Bygglogg: Eilean Mòr -- del 39
Fartygsbygget fortsätter.
Banjoman fortsätter med sitt bygge av fartyget Eilean Mòr.
Länkar till tidigare delar av byggtråden:
Som jag nämnde häromdagen blev jag inte riktigt nöjd med de sejsade kauserna i sladdändarna på jullens lyftdoning, så i kväll skar jag bort de sejsade bitarna (tack och mlov hade jag gjort sladdarna lite för långa) och började förbereda för splitsning i stället, genom att repa upp kardelerna samt doppa kardeländarna i färg.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… till dess kauserna satt prydligt på plats i varsin ögonsplits.
Träklossen använder jag till att rulla splitsen mot under arbetets gång. för att jämna till den samt hjälpa de utstickande kardeländarna att glida tillbaka in i splitsen så långt de vill innan jag kapar dem.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… och bredvid lade jag sedan det färdiga rodret. Jag är inte supernöjd med målningen, men det får duga för ögonblicket. Om jag nå'n gång giter kanske jag tar bort färgen och gör om, men det är kanske, kanske, kanske, det, och i alla fall definitivt inte nu.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Jag tycker i alla fall att det var ett skitsnyggt roder :)
Splitsmästaren 😉
Inget är omöjligt, bara mer eller mindre svårt!
#7 Tusen tack skall du ha! 🙂 Det som inte blev så bra i slutändan är de röda ränderna – eftersom såväl träimit som den vita färgen lagts ovanpå har det bildats en synbar nivåskillnad till det röda – jag borde insett att det skulle gå på det viset och i stället valt att maskera utanför och måla det röda som sista moment.
Men som sagt – det får duga för ögonblicket; på normalt betraktelseavstånd ser det helt OK ut … 😎
#8 Stort tack! Vad kan jag säga, annat än att övning ger i alla fall en viss färdighet … 🙂
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… och lätt koniska, till dess jag hade fyra skaftämnen, vilka här syns upplagda på en årritning jag hittade på nätet, och tänker ha som utgångspunkt för dimensioner och proportioner; på måndag blir det dags att börja bearbeta dessa ämnen med såväl svarvstål som sandpapper för att få dem smalare och ge dem rätt former.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Tvivlar inte en sekund på att de blir lika perfekta som resten av bygget 🤪
Inget är omöjligt, bara mer eller mindre svårt!
#15 Mmm … vi får väl se; det blir ju fråga om ganska klena (och därmed i svarven lättknäckta) dimensioner, och så skall alla fyra se tillräckligt likadana ut för att åtminstone lura ögat. Tveksam är därför just vad jag är, men det får åtminstone vara värt ett försök! 🤓
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Och på tal om lättknäckta dimensioner så bar det sig inte bättre än att dagens utflykt med Eilean Mòr till klubbvattnet (för en stunds körande i det härliga sommarväder Belgien begåvats med denna helg) fick babordsvantens fästpunkt i mastringen att av okänd anledning men helt sonika knäckas! 😮😮😮
Jag har naturligtvis småsvurit lite åt mig själv, som inte tänkte till ordentligt när jag tillverkade masten; hade jag faktiskt tänkt två varv skulle jag naturligtvis byt ut de ganska klena (och ur kraftmotståndssynpunkt helt felkonstruerade) mastringsöglorna i vitmetall mot någonting snäppet stadigare.
Det kommer givetvis gå att åtgärda saken, men med mindre än att jag plockar ner precis hela riggen (vilket sig är fullt genomförbart – den är nämligen uppsatt för att tillåta en sådan operation) måste det göras med masten in situ; hade jag gjort rätt från början hade det förstås blivit rejält mycket lättare.
En tröst är dock att det kommer vara busenkelt att plocka bort vanten under reparationsarbetet – det är bara att dra ur vantskruvsstången, och så skruva ur vantskruvarna.
Jag planerar dessutom att, nu när jag blivit så illa tvungen, försöka skapa en lösning som faktiskt gör vanten löstagbara även i masttoppen … 🤓
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Alltid lika surt när något sådant inträffar 😡… men det löser du säkert galant 👍
Inget är omöjligt, bara mer eller mindre svårt!
Jo -- lite småsegt är det ju onekligen, men bör inte vara alltför svårt att fixa. 😎
Min plan är för närvarande att ta ett par korta bitar mässingstråd, typ 1,8 eller 2 mm i diameter, platta ut ena änden på dem, borra ett 1,7 mm hål genom de platta ändarna, borra två lagoma hål in i masten, sticka in och epoxylimma fast de bägge mässingstrådarna och så sätta en 1,6 mm mikrobult genom hålen över vilken öglorna i vantens toppändar kan träs.
Men vi får se hur det går och vad det blir …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Och si, se vad det blev, det fick jag redan i dag! ☝️
Efter ett par tester stod det klart att det fick bli 2,0 mm mässingsstång – de tunnare gick inte att "smeta ut" tillräckligt brett i änden för att tillåta håltagning.
Hur som helst: genom att mjuka upp stångändan lite lagom med brulébrännaren gick det geschwindt att få den lagom platt med en kombination av skruvstädskläm, hammarslag och slipande, varefter 1,6 mm hål borrades i det tillplattade, och överskottsmaterialet slipades bort.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Resterande trasig vitmetall klipptes så bort från mastringen, varefter två styrhål borrades in i masten på lämpliga ställen; nota bene i bägge fallen i +/- 90 grader mot masten, och alltså inte parallella med varandra. Jag valde detta tillvägagångssätt för att (a) minska risken att halka och dra snett med borren, men framförallt (b) kunna gå så djupt som möjligt in i masten.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… på så vis att de bägge ögon som nu sticker ut från masten är parallella och sitter på rätt höjd och lagom avstånd för att ta mikrobulten.
Därefter limmades de bägge styckena på plats med 24-timmarsepoxy; när den har härdat fullt ut i morgon kväll skall skarvarna mellan ögonen och mastringen bättras på med lite Milliput, för att skapa en känsla av att allt är gjort i ett stycke, och sedan målas i sammam färg som masten. Bulten och dess mutter kommer däremot inte målas, utan i ställetr som vanligt vara kemsvärtade; den sitter dock på sin plats medan epoxyn härdar för att säkra ögonens positioner! 🤓
Men det blir i morgon, det, och i övermorgon … Det viktiga är att problemet är löst! 😃
Se'n skall förstås proceduren upprepas på babordssidan (jag ber förresten om ursäkt att jag i gårdagens inlägg blandade ihop styrbord och babord – det var alltså styrbordsvantens infärstning som gick åt pipsvängen), men det är det mindre bråttom med … 😎
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Babord och styrbord är inte så lätt, jag brukar tänka på att när jag står längst bak på båten är tummen på babords hand riktad åt styrbord och styrbords hand har tummen riktad mot babord😈. För övrigt ser din reparation förbaskat snygg ut, det blir lite krispigare med mässing än vitmetall
#26 Lätt för dig att säga som har armar och händer i fasta lägen -- för en annan stackare, som dessutom har tummen mitt i handen, funkar inte den sortens mnemoniska knep … 😈😉😈
Allvarligare talat: varmt tack för dina vänliga ord! Jag får tillstå att jag blev hyfsat nöjd -- jag var ner i morse och kände på'at, och det är stadigt som berget. Jag kan alltså bara än en gång sparka mig själv lite lagom hårt därbak för att jag inte tänkte på det här från början. Ja ja -- man lever och lär! 🤪
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Jag tror förresten jag glömt att säga att jag, bortsett från den ökade styrkan i vantinfästningen, inte minst gillar den här lilla ombyggnaden, än om den var påtvingad, eftersom det inte bara, som petzon skrev, blir krispigare, men framförallt för att det ser riktigare ut!
När jag satte upp vanten störde det mig en hel del att jag, trångt som det var vid fästpunkterna, inte kunde schackla fast vantens toppändar, utan var tvungen att göra dem permanentmonterade. Inte så att jag har några som helst planer på att nå'nsin ta ned dem, men jag vill ju att det skall åtminstone se ut som om det vore möjligt att göra så! 🤓
Och si: nu när det kommer en infästning med bult mellan två flänsar så får jag ju precis den effekten! Inget ont, och allt det där … 👍
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… och därefter, medan Milliput:en härdade, över till svarven och åra nummer 1.
Efter att ha markerat grunddjup på några strategiskt viktiga ställen var det dags att ytterst försiktigt svarva ner det hela till rätt form och i alla fall acceptabel grovlek, sisådär en hundradels millimeter i taget – en så här pass lång och klen grej (i lind, dessutom) behöver inte särskilt ruffa tag med svarvstålet för att knäckas mitt av. 😮
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… och limmade fast två av dessa på skaftet. De skall naturligtvis slipas betydligt tunnare, men för att underlätta sammanlimningen, och få starkast möjliga fog fann jag det bäst att utgå från ämnen sågade ur ett 2 mm lönnflak. Det här skall hur som helst få härda tills i morgon.
Som synes har jag för övrigt valt att göra handgreppet av mässingstråd; det är enklare att få dem alla fyra perfekt runda.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… men för ögonblicket är det svarva årskaft som gäller!
Detta är en inte alldeles okinkig övning, ity skaften behöver svarvas rejält tunna i förhållande till den uppspända längden – bakom svarven syns här ett ämne som helt sonika knäckts mitt av när jag tagit i en aning för hårt med svarvstålet! 😮
Ergo: gör om, gör rätt! Jag börjar med att markera de önskade måtten på några strategiska punkter längs skaftet genom att punktvis svarva rakt ner till rätt diameter (från vänster till höger 2,2, 3,0, 2.0 och 2.0 mm) …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… vilket delar in skaftet i sektioner vari oönskat material sedan sakta, sakta, sakta tas bort, en sektion i taget, genom att med svarvstål ta bort kanske tre eller fyra hundradels mm, jämna till med sandpapper, så stål igen, papper, stål …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Jag har också fortsatt putsa på gårdagens ämne till en åra – den på vilken jag limmade bladen – och än om den inte är helt färdig (jag väntar med den egentliga slutputsningen till dess jag har alla fyra årorna klara, och kan jämföra dem med varandra för att få dem tillräckligt lika) börjar det i alla fall att se ut som en åra.
Här vilar den till exempel i en årtull …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
#29 milliputen mellan vantfäste och mast blev verkligen bra, ser ut som en såp där härligt grov svetsfog. Årorna blev fantastiskt snyggga. Jagär glad att jag inte kom på att svarav mina till Oseberg, det var runt 30 åror, jag täljde ut dem ur lindlist och rundslipade.Men det tog sin rundliga tid deet också
#44 Tack skall du ha! 🙂
Roligt att höra, också, att du tycker att Milliput:en känns "som en sån där härligt grov svetsfog" – det var nämligen precis den effekt jag strävade efter! 🤓
Jag funderade initialt också på om jag skulle försöka mig på att tälja och slipa fram årorna, men bestämde mig i slutändan för att i alla fall prova med svarven – just rundslipning är nämligen inte min starkaste gren, om man säger som så … 🤐
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… så får det för ögonblicket räcka med två åror! 😮
Jag misstänker nämligen också att mina svarvstål skulle behöva slipas om, så innan det har blivit gjort får det vara färdigsvarvat så länge. Två åror är förvisso minimum minimorum, men det är tillräckligt många för att det inte rent roddtekniskt skall vara för få … 😎
I stället för att svarva satte jag alltså igång att planslipa två sidor av skaftets bladända …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Jag glömde nämna att det ännu återstår att sätta (imiterade) läderskoningar på årorna, i det läge där de normalt sett vilar i årtullarna.
Jag tänkte därvidlag att jag kunde testa att lägga färg på en lagom bit Tamiyatejp, och se hur det ser ut … det är ju viktigt att det inte blir för tjockt, men ändå ger än lätt nivåskillnad … 🤓
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"