Bygglogg: Moonbeam -- del 20
Del 3, #52 & #53 Tusen varma tack skall ni ha! 🙂
I dag lade jag så, som aviserat, skrovet på sidan, och gjorde vid den del av målningen på babords låring som lämnade lite övrigt att önska, såtillvida som att jag när jag sist blåste på reparationsfärg där hade maskerat för snävt, så att det bildats små åsar i färgen längs med vissa av tejpkanterna.
Den här gången lade jag maskeringen jäms med dekorlinjen respektive vattenlinjen i över- respektive underkant …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Efter ytterligare några smärre bättringsarbeten på skrovfärgen var det dags att komma till skott med att klarlacka däcket!
Efter att ha gått över det hela med 0-, 00- samt 000-gradig stålull (och sedan noga avlägsnat allt stålullsdamm) …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Tilläggas kan att jag, innan lackblåsandet tog sin början, fick limmat dit de tre skotgenomföringsringarna, så att dessas limfogar kom att ligga mot träet snarare än mot ett klarlacksskikt.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Under veckans lopp har jag gradvis blåst på någonstans i storleksordningen 15 skikt klarlack på däcket, med i huvudsak godkänt resultat. Ingenting man skulle vinna (eller ens får poäng för) i någon tävling, men det har i alla fall givit en yta som kommer tåla vatten, och som på det hela taget ser trevlig ut.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
"På det hela taget" omfattade dock inte en del av fördäcket, där jag de senaste dagarna brottats med gardiner och andra mistor i några av skikten; jag slipade därför ner lacken något med stålull samt 600 och 2500-kornigt papper …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… och lade på ytterligare tre skikt med 75-procentig klarlack i vilken jag också haft några droppar retarder.
Som redan sagts: slutresultatet kommer inte vinna några priser, men så skall jag ju inte tävla heller, och det ser i alla fall tillräckligt bra ut nu för att jag själv skall vara nöjd.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Med däcket färdiglackat kunde jag också plocka upp skoten ur innanmätet, och dra dem genom genomföringsringarna; de skall så småningom kortas till rätt längd, men innan allt annat är klart låter jag dem vara en bra bit för långa.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Kan nästan tro att du byggt i skala 1:1 intressant att läsa dina inlägg och se dina lösningar .Tummen upp
Übersnyggt som vanligt👍
… och kunde dessemellan konstatera att olejfärgerna från i måndags redan var toor nog att hanteras! 🥳
Som synes har jag lämnat en cirka 1,5 mm bred rand omålad, och sedan med en brotsch också tagit bort färgen på insidan av hålen i nagelbänkarna …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… så att limfogen (som vanligt 24-timmarsepoxy) kommer direkt mellan två metallrena ytor, och inte mellan två färgskikt. 🤓
När limmet har härdat fullt ut i morgon skall jag blåsa på lite klarlack också på koffernaglarna, varefter de kommer kunna skruvas och limmas på plats där de nu bara är torrpassade …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Medan diverse färger, lim och spackel torkat de senaste dagarna har jag också börjat ta itu med storbommen och -gaffeln.
Om man följer instruktionerna skall såväl bom som gaffel tillverkas av rak 10 mm rundstav. Det tycker jag skulle se tråkigt och klumpigt ut! 🤓
Det behövs inte mycket, men den här sortens rundhult ser mycket både smäckrare och läckrare ut om de görs lätt avsmalnande mot ytterändan. Sagt och gjort: bomämnet sattes upp i svarven! För att hindra den utskjutande ändan från att slå urskillningslöst tog jag hjälp av hustrun, som med tjocka handskar på händerna utgjorde extra stöd … 😎
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Bortsett från de sista 25 mm är avsmalningen högst begränsad, men utöver vitsen med att ge bommen en snyggare ytterända tjänade omgången i svarven också till att putsa hela ämnet slätt med hjälp av 100-, 320- och 600-korningt sandpapper.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Inneränden av bommen behöver trimmas för att passa i beslaget, så jag spände upp den (med maskeringstejp som skydd mot märken från spännbackarna) i det stora maskinskruvstycket och markerade en centrumlinje med 1 mm washitejp, samt kalkerade formen på gapet i bombeslaget till en bit maskeringstejp …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Jösses vilken talang du besitter, från minsta lilla gängad bult till, ja jag vet inte hälften vad alla detaljer heter. Men snyggt som f-n blir det 👍👍👍
#49 Tusen tack skall du ha -- jag rodnar inför slikt beröm, och ber att få påminna om att även om jag pimpar och förbättrar det ena och det andra så är det ändå en byggsats jag är i färd med att sätta samman … Men värmer gör det verkligen att höra att resultatet gillas! 🙂
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Riggningen är det som jag tycker är roligast,snyggt jobbat