Nytt i verktygslådan kv4, 2019

Nytt kvartal! Oktober till December

Och kom ihåg att det som vanligt är när ni får hem grejorna som räknas, inte när ni beställer dem. 

Förra veckan hade jag det utsökta nöjet att inte bara tillbringa en vecka i London, utan också gå en fem dagar lång och högintressant kurs i sågfilning, arrangerad i samband med den första någonsin London International Woodworking Festival och med den fantastiskt kunnige och välrenommerade småskalige sågmakaren Mark Harrell från Bad Axe Tool Works i USA som lärare.

Jag äger redan två fogsvansar av Marks tillverkning, och har en beställning liggande på ytterligare ett antal av hans ryggsågar, så utöver ett allmännt intresse för filsågning vill jag framför allt kunna sköta om dessa dyrgripar framöver utan att behöva lämna bort dem.

Utöver massor med nya kunskaper och förbättrad sågfilarteknik kom jag hem från kursen med en bunt övningssågblad ...

... en grabbnäve sågfilar i olika storlekar ...

... men framför allt en egenhändigt skränkt, filad, monterad och justerad ryggsåg! Närmare bestämt en klyvtandad liten tappsåg, med 12" blad och +/- 2½" sågdjup.

Helgen efter kursen passade jag givetvis på att övervara själva London IWF ...

... som bjöd på ett antal mycket interessanta föreläsningar och presentationer, men också (tänka sig! ) möjlighet att shoppa loss! 

Nu blev det inga excesser i den vägen – kursen hade redan kostat en slant, och en vecka vistelse i London får man inte heller gratis, men det blev i alla fall en s.k. Bevel Monkey (med vilken man enkelt och geschwindt kan ställa in respektive läsa av en vinkel på ett ställbart vinkelmått) från Firstlightworks ...

... liksom en sektor från samma tillverkare.

En stor gradskiva, speciellt framtagen för tillfället (därav logotyperna), fick jag därtill av Firstlightworks ägare, som även han deltog i en av kurserna veckan före festivalen.

Av Phil Edwards, som har enmansfirman Phillyplanes, köpte jag sedan en markeringskniv.

Allra svårast att hålla mig i shoppingskinnet hade jag nog dock i det stånd som hyste Classic Hand Tools – en redskapsaffär i den högre skolan!

I slutändan nöjde jag mig dock med en flaska Peacock Oil, för ytbehandling av trä ...

... samt en rund träklubba från Blue Spruce Toolworks, som jag länge haft ögonen på, men (relativt dyr som den är) inte velat köpa utan att först kunna känna på hur den ligger i just min hand, och vad jag tycker om vikten (16 oz ≈ 454 gram). Bägge proven utföll dock till total belåtenhet, och min förstående hustru knuffade mig sedan över mållinjen med ett välriktat och -tajmat "köp den"! 

Under det jag var i London hade brevbäraren här hemma inte latat sig, så vid hemkomsten hae jag ett par trevliga paket att öppna, med i det första ytterligare två 7½" långa WoodOwl-borrstål, ett med 3/8" och ett med 1/2" diameter ...

... och i det andra (från Classic Hand Tools! ) ett halvovalt sickelstål ...

... och en uppsättning kurvmallar, bäggedera från Crucible Tools i USA.

Imponerande samling du införskaffat samt intressant det med kursen för tand filning.
Lars

#15 Tack skall du ha! 

Jodå – jag är den förste att erkänna att jag njuter (för lider, det gör jag inte!) av kroniskt (och obotligt) VAS (verktygsanskaffningssyndrom) i ett långt framskridet stadium ... 

Och vad kursen beträffar var den verkligen värd vartenda öre och varje minut. Det var inte bara fråga om att få ett bättre begrepp om hur tänderna bör filas, utan också en grundlig introduktion i hur framförallt en ryggsåg fungerar: hur ryggen bäst monteras av och på, men också hur viktig den är för att hålla tandraden rak, och hur enkelt det oftast är att åtgärda en mindre knyck i densamma genom att återställa spänningen i bladet med hjälp av ryggskenan.

Vi fick också en grundlig genomgång av att skränka (med skränkhammare snarare än skränktång) och (väl så viktigt) därefter bryna skränkningen till önskad och enhetlig dimension, med exakt (+/- någon enstaka hundradels mm) lika stark skränkning på bägge sidor om bladet, så att sågen går rakt i snittet.

Jag har någon DVD hemma med sågfilning och hela baletten, kommer dock ej ihåg vilken gubbe det var, Kingshot eller Sellers?

#11: Den där klubban var kul, har själv den klassiska med nylonhuvud.

#17 Jo, det är en riktig gotteklubba, har jag kunnat konstatera sedan den tagits i bruk också. Träet är helt genomdränkt med någon slags hartslösning, så den är inte bara snygg och välbalanserad, utan stryktålig därtill!

Under tiden har ytterligare ett slagredskap införskaffats, denna gång dock för betydligt rimligare summor, nämligen en brittisk Thor #1 hammare med en slagyta i koppar och en i råhud. Det senare slaget är bl.a. perfekt vid (åter)montering och justering av sågryggar ...

Att vira lite slipduk/sandpapper runt fingret och sedan stoppa in fingret i det trånga "omöjliga" stället är tröttsamt. Både för själen men främst för fingret.

Därför har jag skaffat elektriska prylar för detta ändamål, slipa i trånga utrymmen.

Den första drivs med 12 V från ett aggregat som i sin tur är ansluten till en 220 till 110 V konverter. Jo, ni anar nog att detta kommer från USA.

Sliphuvudena, alltså där man applicerar sandpapperet , trycks fast på  pinnen som sitter på maskinen. Fastsättningen är liksom en kula på pinnen och ett hål på sliphuvudet (enkel uttryckt). Detta gör att sliphuvuden kan roteras så att man utnyttjar hela slipytan utan att ta lös slippapperet o flytta det eller att vrida hela apparaten. Ni fattar säkert.

Slippapperen sitter på ark och jag har inhandlat 180, 240 samt 400 korn.

Har testat att slipa på min lilla livbåt som ju är i behov av slipning. Med detta menar jag att inga onödiga arbetsmoment har utförts bara för testets skull 

Det skall ju slipas där det är trångt och då funkar den hyfsat, lite fummel då man skall byta papper, men ok i alla fall. Något irriterat då huvudet har en tendens att snurra eller ändra sin position och att ta i huvudet med fingrarna medans  den vibrerar gör man bara en gång 

Den andra maskinen är snarlik den förra, men drivs av 110 V. Båda maskinerna är inköpta från  MicroMark USA (www.micromark.com).

Denna har ett lite annorlunda fäste för sliphuvudena som är fasta på pinnen. Man byter således hela klabbet, pinnen o sliphuvudet då man önskar ny vinkel etc. Väldans snabbt och enkelt att byta.

Som synes följer det med många varianter av sliphuvuden så man skall komma åt i det flesta utrymmen. För att utnyttja papperet så får man ändra ställning på maskinen så att säga. Det går inte att snurra sliphuvudet eller pinnen. Detta funkar helt ok då man vant sig, faktiskt så föredrar jag denna metod då huvudet som sagt är fast monterat o inte snurra o hålla på så man blir förb...

Båda maskinerna använder samma pappersark. Det följer med några ark som jag uppfattar som ngn form av kardborrfästning, men det är bara vad jag tror då jag inte kollat detta riktigt.

Båda maskinerna gör sitt jobb, men om man nu skall slipa större ytor så finns ju större mer lämpliga maskiner. Man kan kanske säga att dessa båda maskiner är lite av lyx, det går ju att limma slippapper på glasspinnar o komma åt i trånga utrymmen, men det är ju inte lika kul.... tycker jag 

Imponerande små maskiner som då underlättar slipningen
Lars

Jodå Lars, visst kan man bli imponerad av dessa små maskiner, men man måste komma ihåg att det är små maskiner som är avsedda till just små jobb.

Jag har slipat lite mer och visst, det underlättar naturligtvis och så kan ju slipningen bli lite rolig också . 

Såg att det fanns ett verktyg som är ungefär som en tigersåg, med 2 blad, ena i topp medans det andra är i bott. Tror att man kan köra med endast ett blad också. Storlek ungefär som dom små slipverktygen. Vi får se vad tomten säger...

#18: Jodu den där hammaren är bra, använda den för att nita en lädersölja till mitt bälte som saknade en dylig. Tror det är tyngden i själva hammarhuvudet som är förklaringen till att den är så effektiv, jag har prövat med diverse gummihammare och olika kombinationshammare fram till vanliga hammare och dom är inte alls lika effektiva.

#23 Håller helt med: det är en jättebra hammare! Jag är också mycket förtjust i deras nr 712, med nylonslagytor i olika hårdhetsgrad ...

Nå. I går kom hela två paket  – ett från Feine Werkzeuge i Berlin, och ett från Classic Hand Tolls i Ipswich.

I det första låg t.ex. en stor flaska (1,8 liter) kameliaolja att tjäna som påfyllning till min sprejflaska med dito olja ...

... ett mindre kritstreck med 0,5 mm tjock lina ...

... ett större dito med 1 mm lina ...

... en burk kritpulver att ladda dem med ...

... samt två 15 mm forstnerborr, ett Fisch Wavecutter (till vänster i bild) och ett Famag Bormax 2.0 (till höger).

Orsaken till att jag köpt två borrstål av samma storlek är att jag framöver kommer vilja införskaffa några stycken i de riktigt stora storlekarna (50 à 60 mm), vilket naturligtvis är ganska dyra grejor; därför tänkte jag att jag, när jag ändå behövde ett nytt 15 mm, att jag skulle köpa bägge de fabrikat som kan komma att vara av intresse framöver i den storleken, som inte kostar alltför mycket, och se vilken variant jag tycker bäst om ... 

Från Storbritannien kom sedan två fickbrynen i Arkansas-sten, ett mjukare/grövre ...

... och ett hårdare/finare.

Till dessa bägge köpte jag också en passande olja.

Ett nytt digitalt skjutmått fråm ameriekanska Starrett blev det också – mitt gamla har blivit mindre och mindre pålitligt, och i vissa sammanhang (t.ex. för att kolla skränkningsgraden på en såg) föredrar jag ett digitalt framför det visarskjutmått som annars är mitt favoritdito.

Och så till sist ytterligare tvenne stämjärn från Lie-Nielsen, ett 3/4" ...

... och ett 1".

OK, finfina grejor, men vilka (unika?) egenskaper har kameliaoljan (trodde först att det stod "kamelolja..).

Skjutmåttet då, visar det även mm eller bara tum?

Visste inte att det fans "murarsnören" så tunna 

//håkan

35 Kameliaolja är perfekt att smörja in icke rostfria stålverktyg med, för att förhindra rost. Det är en naturlig olja (gjord på frön från Camellia Oleifera), helt giftfri (går m.a.o. att använda på t.ex. köksknivar också) och likaledes ofarlig för huden. I de mängder som blir aktuellt på verktyg lämnar den inga synbara spår på och har heller inga negativa effekter för påföljande ytbehandling av trä. Den luktar inte, och den härsknar inte heller.

Skjutmåttet mäter såväl metriskt (ned till 0.01 mm) som i tusendelar av tum (ned till 0.0005"); däremot inte i fraktioner av tum, men det klarar jag mig ganska bra utan. Åtminstone vad jag kunnat se har i alla fall Starrett (som ju gör riktiga kvalitetsmätredskap) inga skjutmått som mäter i fraktioner av tum, och trött som jag var på den måttliga kvalisorten på mitt gamla billiga digitala skjutmått valde jag denna gång garanterad kvalitet framför ytterligare en funktion.

Och jodå: det finns som synes tunna murarsnören att få; just dessa kommer från japanska Shinwa.

Verkligen fina verktyg du införskaffat samt de fina oljorna
Lars

#32: hur fungerar skjutmåttet rent elektriskt? Jag köpte ett skjutmått som kunde sätta på sig i lådan så när man plockade fram det nästa gång så var batteriet slut . Jag har ett reservbatteri men det vågar jag inte ha i skjutmåttet annat än när jag mäter, men det är ju lite besvärligt så det har mest blivit liggande, jag använder istället mitt manuella klock-skjutmått.

#38. Jag har köpt ett tämligen billigt digitalt skjutmått från AliExpres. Det är väldans fiffigt, vilket jag upptäckte efter några veckors användande, att de slår av "powern" automatiskt efter en liten stund. 

När man gör en ny mätning  så slås "powern" på igen, väldans fiffigt.

När man mäter träribbor så spelar det ingen roll om skjutmåttet är dyrt eller billigt (inte för billigt dock) så blir sällan måttet exakt. Mjukt trä eller ojämn tjocklek/bredd på virket. I alla fall min erfarenhet (man blir galen ibland då man får olika mått )

//h

#38 Just detta var en av orsakerna till att jag var missnöjd med mitt förra, billigare digitala skjutmått: det räckte att det låg på arbetsbordet, så kunde vibrationerna från till exempel ett mindre slipjobb få det att slå på sig alldeles självt, varpå det låg och drog batteri till dess ingen mer strömming fanns att hämta ... 

På sistone hade det dessutom börjat ge högst disparata värden för exakt samma mätning, så sammanfattningsvis törs jag tro att kretskortet och de övriga elektriska och elektroniska komponenterna var av medioker eller sämre kvalisort.

Det är naturligtvis för tidigt att uttala sig om hur väl Starrett-måttet kommer, tja, hålla måttet (ha!) i längden, men så här initialt verkar det precis hur bra som helst: jag testade att skaka runt etuiet (med mått uti, förstås) en god stund, liksom själva skjutmåttet; knackade på det gjorde jag också; alltsammans utan att det visade någon som helst tendens till självpåslag. 

Skulle man glömma det på har det dessutom den funktion som bommen99 beskriver: efter +/- 6 minuter utan användning stänger det av sig själv.

Det känns också betydligt solidare i skjutgången (noll glapp!), liksom knapparna känns solidare och har en betydligt mer direkt reaktion än vad som var fallet med mitt gamla.

Jag testade också mitt digitala skjutmått med att skaka det i sitt fodral, då gick det inte igång. Men likförbannat, nästa gång jag tog fram det var det heldött, Den är inte försedd med någon automatisk avstängning.