men om man nu skall slipa större ytor så finns ju större mer lämpliga maskiner. Man kan kanske säga att dessa båda maskiner är lite av lyx, det går ju att limma slippapper på glasspinnar o komma åt i trånga utrymmen, men det är ju inte lika kul.... tycker jag 

Imponerande små maskiner som då underlättar slipningen
Lars

Jodå Lars, visst kan man bli imponerad av dessa små maskiner, men man måste komma ihåg att det är små maskiner som är avsedda till just små jobb.

Jag har slipat lite mer och visst, det underlättar naturligtvis och så kan ju slipningen bli lite rolig också . 

Såg att det fanns ett verktyg som är ungefär som en tigersåg, med 2 blad, ena i topp medans det andra är i bott. Tror att man kan köra med endast ett blad också. Storlek ungefär som dom små slipverktygen. Vi får se vad tomten säger...

#18: Jodu den där hammaren är bra, använda den för att nita en lädersölja till mitt bälte som saknade en dylig. Tror det är tyngden i själva hammarhuvudet som är förklaringen till att den är så effektiv, jag har prövat med diverse gummihammare och olika kombinationshammare fram till vanliga hammare och dom är inte alls lika effektiva.

#23 Håller helt med: det är en jättebra hammare! Jag är också mycket förtjust i deras nr 712, med nylonslagytor i olika hårdhetsgrad ...

Nå. I går kom hela två paket  – ett från Feine Werkzeuge i Berlin, och ett från Classic Hand Tolls i Ipswich.

I det första låg t.ex. en stor flaska (1,8 liter) kameliaolja att tjäna som påfyllning till min sprejflaska med dito olja ...

... ett mindre kritstreck med 0,5 mm tjock lina ...

... ett större dito med 1 mm lina ...

... en burk kritpulver att ladda dem med ...

... samt två 15 mm forstnerborr, ett Fisch Wavecutter (till vänster i bild) och ett Famag Bormax 2.0 (till höger).

Orsaken till att jag köpt två borrstål av samma storlek är att jag framöver kommer vilja införskaffa några stycken i de riktigt stora storlekarna (50 à 60 mm), vilket naturligtvis är ganska dyra grejor; därför tänkte jag att jag, när jag ändå behövde ett nytt 15 mm, att jag skulle köpa bägge de fabrikat som kan komma att vara av intresse framöver i den storleken, som inte kostar alltför mycket, och se vilken variant jag tycker bäst om ... 

Från Storbritannien kom sedan två fickbrynen i Arkansas-sten, ett mjukare/grövre ...

... och ett hårdare/finare.

Till dessa bägge köpte jag också en passande olja.

Ett nytt digitalt skjutmått fråm ameriekanska Starrett blev det också – mitt gamla har blivit mindre och mindre pålitligt, och i vissa sammanhang (t.ex. för att kolla skränkningsgraden på en såg) föredrar jag ett digitalt framför det visarskjutmått som annars är mitt favoritdito.

Och så till sist ytterligare tvenne stämjärn från Lie-Nielsen, ett 3/4" ...

... och ett 1".

OK, finfina grejor, men vilka (unika?) egenskaper har kameliaoljan (trodde först att det stod "kamelolja..).

Skjutmåttet då, visar det även mm eller bara tum?

Visste inte att det fans "murarsnören" så tunna 

//håkan

35 Kameliaolja är perfekt att smörja in icke rostfria stålverktyg med, för att förhindra rost. Det är en naturlig olja (gjord på frön från Camellia Oleifera), helt giftfri (går m.a.o. att använda på t.ex. köksknivar också) och likaledes ofarlig för huden. I de mängder som blir aktuellt på verktyg lämnar den inga synbara spår på och har heller inga negativa effekter för påföljande ytbehandling av trä. Den luktar inte, och den härsknar inte heller.

Skjutmåttet mäter såväl metriskt (ned till 0.01 mm) som i tusendelar av tum (ned till 0.0005"); däremot inte i fraktioner av tum, men det klarar jag mig ganska bra utan. Åtminstone vad jag kunnat se har i alla fall Starrett (som ju gör riktiga kvalitetsmätredskap) inga skjutmått som mäter i fraktioner av tum, och trött som jag var på den måttliga kvalisorten på mitt gamla billiga digitala skjutmått valde jag denna gång garanterad kvalitet framför ytterligare en funktion.

Och jodå: det finns som synes tunna murarsnören att få; just dessa kommer från japanska Shinwa.

Verkligen fina verktyg du införskaffat samt de fina oljorna
Lars

#32: hur fungerar skjutmåttet rent elektriskt? Jag köpte ett skjutmått som kunde sätta på sig i lådan så när man plockade fram det nästa gång så var batteriet slut . Jag har ett reservbatteri men det vågar jag inte ha i skjutmåttet annat än när jag mäter, men det är ju lite besvärligt så det har mest blivit liggande, jag använder istället mitt manuella klock-skjutmått.

#38. Jag har köpt ett tämligen billigt digitalt skjutmått från AliExpres. Det är väldans fiffigt, vilket jag upptäckte efter några veckors användande, att de slår av "powern" automatiskt efter en liten stund. 

När man gör en ny mätning  så slås "powern" på igen, väldans fiffigt.

När man mäter träribbor så spelar det ingen roll om skjutmåttet är dyrt eller billigt (inte för billigt dock) så blir sällan måttet exakt. Mjukt trä eller ojämn tjocklek/bredd på virket. I alla fall min erfarenhet (man blir galen ibland då man får olika mått )

//h

#38 Just detta var en av orsakerna till att jag var missnöjd med mitt förra, billigare digitala skjutmått: det räckte att det låg på arbetsbordet, så kunde vibrationerna från till exempel ett mindre slipjobb få det att slå på sig alldeles självt, varpå det låg och drog batteri till dess ingen mer strömming fanns att hämta ... 

På sistone hade det dessutom börjat ge högst disparata värden för exakt samma mätning, så sammanfattningsvis törs jag tro att kretskortet och de övriga elektriska och elektroniska komponenterna var av medioker eller sämre kvalisort.

Det är naturligtvis för tidigt att uttala sig om hur väl Starrett-måttet kommer, tja, hålla måttet (ha!) i längden, men så här initialt verkar det precis hur bra som helst: jag testade att skaka runt etuiet (med mått uti, förstås) en god stund, liksom själva skjutmåttet; knackade på det gjorde jag också; alltsammans utan att det visade någon som helst tendens till självpåslag. 

Skulle man glömma det på har det dessutom den funktion som bommen99 beskriver: efter +/- 6 minuter utan användning stänger det av sig själv.

Det känns också betydligt solidare i skjutgången (noll glapp!), liksom knapparna känns solidare och har en betydligt mer direkt reaktion än vad som var fallet med mitt gamla.

Jag testade också mitt digitala skjutmått med att skaka det i sitt fodral, då gick det inte igång. Men likförbannat, nästa gång jag tog fram det var det heldött, Den är inte försedd med någon automatisk avstängning.

#41 Lika tråkigt som irriterande. Mitt gamla betedde sig i bland likadant (men inte på något konsekvent vis, vilket på sitt sätt var ännu mer irriterande). 

Har du å andra sidan ett klockskjutmått också så sitter du ju i alla fall inte i sjön ... 

Nu blev det ett stort tillbehör i verkstaden.
Anicubic Photon resin skrivare.
Så nu måste jag damma av mina från början skrala kunskaper i cad-ritandets ädla konst.
Hoppas kunna göra en del roliga saker framöver.

/Niclas

Eftersom resinet inte härdar helt färdigt i skrivprocessen behövs externt uv-ljus.
Inte så vacker men den gör sitt jobb.

Ser lite fränt ut när lampan är tänd, sitter ett lock framför i normal fall.
Lådan är klädd med folie för att reflektera runt ljuset så gott det går för att belysa från alla håll och kanter.

Jäkligt spännande! Framtiden är här!

#43–45 Verkligen mycket spännande! På vilket sätt skiljer sig en sådan från en "vanlig" 3D-skrivare? Enbart såtillvida som att den skriver ut i resin, eller tillkommer även andra faktorer?

Något mindre spännande än scifi-skrivare, men i alla fall har jag länge klagat min nöd vad gäller svårigheten att hitta passabla skyddsglasögon. Då jag även annars bär glasögon blir det hela snäppet svårare, ity de flesta plastskydd som kan bäras ovanpå de vanliga brillorna tenderar att vara av högst tveksam kvalisort, med ty åtföljande optiska förvrängningar. Dylika spelar mindre roll när man går i trädgården med lövblåsaren, men för finlir på t.ex. modeller är det helt hopplöst.

När vi häromveckan besökte optikern för att beställa nya glasögon åt min hustru passade jag därför på att fråga om möjligheten att skaffa slipade skyddsglasögon, något optikern dock å det bestämdaste avrådde från! Dels är sådana ganska dyra, men framförallt tenderar de att inte tåla miljön så bra, med repor och annat elände till följd – vilket ju är synd på dyra grejor!

I stället plockade han fram ett par omslutande specialbrillor, avsedda för bilförare som vill se kontraster bättre vid mörkerkörning, dvs. med nå'n sorts polariserande gula glas (som f.ö. sitter kvar i de bägge små sidoglasen) i originalutförande. Dessa gula glas gick det dock geschwindt att byta ut mot vanliga ofärgade, och si: ett par omslutande skyddsglasögon vilka passar ovanpå de vanliga brillorna men inte förvränger bilden! 

#48: grattis till skyddsglasögonfyndet!

Med dessa skyddsglasögon så ser du ju att det inte är glasen som är repiga, det är ju bordet som har repor 

På den tiden jag hade flygcertifikat så använde jag liknade glasögon med gult/orange glas som verkligen förbättrade kontraster som ex mindre kullar, sluttningar etc.

//h

Jag har ett par gulfärgade glasögon till cykeln som påstods förbättra kontrasterna när man är ute och cyklar i solskenet. Till min förvåning fungerar dom riktigt bra!

Beträffande Skyddsglasögon som rymmer ett par "riktiga glasögon" så köpte jag ett par och okey dom rymmer ett par glasögon men bara om man sätter dit dom i skyddsglasögonen först, man måste liksom vicka dom på plats. Numera kör jag med ett visir så problemet är löst för därunder finns det massor med plats.

#51 Visir har jag också funderat på, men inte kommit till skott med ... Men först får det i alla fall bli lite ordentligare test av de nya glasögonen!

Jag har haft ont om tid de sista månaderna (framförallt på grund av mycket övertid på jobbet), så det har inte blivit så mycket skrivet härstädes. Så pass mycket ledig tid har jag dock haft att ytterligare en del nya verktyg kunnat anskaffas ... 

Först ut var en ganska stor beställning från Bad Axe Tool Works i USA, köpt via Baptist i Arnhem, på vilken jag fått vänta drygt tre månader (Mark Harrell på Bad Axe gör fantastiska grejor, med ty åtföljande efterfrågan, och har således tyvärr ganska långa väntelistor). Minst i det stora paketet var en sats fästskruvar till min tidigare inköpta (klyvtandade) fogsvans – jag hade nämligen först valt mässingsfästskruvar till den, men fann efter att ha sett den blånade stålvarianten i verkligheten att den ser så mycket finare ut i mina ögon att jag vill ha det utförandet på alla mina Bad Axe-sågar ... 

Ett tillbehör blev det också i form av ett par anhåll för kapsågning av mindre stycken. Sådana kan man visserligen och egentligen lika gärna göra själv, men när jag ändå lade en så stor beställning valde jag att vara lat den här gången ...

Det det hela dock egentligen handlade om var dessa fyra godsaker ...

... en extrastor, klyvtandad tappsåg, 10 ppi, med 18" bladlängd och 4,5" under ryggen ...

... en universaltandad (lämpar sig lika väl för kap- som för klyvsågning) tappsåg, 12 ppi, med 16" blad och 4" under ryggen ...

... en universaltandad precisionsryggsåg, 14 ppi med bladet 14" långt och 2" djupt ...

... och till sist en liten sinksåg, alltså klyvtandad, 17 ppi och 10" blad med 1,5" under ryggen.

Egentligen skulle även Bad Axes större sinksåg varit med i leveransen, men den blev av skilda skäl restnoterad, och väntas ramla in här hos mig om ett par veckor. Den som väntar på nå't gott ... 

Med hjälp av mina nya sågar har jag sedan byggt mig ytterligare än sågbänk av samma modell som den jag tillverkade i fjol ...

... så nu har jag kunnat sätta i gång och klyva virke till nästa verkstadsmöbel (det skall bli ett bord att använda som permanent uppställd slip- och vässtation); en och en halv meter nordamerikansk sockerlönn i 8/4 tjocklek tar det en klenis som mig en hyfsad stund (+/- 20 minuter inklusive andhämtningspauser) att komma igenom ...  ... men med en så schysst såg är det icke desto mindre fullt genomförbart!

Ovanförmälda godbitar anlände redan i mitten av december (det blev en glad jul! ), och i går och i dag ramlade sedan ytterligare tre paket in, ett från Baptist och två från Feine Werkzeuge i Berlin, med däri bland annat två par passare, en mindre om 3" ...

... och en större om 6", bägge av USAmerikanska Starretts förnämliga tillverkning.

Ytterligare ett stämjärn – 5/8" –  blev det sedan till samlingarna ...

... liksom tvenne sinkmallar (1:6 respektive 1:8) från Veritas.

Den huvudsakliga delen av beställningen var dock bortåt 30 kg järn och stål i form av en komplett uppsättning hyvelbänkshårdvaror från amerikanska Benchcrafted. Först ut är en framtång ...

... med detta innehåll i lådan (för att ge en uppfattning om storleken på saker och ting kan nämnas att hjulvredet är 8", dvs. drygt 20 cm, i diameter) ...

... samt tillhörande s.k. sanktpeterskors ...

... vilket alltså tjänar till att hålla uppe och balansera hela framtångsensemblen.

Även en baktång ...

... av s.k. vagnstyp bidde det ...

... jämte vad som brukar kallas en Moxontång  ...

... (efter Joseph Moxon, som på 1600-talet skrev en bok om möbelsnickeri).

Till sist blev det också en uppsättning kraftiga möbelbultar och -skruvar ...

... samt ett hyvlingsmothåll. 

Allt detta skall nämligen tjäna till att utrusta den hyvelbänk jag planerar att bygga mig under det kommande året, med utgångspunkt i just Benchcrafteds ritningar till en s.k. Roubo-bänk.

#67 Jösses (om uttrycket tillåts i sammanhanget), vad jag blandar samman mina helgon: andreaskors skall det ju vara! 

Hej Banjoman hej å hå vad du köper på verktyg
Lars

Kollade in länken #74. Ser ut att vara en gedigen bänk med fiffiga lösningar. Antar att du fixar virket själv (frakterna från USA är nog dyra om man skall skeppa tunga träbitar )

//håkan

Lite CA lim från Model Shipways USA

Dom med blå hatt är gap filling medium (alltså då man slarvbyggt å det blev en en liten glipa) 

Dom med cerise (typ röd alltså) är ett CA som är lite tjockare, mycket användbart då det inte hugger direkt utan man har ca 10-15 sekunder på sig .

Frakten, 26 US dollar är kanske dyrt för 6 små flaskor lim 

Fick en mindre pelarborrmaskin från Aliexpress spanien provkört den och ser ut att uppfylla mina behov

Från samma firma ett litet kordinationsbord

Sedan testa lite om det går att fräsa lite byggdetaljer

#77 Jo, allt virke måste jag ordna fram själv. Det vore teoretiskt möjligt att beställa en färdig bänk från (t.ex.) USA, men det torde komma att kosta en smärre förmögenhet med frakt och till och moms på hela kalaset. Beroende på träslag och valda mått väger en sådan pjäs bortåt 150 kilo eller mer!

Rubank Verktygs AB i Farsta har också haft något slags samarbete med ett par Malmsten-elever som byggt liknande bänkar på beställning, men en del av vitsen med övningen är ju att ta sig an utmaningen att bygga själv.

Det är hur som helst en mycket intressant bänkmodell. Tung som fasen, vilket är viktigt, så att den står still även vid kraftigt hyvlande. Bänkskiva i plan med fram- och bakben, så att man kan använda benen som punkter att fästa större arbetsstycken mot med tvingar eller bänkspännare. Skivan tjock nog att aldrig svikta under trycket från en hyvel, vilket är synnerligen viktigt om man skall kunna plan- och rikthyvla tunnare virkesdimensioner. Och Benchcrafteds tänger verkar alla vara överens om är förstklassiga.

Det som återstår för mig att bestämma mig för är vilket virke jag skall bygga i. Bok är det klassiska valet här i Europa, men hör inte till mina favoritträslag. Ask har jag jobbat ganska mycket med, och är något jag verkligen gillar. Enda nackdelen är att det liksom ek har ganska porösa årsringar, och därför fortare kommer att se smutsigt ut. Sockerlönn är det klassiska nordamerikanska valet, och är lätt att få tag på även i Europa. Något dyrare, dock, och redigt hårt och därmed svårare att bearbeta, i synnerhet med handredskap. Europeisk lönn är också ett alternativ: mindre hårt, men annars med lönnens många fördelar, men det har jag ännu inte hittat någon bra källa till … Vi får se: just nu bygger jag ett bord att ha som slipstation, i just sockerlönn, för att riktigt se vad jag tycker om’at …

#79. Jodå, ditt köp är ok, jag köpte båda delarna från AliExpress för ngt år sedan. Har funkat bra

//h

#83 Vad bra har testat lite och är helt näjd med den plus att fick dem från spanien så slapp intullandet och andra avgifter
//Micke

#55-58: Är det tryckfelsnisse som spökar, för det blir väl tpi snarare än ppi? eller har tillverkaren uppfunnit en ny förkortning istället för det välkända teeth per inch= tpi?

Det är alls inget skrivfel, utan den i USA använda beteckningen ”Points Per Inch”. Man räknar därvid antalet tandtoppar snarare än antalet hela tänder, vilket brukar ge ett värde ett snäpp högre än motsvarande tpi. Till exempel är 14 ppi = 13 tpi. I Storbrittanien och Europa i allmänhet är tpi det vedertagna måttet; i USA alltså ppi.

Det är alls inget skrivfel, utan den i USA använda beteckningen ”Points Per Inch”. Man räknar därvid antalet tandtoppar snarare än antalet hela tänder, vilket brukar ge ett värde ett snäpp högre än motsvarande tpi. Till exempel är 14 ppi = 13 tpi. I Storbrittanien och Europa i allmänhet är tpi det vedertagna måttet; i USA alltså ppi.