Moonbeam-bygget fortskrider så sakteliga: i går fick jag limmat på plats de bägge sista däcksbalkarna, och passade i samma veva på att rätta till en liten miss från min sida; mittenbalken hade jag, noggrann inprovning till trots, lyckats få lite sned, varför den behövde fyllas ut upptill på styrbordsidan. Till detta syfte tunnade jag ut en bit 1x6 mm list …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
I och med detta behöver jag inte längre centrumlinjen, så tråden som utgjorde densamma har jag klippt bort i dag; därefter lade jag en glasfiberförstärkning på insidan av skrovet, där där jag hade upptäckt en potentiell spricka i skrovkanten …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… och jag passade vid samma tillfälle på att hälla armeringsharts längs hela undersidan på styrbords kantlist; när detta har härdat skall harts likaledes hällas längs hela babordskanten, varigenom undersidan av listen görs helt vattentät och -skyddad, och alla eventuella glipor som återstår mellan skrov, lister och balkändar fylls ut.
Givet hur rinnig hartsen initialt är måste det hela förstås härda med skrovet vilande på sidan …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
I förmiddags fick jag hällt armeringsharts även under babords kantlist, och tog sedan fram de bägge längsbalkarna som skall ligga under däcket.
I detta skede konstaterade jag för sjuttioelfte gången att det föga hjälper att veta att man skall läsa bygganvisningen till dess man kan den utantill – något missar man alltid ändå! 😟
Så stod det till exempel i denna att konstruktören missat att göra uttag för längsbalkarna i den förliga däcksbalken, och att man alltså skulle mäta in och såga ut dessa innan balken i fråga limmas på plats. Jaha.
Nu var det inte alltför svårt att fixa det hela även med balken redan ordentligt inlimmad: balkurtagen mättes in, varefter det var nog så enkelt att kedjeborra de bägge nederkanterna på urtagen, och att med en slipskiva i Bosch:en ta upp de vertikala snitten.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Tjusig räddning 👍
Inget är omöjligt, bara mer eller mindre svårt!
Längsbalkarna kunde därefter mätas in och kapas av till rätt längd – att de blev exakt lika långa tar jag som ett tecken på att jag lyckats få däcksbalkarna på plats med god grad av parallellitet – och de återstående, redan befintliga urtagen, filas ner till dess längsbalkarna låg precis jäms med däcksbalkarnas överkanter.
Längsbalkarna skall förvisso inte limmas in på ett tag ännu, men de är nu ialla fall torrpassade med gott resultat.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Nästa arbetsmoment blir i stället att tillverka rodret!
Till detta ändamål skars roderbladämnena i styrenplast ut från sina respektive ark, varefter jag tog itu med axeln och stommen i mässing. Först bockades en roderbladstödbit i 1,5 mm mässingstråd till efter på ritningen angiven form. Därfter plockade jag fram det 3 mm mässingsrör av vilket roderaxeln skall tillverkas, och konstaterade att det nog var en aning i kortaste laget: enligt ritning, anvisningar och materiallista skall det vara 315 mm långt, men det medföljande ämnet var bara 310 mm! 😮
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Tjusigt, mässingssmide är alltid trevligt.Hur har du tänkt lagra roderaxeln? PÅ Färjan 4 använde jag teflonkoatade bronslager och Nordevall fick glidlagring av mässingsrör
#11 Tack skall du ha! 🙂
Den lagring som föreslås av/ingår i byggsatsen är en enkel glidlagring i form av ett kort aluminiumrör genom skrovet samt en fotskädda i vitmetall i kölens underkant. Vi får se om jag tror/tycker att konstruktionen i fråga behöver bättras på eller annars göras om, men spontant skulle jag säga att det hela verkar tillfyllest för ändamålet.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Snyggt jobbat!👍 Kommer det bli mycket prylar inuti skrovet?
Snyggt jobbat, som vanligt när det gäller dej 👍
#13 och #14 Tusen tack skall ni ha! 🙂
#13 Nej, utrustningsnivån är relativt modest: utöver en fem-sex kilo blyhagel i kölen skall det bara dit mottagare, mottagarack, segelvinsch och roderservo, samt det som behövs för att koppla dessa till varandra samt till skot och roder.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
#15 Kanske inte så mycket prylar då, men det blir ganska tungt! Jag är verkligen inte insatt i det här, men verkligen imponerad över att man kan segla en båt med fjärrkontroll! Man har ju sett på de riktiga båtarna hur det vevas, byts segel och flyttas rep hit och dit!🥵
Hur hög blir den med mast?
#16 Njae … fem-sex kilo ballast är inte så mycket ändå – men visst, den kommer väga så att det märks när man hanterar den.
Exakt hur hög den blir vet jag inte riktigt, men uppskattningsvis ungefär en och en halv meter från kölens underkant till masttoppen. Masten kommer dock gå att plocka ner – annars bleve det i krångligaste laget att transportera den!
Hur som haver: på roderaxelförlängningen som jag lödde dit häromdagen skar jag sedan en M2-gänga.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Själva roderbladet byggs upp som en sandwich av tre bitar styrenplast: två 1 mm tjocka yttersidor samt en 1,5 mm tjock mittenbit.
Den senare måste förstås ges ett urtag för stödbågen, så dess form kalkerades på mittbiten, varpå yttersnittet sågades i bandsågen, och överskottsmaterialet sedan klipptes bort från innerbiten med hjälp av Lindström-avbitaren.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Som sista insats i dag limmades bldämnet fast i axeln med hjälp av den sedvanliga 24-timmarsepoxyn, som alltså skall få genomhärda innan det blir dags att göra färdigt bladmackan genom att limma dit den andra utsidan.
En bit gladpack under det hela bör sedan garantera att rodret inte kommer att sitta fast i skärmattan om det skulle råkat tränga ut nå'n liten droppe epoxy … 😎
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Som vanlig så här års har jag de senaste dagarna kliat plättlagg på Studentorkesterfestivalen, och således intå fått så mycket byggt; givet att annandag pingst alltämt är helgdag i Belgien har jag dock i dag fått gjort ett och annat.
Inledningsvis fick jag därvidlag limmat den sista roderbladsdelen på plats …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Efter ytterligare inlsipning av roderskäddan mot kölen var det dags att ta upp hål i skrovet för roderaxelns genomföring. För att få axeln helt parallell med kölen letade jag reda på ett anslag i form av en bit lönnlist som var precis lagom bred (3,95 mm för att vara exakt), plockade fram en längd av samma slags 3 mm mässingsrör av vilken roderaxeln kostruerats …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
För att ytterligare förbättra roderaxelns nedre lagring kapade jag sedan en 2 mm bred ring från ett 4 mm mässingsrör, spände upp axeln i en G-klämma av metall för att absorbera överkottsvärme, penslade på fluxmedel i det läge jag ville ha ringen …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… och lödde fast den – en operation som krävde en viss försiktighet, givet att roderaxeln står i direkkontakt med roderbladet av (lättsmält!) styrenplast.
Det hela gick dock vägen utan minsta doft att smältande plast, och rodrets tyngd kommer härigenom att vila på en 0.45 mm bred mässingshylla, vilket torde bli betydligt bättre än att vrida rodret med bladets nederkant som lagringspunkt.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Übersnygg lektion i übersnyggt rodersmide.
#41 Tusen tack skall du ha! 🙂 Jag får tillstå att jag blev rätt nöjd själv … 🤓
Sedan Milliput:en härdat ordentligt slipade jag färdigt det hela med 2500 våtslippapper, varefter det var dags att torrpassa det hela på plats …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… med vad jag nog får tycka är passabelt resultat; roderaxeln och dess övre lager lägger sig av egen tyngd alldeles perfekt till rätta, och roterar med minimalt motstånd.
Till det övre lagret har jag som synes valt att använda 4 mm aluminiumrör snarare än mässing, eftersom servo-oket skall tillverkas i mässing och lödas fast i roderaxeln, och jag därigenom inte bara inskar utan i praktiken eliminerar risken att en förfluten droppe lödtenn fäster axeln i lagret … 🤓
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Innan vi kommer så långt är det dock en hel del pyssel kvar! Så skall till exempel servohållaren sättas samman och göras klar för montering.
Direkt ur lådan består den av tre bitar förfräst plywood. Där servot skall sitta väljer jag att lägga till lite material i form av listspillbitar …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Jag konstaterar också att mellanstycket inte passar riktigt som det enligt ritning och instruktioner är tänkt, dvs. undertill, längs servots och servohåkllarens mittlinje, eftersom servosladden kommer redigt i vägen.
Jag har redan flera olika idéer för att hitta en lösning på detta, men därtill får jag be att återkomma framåt helgen.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Stiligt! 👍
Inget är omöjligt, bara mer eller mindre svårt!
Rakt och snyggt