Jag svarvade dessutom ett intag i nederändan över vilken en bit 10 mm mässingsrör passade helt lagom, varefter jag borrade igenom såväl mässingshylsa som toppmast och till sist långsalningen, där sprinten skall skjutas igenom som tillåter toppmasten att fixeras i riggat läge. Vitsen med mässingshylsan är förstås att ge ökad hållfasthet åt sprinthålet, jämfört med om det bara skulle suttit genom träet … 🤓
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Snyggt, finurligt och utförligt dokumenterat som vanligt. "Du får en annan stackare att känna sig fasligt enkel"
#5 Tusen tack skall du ha – även om jag har svårt att tycka att mina småpyssel med enkla material som trä och mässingsrör är särskilt mycket att jkomma med jämfört med sådant som scratchbyggda ångpannor … men tack och lov är det ju ingen tävling å färde! 🥵🙂
Hur som haver fortsätter jag att fasa rundhult i svarven! Nästa sådant till rakning blev bogsprötet …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Häromdagen köpte jag ju mässingsrör i klenare tumstorlekar, dels för att kunna använda som sprintfoder till 2,5 mm mässingsstång – eller i alla fall nästan. Innerdiametern på 1/8"-röret är 2,46 mm, men efter att ha slipat bort ett par tiondels mm från stången passar den fint! Till detta återkommer jag dock längre fram …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… för att i stället använda samma mässingsrör, samt det ett snäpp större (5/32") i vilket det andra passar precis för att skapa en förstärkning av bomjegofästet genom att borra ur hålen avsedda för bomjegon i vitmetallen till rätt diameter för att ta 1/8"-röret …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Det där kommer att bli hur bra som helst, med alla dina smarta och genomtänkta förstärkningar blir denna båt hur tålig som helst.
Sedan limmet härdat kunde hela beslaget limmas fast i rätt läge på masten – och av detta foto framgår också varför jag valde att använda ett 1/8" rör till jegoaxeln – den är nämligen några tiondels millimeter för grov för att gå i ett 3 mm rör med innerdiametern 2,1 mm, men skulle sitta för löst i ett 4 mm rör med innerdiametern 3,1 mm. I 1/8"-tummaren passar den däremot perfekt! 🤓
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
#13 Tack skall du ha! Hur tålig som helst vet jag nu inte – så starka är inte grejorna – men det kommer förhoppningsvis bli tillräckligt! Jag vet ju av erfarenhet att såväl vitmetall som trä är relativt mjuka material, och litade jag bara på dem skulle med tiden diverse hål komma att bli smått ovala, med ty åtföljande glapp; mässing är ju inte heller härdat stål precis, men för den normala användning jag tänker mig borde det vara mer än nog slitstarkt! 😎
Hur som haver: den här veckan blir det begränsat med byggmöjligheterna, ity samfälligheten är i färd med att uppgradera elinstallationen i fastighetens gemensamma delar, till vilka hör mitt hobbyrum (som jag ju hyr av samfälligheten). För ögonblicket har jag därför inga fungerande väggurtag, och således bara (otillräcklig) takbelysning samt noll möjlighet att ansluta elverktyg.
För all säkerhets skull har jag också valt att plocka upp i alla fall skrovet i lägenheten – en olycka är så lätt skedd när folk håller på och jobbar i lokalen – och jag passade därför på att provväta skrovet i badkaret, och kolla vattenlinjen …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Ett flytande mästerverk i min mening:) /Erik
ett vackert bygge och väldigt intressant att se dina lösningar på mastifästningarna
Snyggt och välbyggt
#17–#19 Tusen tack skall ni ha! 🙂
Det har varit lite tyst här i tråden ett tag nu – jag har på sistone hunnit med att bygga en del, men inte riktigt hittat tiden för att ajourföra byggloggen. Härmed bättring på den punkten!
Efter lyckat flyttest, och sedan elektrikerna blivit färdiga i hobbyrummet, var det dags att börja bygga igen, varvid jag inledde med att borra för och provskruva på plats de bägge fästena till bogsprötet.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Därefter var det dags att börja titta på undre salningsfästet. I detsamma skall nämligen sitta en vantspridare, till vilken med byggsatsen följde två spridarfästen i vitmetall.
Dessa fann jag vara i klenaste laget, och bedömde jag därtill som svåra att på ett betryggande vis fästa mot salningen.
Jag bestämde mig dörför för att tillverka stabilare doningar av mässing, men började med att skära en M2-gänga på de därför avsedda fästhålen, samt att dra igenom ett par 6 mm långa M2-bultar.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Enligt instruktionerna skall blocken till den löpande riggen fästas i salningen med hjälp av horisontala öglor, tillbockade av mässingsrundstav, men detta skulle inte fungera så bra med de kvalitetsblock jag köpt för att ersätta de ganska klumpiga medföljande, som är gjutna i vitmetall, eftersom schackeln i de nya blocken behöver en vertikalt orienterad fästpunkt.
Jag beslöt därför att borra behövlig mängd 1,6 mm hål, och sedan försiktigt dra dit ögleskruvar i stället. Försiktigt var ordet – vitmetallen gör såpass mycket mosttånd att det är lätt hänt att dra av ögleskruven, men med långsamt lirkande gick det till sist bra.
De bägge ögleskruvar som sitter där salningsfästena skall limmas mot masten får gå igenom, så att de när det blir dags kommer ytterligare säkra fästena mot mastträet …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Sedan vantspridaren kapats till rätt längd fäste jag den såväl som ändstyckena med kapillärapplicerat tunn-CA. För säkerhets skull borrade jag dock 1,2 mm hål rakt ner genom fäste och spridare, satte i sprintar av motsvarande mässingsrundstång samt lödde fast desamma.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
På nedre delen av masten skall det till mer mässingsstångslöjd, och för att vara säker på att borra allt i rätt kvarter mätte jag mastens diameter (12,4 mm), räknade ut dess omkrets (≈38,96 mm) samt ritade fyra streck mked +/- 9,75 mm mellanrum på en bit maskeringstejp som sedan fästes mot en på masten inritad baslinje.
Sedan gick det nog så geschwindt att mäta in, markera och borra för de tre knapar samt tvenne halkipar av 1,5 mm mässingsrundstång som skall till.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… och efter noggrann montering av toppmasten och de bägge salningsfästena epoxylimmades det undre av dessa på plats, med gravitationen (understödd av en liten påse blyhagel hängd i halkipsöglan) tillhjälp för att hålla det hela i rätt position under det att epoxyn härdade …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… varefter mast och toppmast kunde sättas på plats i mastfästet för kontroll att allt blivit som det skulle. Tack och lov var så fallet – även utan vant och stag står masten i så gott som perfekt vinkel i såväl lång- som tvärskeppsled! 🥵
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Übersnyggt… som vanligt! 👍
Inget är omöjligt, bara mer eller mindre svårt!
Kan inte annat än hålla med Skalski. Ett tips för krävande gängoperationer såsom i #44 är att använda skärvätska, som kyler och smörjer, sprit såsom T-röd fungerar kanon och lämnar inga rester som behöver tvättas bort.