Del 1, #50 Njae, jag tror inte att det blir så värst mycket fler detaljer, och i alla fall inte i brådrasket något systerfartyg heller. Däremot har jag fått en hel del inspiration, och en rejält förbättrad förståelse för hur saker och ting ser ut och fungerar i verkligheten, vilket säkerligen kommer vara till god nytta framöver.
Därtill har jag noterat ett och annat som jag torde ha gjort bättre på Eilean Mòr om jag vetat ett år se'n eller så det jag vet i dag … 😞
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Under repbänken är de sedan schacklade till rorkulten. Hela apparaturen är justerad till att ha ett visst spel i styrkättingen; visserligen blir styrning lite mindre precis, men det hjälper till att parera mot annars svår- eller okontrollerbara rattsnurr till följd av vågor som slår mot rodret i grövre sjö, och som kan göra rorgängaren ganska illa om spakarna börjar slå denne på händerna.
Den dag på resan då vi hade sämst väder och grövst sjö gav skepparen rorgängarna strikta order att omedelbart släppa ratten och lyfta upp händerna i axelhöjd så snart man märkte en tendens åt det hållet. Efter att ha tagit emot några extra stadiga sjöar med rodret förstod jag precis vad han menade, för det var omöjligt (och potentiellt hälsovådligt) att försöka hålla emot … mycket lättare då att låta ratten snurra fritt en kort stund, och sedan stötta …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Dörr (i bildens högerkant), ventilator och skylight till den hytt med två kojer under akterdäck (bakom maskinrummet, och ovanför propelleraxeln) som ursprungligen var byggd för skeppare och styrman (när hon arbetade åt flottan) respektive skppare och maskinist (sedan hon sålts till ett civilt rederi efter kriget). På vår resa huserade maskinisten där alldeles själv.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Ett spygatt, komplett med tvärstång men med luckan bortplockad; jag tänkte aldrig på att fråga, men misstänker att dessa tagits bort med flit (man såg resterna av gångjärn på fartygssidan, nämligen) för att slippa ett konstant slammer ombord vid gång i sjö …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Apropå det där med att stå till rors på den här skutan: skorstenen är rätt rejält i vägen för rorgängarens sikt framåt! Man står därför egentligen inte så mycket till rors, utan dansar snarare till rors – först ett kliv åt babord för att titta ut på den sidan om skorstenen, sedan ett steg åt styrbord, så babord igen … 🤪
Orsaken till att skorstenen står där den står beror framför allt på att pannan är en vattenrörspanna. Grundkonfigurationen är ju given: lastrum, panna, maskin och propelleraxel måste placeras ombord i den ordningen i riktning mot aktern, och vattenrörspannan behöver ha en rak skorsten för att få tillräckligt drag i fyren. Givet att skutan är kort (66' 9") för att få plats i slussarna i The Firth & Clyde Canal, och att man förstås ville maximera lastkapaciteten, fanns det inte så mycket att välja på … pannan måste stå där den står, och rorsman får sin motion.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
I styrhyttens tak syns rycken till de två ångvisslorna samt ångorgeln. Enligt vad skepparen berättade är just dessa det enda ombord varom otydlighet råder beträffande under vems ansvar de faller: däcksfolkets eller maskinistens. Allt som har med ånga att göra är maskinistens gebit, men allt som sker i styrhytten är skepparens område …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Den avlånga pappersremsa som sitter fäst på babordsskottet, precis ovanför kartbordet, är en alldeles färsk deviationstabell för kompassen. Eftersom en del plåtar och andra delar av järnkosntruktionen bytts ut under vinterns underhållsarbeten måste förstås magnetkompassen i nakterhuset kollas på nytt inför seglingssäsongen.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Här följer så en svit mer detaljerade bilder inifrån styrhytten, tagna i lugn och ro när skutan låg i hamn. Först en översikt, med ratt, styrväxel, nakterhus och kartbord, liksom all den moderna navigations- och kommunikationsutrustning som krävs/är bra att ha nu för tiden.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Styrbord om nakterhuset syns ånyo ångregulatorn, och därintill backslaget. Handtaget på regulatorskaftet är reglaget till ångimpulsen: ett tryck på denna skickar en extra kraftig dos ånga till den större av de bägge cylindrarna, och fungerar främst som ett slags nödbroms. Med backslaget i backläge och fullt pådrag på maksinen kan man ge en extra kraftig impuls till propellern och därmed fortare få stopp på skutan.
Den moderna digitaldisplayen är kopplad till ekolodet, och anger, när detta är i gång, djupet under kölen i meter.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… och tittar ner i maskinrummet!
Uppifrån maskinrumsdörren ser man lejdarsystemet som leder ner i maskinrummets djup, och så förstås toppen av själva maskinen: en tvåcylindrig compund-maskin på 120 hästkrafter.
Till vänster i bild om maskinen ser man för övrigt vridstången till regulatorn (rödmålad) samt stötstången (svartmålad) till ångimpulsen komma ner från styrhytten.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Mätare på maskinen; längst till höger arbetstrycket. Dessa bilder från maskinrummet är tagna i the Crinan Canal, och trycket således relativt lågt, för att hålla nere farten till lagoma 1 à 2 knop.
Bakom mätarna syns ånyo ångimpulsstötstången från styrhytten. Längst till höger i bild syns sedan en del av regulatorventilen, med vridstångsinfästningen på ovansidan, och maskinrummets regulatorratt undertill.
Fortsättning följer … 🤓
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"