… som förberedelse för att spackla igen gliporna mellan däck och reling; som synes, och som redan nämnts, passade det medföljande däcket bara måttligt i skrovet … 😡
Nu är det dock som det är, och det är högst definitivt värt ett par timmars maskeringsarbete, eftersom man i ännu högre utsträckning minskar slipningsarbetet längre fram … 😎
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Hur som haver: när det handlar om att skapa en maximalt slipbar spackelfog som fyller igen så pass stora volymer som det trots allt handlar om här, så vet jag inget bättre än Isopon P38!
Eftersom det är fråga om ett mycket starkt (och ganska illa) luktande spackel (i samma doftskola som Plastic Padding) föredrar jag att jobba utomhus,varför jag bar upp Moonbeam på balkongen, där jag ställt upp vårt planteringsbord.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
P38 har dessutom egenskapen att härda ganska fort, särskilt när man blandar mindre kvantiteter och det således är lätt hänt att man har i lite för mycket härdare; jag valde därför att jobba i omgångar, och fyllde igen en del av skarven i taget …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Underbart arbete du gör!
#7 Tusen tack skall du ha för dina vänliga ord! 🙂
Efter att P38:an fått härda ordentligt var det dags att ta bort maskeringstejpen, och börja bearbeta resultatet.
Jag började med en inledande grovhyvling med fiolbyggarhyveln för att få bort de värsta ojämnheterna och komma så gott som ner i nivå med däcket, och gick sedan över till filar och sandpapper.
Jag märkte därvidlag att en sträcka spackel längs styrbordsrelingen, på bägge sidor om röstjärnen, inte hade härdat ännu efter två dygn utan lossnade när man försökte bearbeta den – förmodligen har en av de omgångar spackel jag blandade i lördags fått för lite härdare … 😟
Det var med andra ord bara att peta bort det som inte satt fast, och en andra spacklingsomgång kommer alltså bli helt nödvändig. Å andra sidan ärdet inte så dumt att jag tvingas göra så, eftersom jag då kan bättre på en dal andra, mindre dramatiska men dock mistor i den första spacklingen och, förhoppningsvis, få ett bättre slutresultat. 🤓
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… till dess en, åtminstone i mina ögon, acceptabel optisk symmetri uppnåtts.
Jag misstänker att jag kommer behöva upprepa proceduren i fören, men det återstår att se; hur som helst tänker jag fixa till alla sådan linjeproblem längs hela skrovet innan jag spacklar nästa vända.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Som alltid imponerad (och lite lätt avundsjuk) på ditt ihärdiga och outtröttliga sinne för detaljer och millimeterprecision! En annan hade ju "löst" problemet genom att tänka "där lägger vi en rulle rep över sen"… 😃😇
#14 Jag rodnar … 😊 Tusen tack för dina blott alltför vänliga ord – jag kan försäkra dig att det kräver en hel del egenutdelade (bildliga) sparkar i baken för att få mig igenom det här stadiet av ett bygge … att slipa är inte min favoritsyssla … 🤪
Hur som have har jag fortsatt med att ersätta det spackel längs styrbordssidan som vägrade härda. Givet att det är fråga om relativt begränsade kvantiteter spackel valde jag dock att göra jobbet med Milliput i stället för P38, eftersom det förra lämpar sig bättre för precisionsjobb …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Sammanfattningsvis kunde jag konstatera att hela partiet midskepps är symmetriskt och bra, på nå'n halv millimeter när; däremot är såväl för som akt en aning osymmetriska, och mittlinjen behöver i bägge fallen vika av +/- 2 mm längst för- och akterut.
För säkerhets skull gjorde jag därför ytterligare en koll i form av torrpassade däcksplankor …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Innan jag således gick över till däcksplankning kollae jag än en gång hur mycket sagda plankning kommer behöva avvika framme i fören för att (förhoppningvis) upplevas som symmetrisk (även om den alltså kommer läggas en aning på sniskan) relativt relingskanterna. 😎
Den förligaste lucköppningen kommer också beöva tas upp ytterligare 3 mm på sin babordskant för att (än en gång förhoppningvis) upplevas som centrerad. 🤓
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
När limmet (all däcksplankning kommer limmas med alifatiskt resinlim) härdat tog jag upp grovkonturerna av mastfotshålet, skar bort överskottet av nåten och dymlingarna samt limmade en remsa nåtpapper kring rundelns omkrets.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Så var det dags att ordna med motsvarande plankning kring skotgenomföringarna.
Mastfotsplankningen hade resulterat i några misslyckade försök, varför jag tog de tre rundlar som därvidlag uppkommit, och spände upp dem i svarven …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Dagens sista övning var tillverkning av den aktersta luckkarmen, varvid ett delmoment var att tillverka en vinklad jigg i styrenlist med vars hjälp jag enkelt kan pricka ut dymlingshål i vinkelsågade plankändar så att de alltid kommer på samma ställe.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Sagt och gjort: de fyra bitar som h´behövdes till luckkarmen kapades till lagom längd, försågs med dymlingshål och nåtpapper samt limmades på plats krin den aktersta luckan.
Som synes om man tittar lite nogrannare på fotot har jag också lagt en uppklippt plastpåse ovanpå den teknsika installationen, för att i görligaste mån skydda densamma mot spill och slipdamm.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"