Först och främst: gratulerar till (nord)kapet! 🥳

Till det man behöver ha i åtanke när man dimensionerar drivlina och r/c för den här sortens modell hör att det är fråga om ett deplacementsskrov (dvs. ett som tränger undan vatten, och sedan rör sig framåt utan att vattenlinjen ändra; med andra ord ett skrov som inte är avsett att plana på vattnet) samt att förlagan inte är någon fartfantom – snarare tvärtom!

Detta innebär bland annat att det som behövs är en motor med relativt låga varv men bra vridmoment. Sätter man en högvarvig motor i den här sortens skov får man nämligen en modell som först försöker slå alla kända hastighetsrekord, och sedan börjar ryka därför att motor och/eller fartreglage och/eller kablage och/eller batteriet inte pallar med det ampère-uttag som blir följden av ett trögflyttat skrov med en snabb men klen elmotor. Och även om din skuta inte börjar brinna har du kört slut på batteriet inom en halvtimme. Ganska B.

Detta innebär i sin tur att alla bosrtlösa motorer är uteslutna per definition. Det du behöver är en borstad motor.

Borstade motorer finns det många att välja bland. En första indelnig är mellan dem som har tre och dem som har fem poler. Generellt sett brukar trepoliga vara snabba men inte så vridstarka, medan fempoliga brukar ha lägre varvtal men bättre vridmoment.

En möjlighet är att växla ned en högvarvig motor med hjälp av en växellåda. Det fungerar alldeles utmärkt, men tenderar att ha flera nackdelar: det är dyrare (läs: mycket dyrare), det är mindre okomplicerat och det låter mer, därför att växellådan  tenderar att slamra en hel del.

De flesta borstade elmotorer avsedda för modellbruk brukar ha ett tresiffrigt modellnummer, typ 280 eller 545. Det finns säkert undantag, men i allmänhet är det så att ju lägre den första siffran i modellnumret är, desto mindre är motorns diameter (vilket gör den i motsvarande grad klenare). Mittensiffran sorterar vanligtvis motorer inom samma diameterspann (ju högra siffra, desto snabbare/kraftigare). Om numret slutar på 0 brukar motorn sedan vara trepolig; om det slutar på 5 brukar den vara fempolig.

Vad skall förresten räknas som höga respektive låga varvtal? Allt är ju relativt, men om man tittar på ett antal borstade elmotorers tekniska data sr man snabbt att det finns ett lägre intervall (+/- 4.000–8.500 varv/minut), ett mellanspann (+/- 9.000–12.000 varv/minut) och ett högre intervall (12.500 varv/minut och uppåt).

I samband med detta behöver man också titta på vilket spann av volttal inom vilket motorn fungerar, samt vid vilket volttal det angivna varvtalet uppnås. Om en motor är OK att köra på 4,5–12V, och gör 9.700 varv/minut vid 12V kan man enkelt få den mer lågvarvig genom att köra på t.ex. 6V eller 7.2V …

Nästa fråga man behöver ställa sig är vad slags batteri man vill/kan/bör använda. Jag besparar dig hela föreläsningen i ämnet, och nöjer mig med att säga att du i princip har två val: antingen ett såkallat SLA (=Sealed Led Acid), dvs. ett försglat, syregelbaserat blybatteri, eller ett NiMh (=Nickel Metal Hybride)-batteri. e har som alltid för och nackdelar.

Ett blybatteri ger vanligtvis antingen 6V eller 12V, och går att få med upp till 10Ah. Ett NiMh-paket går att få i det flesta multipler av 1,2V (t.ex. 4,8V, 6V eller 7,2V) och med kapaciteter upp till +/- 5Ah. Bly är tungt (ett SLA på 12V och 10Ah kan väga över två kilo), men NiMh väger man i gram (ett 6V-paket väger typiskt nå'nstans kring 100 gram). Eftersom ett deplacementsskrov behöver ballast kan ett blybatteri ha sina poänger, men man behöver förstås ha rett ut vilken ballastbudget (dvs. hur mycket ballast krävs för att få ned skrovet til rätt vattenlinje?) man har att spela med.

En motor som jag i sammanhanget säkert hade tittat på är en MFA540 att köra på antingen 6V eller 7,2V. Blybatteri eller NiMh beror mest på din ballastbudget.

Utöver motor och batteri behöver du också radiostyrning, inklusive ett fartreglage. Jag fortsätter hemskt gärna diskussionen, men innan jag skriver en halv roman till i ämnet skulle jag vilja be dig att noga läsa denna artikel,  skriven av modellbåtsel- och elektronik-gurun Dave Milbourn. Hojta gärna till när du läst den, så kan vi fortsätta snacka … 🙂

#1 Tack för all info det blev en del att läsa på en gång.

Jo det bör bli ett blybatteri med tanke på att använda det som hjälp till ballast då fartyget inte väger så mycket .

En lågvarvig motor utan växellåda låter som bästa valet ihop med en fartregulator

#2 Väl bekomme! 🙂

Det är i slutändan inte så vådligt komplicerat, men det finns naturligtvis väldigt, väldigt mcyket att välja på därute, och man kan lätt känna sig förvirrad så där initialt.

Jag bifogar en bild på min r/c-installation i Eilean Mòr, komplett med uppgift om vad som är vad på bilden.

Givetvis måste man själv titta runt och fundera en del på exakt vilka märken och modeller av de olika sakerna man vill köra med, men jag skulle varmt rekommendera följande lista på saker:

1. En 2,4Ghz radiostyrning med sändare och mottagare, minst två kanaler, samt ett servo till rodret. Om du redan har grejor kör du naturligtvis med dem; om du behöver anförskaffa kommer jag gärna med tips – säg i så fall gärna till.

2. Motor enligt tidigare diskussion

3. Batteri, dito.

4. Silikonkabel (dvs. mycket flexibel elsladd i silikonhölje) med tillräcklig kapacitet; 14AWG skall klara 32A, och tör således räcka med råge. Köp både röd och svart – det är mycket lättare att hålla rätt på + och - då … 😎

5. Kontaktdon. Sockerbitar rekommenderas inte. Personligen kör jag enbart med s.k. Deans-typ. Superstabila, mycket god kontakt, lättlödda och går inte att förväxla polerna. Du behöver både pojkar och flickor.

6. Krympslang.

7. En tillräckligt dimensionerad huvudströmbrytare.

8. En bladsäkringshållare med tillhörande bladsäkringar. Jag föredrar mini-typen, eftersom den tar mindre plats. Köp gärna några säkringar var av olika styrka, typ några vardera av 5A, 7,5A, 10A och 15A. De är så billiga, och det gäller att hitta optimal skyddsnivå mellan å ena sidan maximals skydd och åp andra sidan okynnesutlösta säkringar. Skälet till att överhuvudtaget ha en säkring är framför allt risken för kraftig överlastning om propellern av någon anledning kör fast, t.ex. därför att den fastnar i sjögräs. I bästa fall hinner då säkringen lösa ut i tid för att skydda fartreglage etc. I värsta fall grillar man sin elektronik ändå, men löser säkringen ändå ut i i tid innan något i elsystemet börjat brinna.

9. Ett elektroniskt fartreglage, vanligen kallat ESC (efter engelskans Electronic Speed Control). Det finns ett antal märken. Till de mer välkända med gott renommé hör Mtroniks, Electronize och Action Electronics.

Det första man måste vara uppmärksam på är att fartreglaget är avsett för båtar, vilket brukar innebära dels vattenskyddad elektronik men framför allt att reglaget klarar att köra både framåt och bakåt. Ett flygplansreglage saknar den förmågan, eftersom man inte så ofta brukar backa med flygplan … 😉

Nästa sak att tänka på är huruvida man vill ha ett med eller utan så kallad BEC, från engelskans Battery Elimination Circuit. Finns en sådan inbyggd kan man nämligen driva radiomottagaren och servot från huvudbatteriet, så att man slipper ha en separat strömkälla för det ändamålet.

Det sista man har att överväga är hur många ampère grunkan måsta fixa. Jag skulle säga att det för dina ändamål borde räcka med 15A.

#3 tack igen det har gett mig i stort allt jag kan tänkas behöva att tänka för att fixa en konvertering när jag ska starta upp renoveringen av Nordkap .