Medan roderlimningen härdade klart stack jag emellan med att fästa ringar på vinschlinan, i vilka skoten så småningom skall hakas fast.
Jag hittade härförleden lagom stora ringar i ett stycke (dvs. utan öppning i ringen) i form av ringbultar av Aeronauts tillverkning; att öppna bultögonen och ta loss två ringar var förstås ett ögonblicks verk …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Även i andra änden av vinschlinan fästes en ring med samma teknik, i vilken storskotet så småningom kommer fästas.
Bägge ringarna placerades så att de kan röra sig tillräckligt långt för att klara 100% servoutslag; utifrån vad bygginstrukserna säger om behövlig grad av skotrörelse räknar jag dock med att i slutändan köra med +/- 65% servoutslag.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Snyggt jobbat
Med rodret monterat och et hela att åt sidan för att härda tog jag som nästa moment ity med att rigga skoten till vinschlinan.
I detta syfte satte jag en kaus i en säkerhetskrok, och spände sedan upp det hela med en skotlina i lövsågsbågen.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
och lade en bändsling med den teknik som rekommenderas av Harold A. Underhill i vol. 2 av hans förträffliga bok om fartygsmodellbygge.
Bändslingen säkrades därefter med en dos tunn-CA, varefter det hela – i det här fallet storskotet – kunde hakas i en av ringarna på på vinschlinan.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Sedan de i går applicerade fogmedlen härdat var det i dag dgas att runda av jobbet med ett nytt roder genom att montera även roderoket.
För att skydda axel och hylsa mot eventuellt krypande lödtenn lindade jag först maskeringstejp runt axeln precis ovanför hylsans mynning …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Innan jag lämnade hobbyrummet för att njuta av dagens varma sommarväder i skön förening med en flaska geuze från Drie Fonteinen och en portion mixte (🤤) städade jag undan de sista dagarnas röra från arbetsbordet, så att allt står klart för nästa moment: däcket …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Som vanligt übersnyggt och informativt, alla tummar i vädret
Som vanligt übersnyggt och informativt, alla tummar i vädret
#37 & #38 Tusen tack skall du ha!
Jag har vi närmare eftertanke just insett att jag begått ett litet men dock misstag när jag lödde dit roderoket, såtillvida att jag genom att löda fast låsmuttrarna i oket förvandlat dem från att vara just låsmuttrar till att bli en integrerad del av oket.
Det blir ju så, nämligen, om man skruvar på lösa delar på en gängad stång, och sedan fäster dessa lösa delar i varandra – om de då rör sig rör de sig ju tillsammans, eftersom de verkar i relation till varandra på samma gänga. Vill man uppnå en låseffekt skall den del som skall låsas inte hänga samman med de omgivande låsdelarna.
Som det nu är så är det alltså bara lödningen som håller fast oket mot axeln, så skulle lödningen släppa kommer rodret sluta fungera, eftersom oket då bara kommer åka upp och ner i gängorna när det vrides. Ergo: en får hoppas att lödningen inte släpper! 😎
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Vad jag skrev i mitt förra inlägg har det senaste dygnet snurrat runt i skallen på mig, och efter en del funderande bestämde jag mig för att inte sätta all min tillit till ovanförmälda lödförband.
Sagt och gjort: jag plockade fram en handborr med 0,7 mm borr och borrade ett hål i +/- 45 graders vinkel rakt genom såväl de bägge muttrarna närmast oket, själva oket samt roderaxeln …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… som jag sedan säkrade med lite ytterligare lödtenn.
Även om den är av relativt klen dimension har jag på detta vis skapat en mekanisk förbindelse mellan roderok och roderaxel, och sålunda i vad jag bedömer bör vara tillräcklig utsträckning eliminerat risken att rodret skall sluta fungera på grund av att lödförbandet släpper. Med bulten på plats kan nämligen oket och dess muttrar, om lödningen släpper, inte längre röra sig i gängorna på axeln.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
I och med detta var allt innanmäte färdigt, och tordes jag äntligen lägga locket på, dvs. limma dit däcket!
Först skyddade jag den etekniska installationen mot limspill med gladpack, trädde skoten genom de därför avsedda hålen i däcket samt började applicera 24-timmarsepoxy på alla fogar.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
När epoxyn härdat tillräckligt för att kunna ta bort tejp med mera såg det hela ut så här. Som synes passar det förtryckta däcket inte särdeles bra samman med skrovet, men det gör som tidigare nämnts ingenting; skarvarna kommer jag spackla igen, och det förtryckta däcket kommer bara tjäna som underlag för det lösplankade däck jag planerar att lägga. 🤓
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"