Bygglogg: Moonbeam -- del 21
Del 20, #51 Riggen på det här bygget är ju relativt omplicerad, men kul är det absolut att ha nått dithän! 🙂
Efter bommen var det hur som helst dags för gaffeln, så efter att ha svarvat till själva rundhultet, ånyo med hjälp av hustruns stödjande hand, var det läge att spänna upp gaffelklon och borra ett 2 mm hål rakt igenom densamma.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Bomhalsbeslaget är ju uttryckligen just detta, dvs. ett beslag och skulle så varit även i verkliga livet; gaffeln, däremot, torde på riktigt ha varit tillverkad av trä och skålad till rundhultet. Då jag dessutom och vi vilket fall som helst skall måla gaffeländen vit vill jag göra övergången från trä till vitmetall så skarvlös som möjligt, så i stället för att fixera klon med hjälp av epoxy satte jag fast den i tången med hjälp av Milliput …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Ånyo enligt ritningen skulle bom och gaffel varit precis lika långa som de motsvarande liken på storseglet, men då jag tror att det kommer bli snyggare så har jag valt att göra dem bägge 10 mm längre, så att nockarna kommer sticka ut en aning utanför seglet.
Strax innanför respektive nock – 3 mm på ritningen och alltså 13 mm på mina rundhult – skall det också finnas ett tvärgående hål i vilket de tåg skal fästas med vilka seglet görs fast i rundhulten.
Detta kommer förstås kräva stoppknutar i tågändan, och för att göra dessa osynliga valde jag att kapa till två bitar, 3 mm långa, av 2 mm kopparrör med 1,1 mm innerdiamater …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… och sedan tvärs igenom varje nock (cirka 8,5 mm i diameter) borra ett 1,1 mm hål, som sedan från ena sidan vidgades till 2 mm ner till et djup av cirka 5,5 mm.
I detta hål sköt jag sedan in de små bitarna kopparrör, och fick därigenom stabila bussningar mot vilka stoppknutarna kommer kunna vila både säkert och dolt.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Hon blir snygg
… samt målat ändarna vita, tillsammans med halsvridet och de bägge öglorna till bommens undersida.
När detta torkat skall ett lagom antal skikt med klarlack blåsas på; dessutom hade de omålade bitarna som synes beståtts med ytterligare ett skikt ekbets innan färgen kom på.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… varefter gaffeln kunde hissas i (ungefärligt) läge! 🥳
Som synes saknas bomupphal – tanken tör vara att seglet utgör ett tillräckligt sådant, och eftersom detta är en modellbåt, där seglen inte behöver kunna hissas ner och beslås behövs heller inget bomupphal för att när gaffeln är nerhissad hålla bommen i rätt läge … 😎
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Det börjar också så smått vara dags att titta närmare på den stående riggen, och ett tidigt beslut från min sida var att byta ut de medföljande blocken i vitmetall (om enligt instruktionerna skall göra tjänst som jungfrur) mot snyggare sådana i buxbom från Eskader. 🤓
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Stiliga lösningar som vanligt när det gäller dig 👍👋… riktigt snyggt målningsarbete 😍
Inget är omöjligt, bara mer eller mindre svårt!
Vi vanliga dödliga kan inte annat än imponeras av ditt hantverk, uppfinningsrikedom och byggtakt. Alla tummar i vädret
#26 & #27 Tusen tack skall ni ha! 🙂
Det har dröjt lite med tråduppdatering här på sistone – det har varit mycket med både det ena och det andra, så jag har prioriterat byggande framför skrivande … 🤓
I alla fall: efter två omgångar ekbets gavs blocken också en redig dos klarlack (jösses amalia vad ändträet sörplade i sig! 😮) …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… så medan de var på torken passade jag på att rätta till ett litet misstag som den uppmärksamme säkert redan noterat i #24, nämligen att jag när jag satte upp stroppningsjiggen tänkte fel och vände blocket bak och fram.
I det här skedet var detta förstås ingen stor sak: det var bara att kolla hur stor differensen var i avståndet mellan block och kaus …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Sedan blocken torkat helt satte jag upp ett (rättvänt, dvs. med rumpan i vädret) i jiggen tillsammans med schackel och kaus, samt kapade en längd av det tågvirke (vävd lina i något konstmaterial; jag vet inte exakt vad, eftersom det följde med byggsatsen och den informationen saknas) jag tänker använda även till vanten.
En bukt lades så kring kausen, och syddes samman med björntråd …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Ensemblen togs sedan loss ur jiggen och spändes upp i lövsågsbågen, varpå hela skarven kläddes med lindad björntråd. Slutligen säkrades det hela med en försvarlig dos tunn-CA.
En sådan här fuskstroppning blir förstås inte lika stark som en äkta, men hur jag än försöker (och jag har försökt) har det ännu inte lyckats mig att tillverka riktiga stroppningsringar av tågvirke. Det hade hur som helst inte varit möjligt med den här linan, som ju är vävd, men även med det slagna tågvirka jag har i lådorna har jag gått bet. I teorien är det nog så enkelt att åstadkomma: man slår upp kardelerna i en lagom längd tågvirke, och tar sedan en enda, som slås tillbaka med sig själv, runt runt i cirkel till dess den slagits lika många varv som det ursprungliga tåget har kardeler. Men det lyckas mig inte. 😡
Nå: jag kommer fortsätta öva. Till dess övning givit färdighet får jag nöja mig med att fuska. 😇
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Nästa jobb var att sätta upp vanten, i vilket syfte jag började med att kapa en 300 mm längd 1,5 mm mässingsstång i fyra ungefär lika långa bitar, samt tillfälligt fästa dem i varandra, varefter de sattes upp i skruvstycket …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Därefter kapade jag två längder tågvirke, en till babords- och en till styrbordsvanten. babordsvanten sattes upp mera tillfälligt, knutna till blocken i röstjärnen, för att ge ett mått av mothåll till permanentmonteringen av styrbordsvanten …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… samt riggat de bägge stagen.
För att slippa stå på stege när jag skulle jobba uppe i masttoppen valde jag den enklare (och stadigare) lösningen att helt enkelt lyfta ner båten på golvet; masten är som synes ganska hög … 🤪
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Jag är ju ingen båtbyggare, men jag måste ändå säga att jag blir verkligen imponerad av detta hantverk. Önskar jag hade denna byggförmågan. Mycket snyggt och väldetaljerat.
Så vackert att jag blir tårögd
#52 & #53 Tusen varma tack skall ni ha för era vänliga ord! 🙂
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"