Bygglogg: Moonbeam -- del 22
Även till toppmastvanten behövs två stroppade block; som synes dock snäppet mindre i storlek. Dels tror jag att det kommer senyggare ut på det viset, men se'n var det också så att jag bara hade tio stycken block i den större storleken, varav åtta alltså redan gått åt till huvudvanten. Altså fick det bli de mindre, och jag ändrade därför jiggen genom att borra två ytterligare hål för 1,2 mm mässingsstång (som passar i hålen i de mindre blocken), och sedan på samma vis som tidigare sy samman …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Lika snyggt som vanligt.
#9 Tusen tack skall du ha! 🙂
I dag kapade jag till ett par passande längder 6 mm rundstav till fock- respektive klyvarsegelbommarna, amt satte upp dem i lillsvarven vari de putsades såväl släta som lätt avsmalnande.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
#12-13. Kluddar du i ngt lim eller så innan du drar dit ögonbulten?
#15 Än så länge är det bara torrpassat, dvs iskruvat utan andra fästmedel än de rent mekaniska, men så småningom tänker jag säkra det hela med en smärre mängd 24-timmarsepoxy.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Medan färg- m.fl. produkter torkat har jag roat mig med att sätta kauser i ändarna av fallen, som jag alltså tillverkar av den 1,14 mm slagna riggtråd jag härförleden fick mig tillskickad från USA.
Då denna tråd är gjord av naturmaterial använder jag naturtråd även till sejsningarna, och säkrar det hela med utspätt trälim snarare än med CA, som dels skulle riskera att göra ändarna för styva och dessutom garanterat skolat missfärga dem.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… tillräckligt mycket för att kunna ta ner blocken till klyvarstaget och klyvarfallet; jag hade nämligen i ett tidigare skede missat att sätta ringar i kedjehänget för klyvarfallblocket, och på det här viset fick jag tillräckligt mycket rörelsevidd i det hela för att nå arbetsbordet så att de bägge ringarna (de till höger i bild) kunde sättas dit och lödas samman.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Sedan sköts toppmasten upp igen, och all den löpande riggen skars i sina rspketive block, samt belades.
Observera att det blir förhållandevis långa tågändar när fallen har halats an – jag är nämligen av princip noga med att alla tåg i den löpande riggen skall vara tillräckligt långa för att, om det varit på riktigt, kunna arbetas från däck. Således blir till exempel pikfallet nästan fyra meter (!) långt; annars skulle det vara för kort för att tillåta gaffeln att sänkas ned till däck.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Förvisso är det på modellen så att detta aldrig kommer bli aktuellt (dessutom skulle det inte gå, eftersom halkipar och knapar på mastens nederdel komme att sitta i vägen för gaffelklykan), men till sådant jag kan störa mig på på modeller hör just för korta tåg i den löpande riggen … 🤓🤪
Fockfallet, som vi ser här tillfälligt parkerat kring fockstaget, är alltså liksom alla andra fall tillräckligt långt för att med den ände som skall schacklas till seglet nästan nere i däck …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
I och med detta är nu alla rundhult, all stående (sånär som på vangen och en säkringsstropp till fockbommen) och all löpande rigg klar! 🥳
Allt som återstår är med andra ord att sy seglen och få dem på plats, samt att tillverka de fyra däckshusen.
Gott hopp finnes alltså att få det hela färdigt lagom till våren och den begynnande seglingssäsongen … 😎
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Häromdagen var jag inom en kopieringsbutik av det slag som också servar arkitekter och andra med behov av väl tilltagna format, och lät göra två fotokopior i av segelplanen som mäter ungefär 80x140 cm. Dels ger detta mig släta exemplar att arbeta med, till skillnad från originalet som har veck efter att ha varit vikt …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… dels tillåter detta mig att med bekymmerslös min sätta skalpellen i'at, och skära ut seglen ur ritningen, såväl för ökad hanterbarhet som för att kunna testa dem in situ innan jag ger mig i färd med att sy de egentliga seglen.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Attans stiligt alltihop… stort lycka till med att brottas med symaskinen 😉
Inget är omöjligt, bara mer eller mindre svårt!
… men det räcker alldeles utmärkt för ändamålet, som förstås är att kolla deras passning mot byggresultatet.
Sammantaget är jag helt nöjd – allt passar som det skall, och så vitt jag kan bedöma saken kommer ingen som helst anpassning eller modifiering av mallarna behövas. 🥵
Förvisso var det något så när väntat att så skulle vara fallet, ity jag har varit millimeternoga med alla mått när jag konstruerat mast och rigg, men det är ändå skönt att ha fått bekräftat att det bör funka så som det är tänkt.
Det enda som inte stämmer är linjerna som skall representera de sömmar där segelduksvåderna i verkligheten sytts samman. På mallarna är dessa linjer inritade med 50 mm mellanrum. Segelduk i fullskala var så gott som alltid vävd på en bredd av tre yards, vilket i skala 1:24 motsvarar 1,5 tum ≈ 38 mm. 🤓
Att markera nya linjer med 38 mm mellanrum kommer dock inte utgöra någon störra utmaning, så med andra ord kan jag nu börja sy seglen med mallarna som direkt förebild vad gäller yttermåtten … 😎
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Gilla knappen
#36 Tusen tack skall du ha! 🙂
Det har inte blivit så många inlägg på sistone, men arbetet med seglen har puttrat vidare en liten bit i taget.
Till det ändamålet har segelduk och en del andra detaljer och tillbehör, liksom en liten skrift i ämnet modellbåtssegel av bomullstyg, införskaffats från Nylet, en specialistfirma i Storbritannien som sytt segel för såväl riktiga segelbåtar som modeller i drygt 85 år nu!
Eftersom jag inte lyckats bli riktigt klok hur man bäst åstadkommer de falska likfållar som krävs i de fall ett lik är skuret på skrådden i stället för trådrätt skrev jag till firmans innehavare Frank Parsons och frågade, och si! Inte bara var han mer än villig att förklara: han gjorde det genom att sy och skicka mig en provlapp och på så sätt tydliggöra processen.
Om ett lik alltså är skuret på skrådden av tyget räcker det inte att göra en vanlig dubbelfåll genomn att vika in och sy ner kanten på tyget; det blir nämligen inte tillräckligt formstarkt.
I stället skär man trådrätt på varpen till en tillräckligt lång remsa av tyget, som man sedan syr fast på seglets undersida (i bemärkelsen motsatt den sida på vilken man avser lägga fållarna.; i mitt fall är babordssidan över- och styrbordssidan undersida) med en raksöm precis i linje med som skall bli likets ytterkant.
Man viker sedan remsan över sömmen …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… med vanlig blyertspenna, utom på klyvaren där de angivna linjerna med 50 mm mellanrum tryckts på babordssidan av mallen i ställetför om styrbord på de övriga seglen (en layotfråga på segelplanen, skulle jag tro), och jag således för säkerhets skull ritade upp de nya linjerna med rödpenna.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Denna trotjänare har jag haft mycen glädje av genom åren, och fick jag genomgången och fixad ur mekanisk synpunkt för några år sedan.
Dessvärre tog den i går alldeles slut: plötsligt sade den ganska högljutt pang! och började ge i från sig grå rök … 😮😮😮
Jag drog förståss genast ur sladden, och sedan den värsta röken vädrats ut skruvade jag loss understycket, och kunde konstatera att vad som ser ut att ha varit en kondensator verkar ha tyckt att 65+ är en tillräcklig ålder, och helt sonika exploderat!
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
#50 nu slipper du fundera på hur en kondensator ser ut inuti😉. Om det går att uttyda någon märkning på den sprängda kondensatorn bör det inte vara allt för svårt att få tag på en ersättare och själv byta.
Segelsömnaden är blir väldigt elegant, skulle du någon gång tröttna på arkiven kan du lätt bli segelmakare på heltid.
#52 Jo, det är ju onekligen en fråga som länge hållit mig sömnlös, det … 😉
En kondensator lever ju fortfarande, och har fullt läsbara märkningar, men det är ju å andra isdan inget som säger att de var likadana; alldeles oavsett detta så kommer jag föredra att lämna in den. Det finns en genomproffsig symaskinsbutik med egen verkstad på måttligt avstånd där jag tidigare fått den servad, så jag tror nog att det blir säkrast och bäst att inte släppa loss en total amatör på sådant som sedan skall kopplas till väggurtaget …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Så vackert båtbyggeri… och minsann om jag inte gillar din meningsbyggnad(!) också… 😍
#53 ingen minns en fegis😉