Bygganvisningarna rekommender 10 lb (=4530 gram) ballast i fast vikt, samt ytterligare 4 lb (=1812 gram) löst i halvpundspåsar. Diskussioner med andra som byggt den här båten tidigare har dock givit vid handen att man sällan eller aldrig kommer segla utan full ballast, och jag beslöt därför att redan nu fixera så gott som all ballastvikt.
De första fyra kilona hällde jag i medan skrovet ännu stod på matsalsbordet, varefter det hela sjösattes i badkaret, och jag hällde i blyhagel, ett pund i taget, till dess den lop upp till sammanlagt 13 lb ≈ 5,9 kg.
Haglen fördelades därvidlag på sådant vis att hon kom att ligga helt jämt längs hela vattenlinjen; balansen tvärskepps kollaes förstås också, med hjälp av ett litet vattenpass.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Nu har jag läst ikapp byggtråden. Alltid trevligt att följa din byggbordskirurgi - och kemi!
"kommer jag geschwindt kunna spackla igen." är väl förvisso ett bevingat uttalande av mången modellbyggare, precis innan galenskapen 😃😉😂😇
Vad snyggt det blir, (kul med allt hagel om du tröttanar på skutan kan du ju se henne som en stor marachas) skämt å sido, vilket jobb du lågt ner, fina trådar med förklaringar och bilder, det passar mig som inte kan ett skvatt om skeppsbygge,
Alla borde bygga en Tiger någon gång.
#5 & # 6 Tusen tack skall ni ha! Det är alltid lika roligt att höra att någoin har glädje av mina funderingar och diverse utvikningar. 🙂
I alla fall: ytterligare en konsekvens av att ha fått längsbalkarna på plats är att detta tillsammans med sittbrunnssidorna ger en lika enkel som exakt fixering av däcket i rätt läge – det är bara att spänna upp sidstcyken i sittbrunnsöppningen, så hamnar däcket automagiskt i exakt et läge det så småningom kommer skola limmas fast i.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Detta gav i sin tur en centrummarkering i maststödsklossen, genom vilken en tvärskeppslinje kunde dras.
Jag konstaterade också med tillfredsställelse (och en viss lättnad) att punkten jag stuckit genom däcket hamnade så gott som exakt på den långsskeppscentrumlinje som jag ritade in redan innan tvärbalkarna och mastblocket limmades på plats, och att jag således har lyckats fullt ut med att centrera såväl längsbalkarna som däcket! 😎🤓
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Efter att ha justerat stativet så att vattenlijen låg exakt i våg med bordet kunde jag så markera mastens lodlinje på såväl styrbords- som babordssidan av skrovet; denna lodlinje kommer nämligen utgöra referenspunkt för röstjärnen …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… och just röstjärnen var nästa punkt på programmet!
De som följde med byggsatsen är nämligen gjorda i vitmetall, och det finner jag vara ett väl klent material för att ta den sortens belastning vanten kan tänkas åstadkomma! 🤓
Jag bestämde mig därför på ett tidigt stadium för att tillverka nya röstjärn av mässing, och köpte för det ändamålet en bit mässingsplattstång härförleden.
Mitt första försök blev dock mindre lyckat – när jag försökte borra upp de hål som krävs med hjälp av Dremeln fann jag att det relativt klena borret dansade väl bra, och att hålen därför kom att sitta snett.
Det var med andra ord bara att börja om, vilket jag gjorde genom att tillverka en borrmall i samma mässingsstång.
I denna borrade jag först 0,9 mm hål för hand, med originaldelen i vitmetall till ledning …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… varefter de plockades i sär, putsades och polerade, samt bockades till samma vinklar som originaldelarna.
Originalröstjärnen skulle, var det meningen, fästas i skrovet med försänkt M2-skruv och mutter, medan jag kommer välja att sätta an dem med M1,6 hexskruv; eftersom M1,6 är snäppet klenare än M2 har jag därför valt att utöka antalet fästbultar till tre per röstjärn i stället för de ursprungliga två.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Snyggt arbete
Styrhålet följde jag sedan upp med ett hål för masten, 12 mm i diameter och knappa 15 mm djupt. Givet att rundstaven till undermasten är 12,5 mm i diameter passar den ännu inte riktigt i hålet, även om det går att få ner den ett par mm för att kolla vinkeln. Jag väntar dock med att fila ut hålet till lagom passning till dess däcket är på plats och masten är färdigputsad och klar.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Med detta lilla jobb undanstökat var det dags att montera röstjärnen.
Jag gjorde för detta ändamål ett par fotokopior av rätt hörn på ritningen, vek ovankanten till att passa relingssprånget, lade mjuk blyerts på baksidan …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
På babordssidan gick det att använda ritningen rättvänt, men för styrbordssidan behövde den spegelvändas. En möjlighet hade förstås varit att skanna in kopian i datorn, vända den där och skriva ut ett spegelvänt exemplar, men då mitt arbetsbord innehåller en ljuslåda var det lika enkelt, tyckte jag, att kalkera relevanta streck på arkets baksida …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… men sedan upptäckta jag katastrofen – roderaxeln satt fast!!! 😮🤪😭
Hur i fridens namn det kan ha gått till vet jag inte, även om jag förmodar att jag måste lyckats spilla en droppe lim eller harts på skarven mellan axel och hylsa – allt jag vet är att jag precis innan jag lade dit ballasten för två veckor sedan testade allt, och att roidret då var fullt rörligt och precis som det skulle.
Nu satt det däremot som berget, och inget jag tog mig för lyckades rubba axeln det allra lilla minsta, så det var bara att konstatera faktum, och ta bort rodret i dess nuvarande form! 😮
Först lossade jag försiktigt roderbladet från roderaxeln …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… och satte sedan i gång med att, högst försiktigt, vricka på stumpen till dess hylsan genom vilken axeln var förd (och som den alltså satt fast i som berget) tack och lov lossnade, och hela stumppaketet kunde knackas loss ur skrovet.
Det kommer bli lite småkrångligt att sätta upp en ny roderaxel, eftersom jag inte längre har samma skjutmån i höjdled som jag hade innan jag permanentmonterade rodret (och framförallt roderskäddan) för en månad sedan … Det borde dock vara genomförbart om jag kortar av roderbladet på höjden, sådär en fyra-fem millimeter … vi får se hur det går!🤓
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Aj sjutton :(… inte roligt!
Inget är omöjligt, bara mer eller mindre svårt!
#32 Nej, det kan man lugnt säga att det inte är … men det bör lösa sig! Foten i kläm? Jajamänsan! 👍
En tröst i eländet är dessutom att jag åtminstone upptäckte saken innan jag hunnit limma dit däcket – i så fall hade det nog bara varit att kasta alltsammans.
Under tiden har jag fortsatt med att maskera av de ytor mot vilka däcket så småningom skall limmas, och har därefter strukit alla övriga träytor med Z-Poxy-harts för att göra dem vattentäta och som förberedelse för att måla skrovet invändigt.
Det senare lär ju inte vara alldeles nödvändigt, men dels ger det ytterligare skydd mot fukt och vatten, dels kommer det se snyggare ut … 🤓
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Alla träytor inuti skrovet har nu strukits med epoxyharts, utom då förstås de som maskerats av eftersom däcket skall limmas mot dem; det ger ju som bekant starkare fogar att limma direkt mot materialet snarare än mot ett mellanskikt av vad det vara må …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Efter ett ytterligare par skikt vit täckfärg, och med maskeringstejpen borttagen, såg det hela ut så här. Inte den vackraste målningen i världshistorien, men det är ju inte heller mycket av den som kommer synas när däcket väl är på plats, och lite fräschare ser det ju ut, förutom då att det skyddar mot vatten om skulle bära åsatd dithän att sådant tog sig in i skrovet …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Med ovanförnämnda måleriarbeten klra var det så dags att på nytt installera r/c-utrustningen, varvid en av de nyligen inköpta linsträckarna kom väl till pass för att justera spänningen i segelvinschlinan …
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Även roderservot har kommit tillbaka på sin plats, liksom skyddskåpan över segelvinschen.
Den riktigt uppmärksamme noterar dessutom att jag satt dit några extra skruvöglor, i vilka jag avser fästa något elastiskt för att ytterligare säkra dels batteripaketet, dels sprinten till skyddskåpan.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Nu kommer det av skilda skäl bli bygguppehåll några dagar, så under tiden har jag torrpassat samt tyngt och tejpat ner däcket; förhioppningsvis kommer det lära sig i alla fall något av det språng respektive krum det så småningom skall följa … 🤓
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Ser tjusigt och gediget ut. Kommer du att lägga ett "lösvirkesdäck" ovanpå eller har jag fått detta om bakfoten liksom??
👍
//h
#45 Tusen tack! 🙂
Och jo, det stämmer alldeles utmärkt! Som tidigare nämnts planerar jag att lägga ett lösvirkesdäck ovanpå det förtryckta plywooddäcket, så det senare kommer bara att utgöra bas.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Som redan nämnts är jag nu tillbaka från årets semesterresa, men är ledig ännu tio dagar, och ser således fram emot en extra tilldelning av byggtid! 😃
I dag var det alltså dags för glatt återseende i hobbyrummet, där Moonbeam snällt stått och inväntat min återkomst, och därtill hög tid att börja fixa nytt roder!
Inledningsvis skar jag till tre råämnen till ett nytt roderblad – två stycken ur 1 mm och ett ur 1,5 mm styrenark.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
… och geschwindt förvandlades till tre likformiga roderbladsdelar.
Observera att jag kortat nacken på roderbladet en 4 mm eller så, för att vara säker på att ha tillräckligt spelrum för att i ett senare skede kunna haka roderaxeln i roderskäddan. 🤓
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"
Därefter var det dags att ta ity med axeln!
Till denna valde jag ett 3 mm mässingsrör med 1,5 mm diameter, dvs. snäppet kraftigare gods än det förra, där innerdiameterna var 2 mm.
Jag började bearbetningen med att löda in en bit 1,5 mm mässingstråd i bottenändan, varefter en ring sågad ur 4 mm mässingsrör löddes på för att utgöra nedre lager.
"Oh bury me thar! With my battered git-tar!
A-screamin' my heart out fer yew!"